DET AMERIKANSKA OSTINDISKA COMPAGNIET!

Give me snuff, whiskey and Swedes, and I will build a railroad to hell.

Orden tillhör James J. Hill (1838 – 1916), en kanadensisk-amerikansk järnvägsbaron som tog över en bankrupt järnväg 1878 och skapade den framgångsrika Great Northern Railway.

Mannen på bilden heter Hans Mattson och det var en lite speciell figur kan man lugnt säga förutom att han var svensk - han var bland annat Överste i amerikanska armén och amerikansk General Konsul i Calcutta, Indien - vilket är bra att minnas här i vad som kommer nedan. eftersom allt var ett redan då.

Warren Delano (f. 1809) stammade från en lång rad sjöfarande Delanos. Warren följde oundvikligen i sina förfäders fotspår och blev lärling vid en handelsbank i Boston med tillhörande rederi. Vid denna tidpunkt byggde han också upp ett kontaktnät med de andra finansiella intressen som skulle komma att ligga till grund för att han skulle bygga upp sin förmögenhet, som till sist gjorde att han kunde räkna sin familj till en av de 400 rikaste i USA.

Warren lämnade USA 1833 för att följa de handelsrutter som hans familj redan hade etablerat. Warren vågade sig till Sydamerika, Stilla havs-öarna och sedan vidare till Kina,
och väl i Kanton ersatte han Samuel H. Russell för “Boston Tea företaget” “Russell and Company”. Warren bodde i Kina i nio år och tjänade som operativ-chef i Macao, Kanton och Hong Kong, där hans största prestation skulle komma att bli utvidgningen av Russell & Company's handel med tadaaaa.... opium.

Trots att opiumhandeln var extremt lönsam för företaget visade det sig bli en allt mer komplicerad fråga. År 1836 hade handeln förklarats olaglig av den kinesiska regeringen som ändå växte till följd av de tolv miljoner opiumanvändarna i Kina. Russel & Company såsom andra utländska opiumhandlare fortsatte dock trots förbudet att leverera kist-vis med opium, vilket ledde fram till opiumkrigen 1839-42. Måttenheten för tiden var "kista"..

Vid fabrikerna i Russell & Company stormade åtta tusen kinesiska män dessa i protest, och det var bara en lokal milis som till slut mäktade med att dämpa den uppretade folkmassan. I slutändan tappade Kina kontrollen över opiumhandeln och tillät fri och öppen handel - under vad som alltså i så fall skall ha varit Kinesiska opiumavtal?. Warren återvände till USA vid 33 års ålder en mycket förmögen ung man och därmed en lämplig make för många aristokratiska unga kvinnor. Han var dock endast hemma en kort tid 1843 där han fann en maka i Catherine Robbins Lyman, dotter till en av Massachusetts högre domare.

De seglade omedelbart efter giftermålet till Kina och stannade där kvar i tre år, men hur välmående livet än kunde vara i Kina planerade Warren Delano inte för en permanent vistelse. Han sökte en pension att luta sig tillbaka på, med avsikt att förbli en investerare och att föra sin fru hem till ett fashionabelt Colonnade Row-hus i New York City.

Trots hans avsikter kallades Warren tillbaka från pensionering av “Russell och Company” för att kort återvända till Hong Kong. Warren bestämde sig för att bosätta sin växande familj på landet medan han var borta. Han valde Hudson Valley och lät sin fru och sina barn flytta in i ett hyrt hem med sin bror Edward. Väl tillbaka köpte han ett gods på Danskammer Point ovanför Newburgh som han kallade Algonac.

Algonac låg praktiskt till genom den tågförbindelse som gick mellan Manhattan till Poughkeepsie, vilket tillät Warren att resa in i staden så som hans affärsföretag krävde. Vid kraschen 1857 drabbades dock Warren Delano så pass att han tvingades lägga ut Algonac till försäljning. Men eftersom nästan alla amerikaner påverkades av kraschen, så kunde ingen övertalas att köpa fastigheten.

Warren valde därför att återvända till Kina för att återta sin förmögenhet varför han på nytt gav sig in i opiumhandeln under ytterligare 5 år. Många hånade honom därvidlag då de trodde att det ekonomiska klimatet var sådant att det inte fanns några möjligheter för honom att återfå sin förmögenhet. Erfarenheten hade dock lärt Warren Delano annat och han var säker på att han kunde behålla sina återstående tillgångar och samtidigt återfå förlusterna på sina havererade investeringar.

Det var till sist inbördeskriget som räddade Warren Delanos rikedom, och tur är ju som bekant när omständigheter kommer till förberedelse. Warren Delano och andra rika familjer längs Hudson River, upplevde inte krigsförlusterna som andra gjorde, delvis för att herrarna inte kämpade i kriget. De rika som bodde längs Hudson River förblev oberörda av den förödelse som resten av landet upplevde.

Warren Delano bidrog till unionens krigsinsats genom att skicka opium till Medical Bureau of the US War Department. Medan detta bidrag har hyllats som en humanitär insats för att underlätta smärta hos de sårade och döende, så kvarstår det faktum att Warren Delano återfick sin rikedom genom denna handel med opium, åter igen eller med andra ord en simpel knarkhandlare.

Under inbördeskriget seglade Catherine och de första sju Delano-barnen till Kina för att leva tillsammans med Warren. Även under tiden till sjöss såg Catherine till att hennes barn fortsatte sin utbildning. När de inte satt på lektion gillade Delano-barnen att lära sig att knyta knopar, grunderna i fartygsnavigering, svänga från rep och använda signalflaggor för att kommunicera över fartygets längd.

Efter en resa som varade i drygt fyra månader anlände familjen Delano till Hong Kong och reste ett kort avstånd till Rose Hill-hemmet i ett samhälle bestående av amerikanska och
europeiska familjer. Bortsett från en mycket tillfällig resa till ett angränsande gods, var Delano-barnen avskurna från sin yttervärld inuti den muromgärdade gården i Rose Hill.
Deras upplevelse av kinesisk kultur var minimal.

Warren förhindrade dessutom sina barn från att lära sig det kinesiska språket i ett försök att skydda dem från förolämpningar. År 1864 återvände de äldsta fyra Delano-barnen till USA för att fortsätta sin utbildning, det dröjde dock inte länge därefter förrän de seglade till Europa för att studera i prestigefyllda skolor.

Ett av dessa barn Sara Delano, skulle sedermera komma att gifta sig med James Roosevelt, mor till president Theodore Roosevelt som av inte någon som helst utpräglad slump också skulle komma att bli belönad med Nobels Fredspris 1906 för sina förhandlingar i det rysk-japanska kriget, alltså det Nobelska opinionsbildningspris som delas ut av det institut vars grundläggande finansiering gjordes av ett bestämt företag som heter Norsk Hydro och som skapades av ett inte obekant Investor och som sedermera fick en ordförande under andra världskriget som hette Herbert Lickfett. Vid den tiden hette den Amerikanske presidenten också Roosevelt, fast i en senare upplaga som gav Dollarn sitt kyskhetsbälte - Glass Steagall.

Förresten så finansierades det rysk japanska kriget genom finansministern Takahashis försorg - han blev beordrad - att låna pengar av amerikanen Jacob Schiff och Rothschild familjen så att det kunde ske en revolution.

Ovan nämnde herr Lickfett ansågs för övrigt vidare av de allierade vara Europas farligaste man....han var även IG Farbens representant i Sverige.....