Lärdomar Ur Var Vi Varit
Vi kommer att upprepa vårt beteende till givna förutsättningar med förväntningar - diskonterade känslor - om olika utfall.
Tiden för den största risken för misslyckande är alltså när vi aldrig har gått själva på så vis förut i tanken, även om vi egentligen har gjort det och bara inte förstod det …. eller var av någon avsiktligt felinformerade – formaterade i tanken. Att inte veta ” vår ” historia (faktiskt mer ofta än historien om dem som kom före) dömer oss själva att i all oändlighet upprepa tidigare misstag, fel varv, återvändsgränder och eländiga misslyckanden. Det dömer oss till helt enkelt till dumhet
Om kartan har subtilt förändrats eller ändrats helt (eller ännu värre, kontinuerligt förändrats) då vi har upprepade gånger försäkrats om att allt vi grundar våra värderingar på vad som är är sant och korrekt i förhållande till verklighetn, ett ” faktum ” som bekräftats av grupptänkande, konsensus och offentlig maktproklamation, men då blir vi också kvar i att planlöst vandra runt i landskapet för intellektuellt tiggeri lika förvirrade av slumpmässiga förbipasserande för tydliga anvisningar, eller då möjligen till och med en bättre karta över vår egen intellektuella tillvaro, om vi anstränger oss.
Under dessa förhållanden, kan några bland oss drista sig till att förklara med någon grad av säkerhet att de ” vet ” att bilden av verkligheten som finns utspridd framför dem som visas på den kognitiva kartan är sann och korrekt, en ärlig och uppriktig bild av vad som ligger bortom kullen, på så vis minskar behovet av att faktiskt resa dit för att bekräfta äktheten av kartan i handen - att gå vidare med sin egen utveckling som människa. Men det går inte för någon att med säkerhet veta vad andra tänker eller känner, det är helt omöjligt.
Hur kan då någon lita på en handling av en sådan tvivelaktig stamtavla och härstamning för att göra något annat än att hjälpa till att starta en lägereld på sidan av vägen vilse och värma våra händer över, medan vi samlar våra egna tankar kring hur den logiskt konsekventa kedja måste se ut som har lett oss hit där vi själva befinner oss känslomässigt, i våra egna känslor?
Ett av de största problemen i Sverige idag är att många människor helt enkelt inte verkar bry sig om vad de själva gör eller varför de känner som de gör längre. Nivån på intellektuell emotionell lättja, ignorans och apati som vi nu bevittnar i detta land är lika bedövande som bedrövande. Pokemon rules.
Naturligtvis är detta inte sant för alla. Det finns fortfarande många svenskar som är extremt hårt arbetande ur perspektivet filosofiskt tänkande av egen suverän kraft, som försöker att utveckla sin egen emotionella självförståelse. Men totalt sett visar det sig verkligen att folk inte har så överdrivet mycket stolthet för sitt eget arbete med sin egen själsliga och andliga utveckling för att utvecklas som människa, som de en gång hade, de bryr sig inte längre. De flesta har det yttre materialistiska livspusslet för ögonen och de är fångade i utvecklingsriktningen till ett alltmer emotionellt grundlöst och kollektivistiskt materialistiskt samhälle - det andefattiga samhällets växande mörker.
Några av alla de exempel som vi kan se idag är ganska roliga – tragikomiska. Andra är mer än bara lite störande. Några är direkt stötande, ja Pokemon. Men de har alla ett gemensamt tema, svenskar från alla samhällsskikt är helt enkelt på väg att ge upp sig själva och sin förståelse för varför de själva mår allt sämre, fast det är fullkomligt uppenbart att ingen blir lycklig på sikt av att exempelvis spela Pokemon. Människor är verkligen på väg att ge upp sin egen förmåga till fritt utvecklande självständigt tänkande och därmed sin omvårdnad och sitt eget ansvar för det egna känslolivets välmåga.
Oavsett om de är lärare, akademiker, människor i serviceyrken eller snabbmatsarbetare, verkligheten är nu den att det finns en hel del människor där ute som verkar ha flippat ut mentalt helt och hållet.
Få som är uppmärksamma på händelser i omvärlden genom mer än den gängse mikroskopiska linsen eller mer exakt en Main Stream Media (MSM) lins för sin beskrivning av tillvaron, skulle förneka att de allra flesta människor missbrukas av sitt ”ledarskap” genom en mängd olika positioner och funktioner som sträcker sig från lokal, regional, nationell och internationell politikernivå vidare genom byråkrater, ekonomichefer, företagscontrollers, religiösa ledare, mediemoguler och krigsherrar. Och så givetvis ja, bankirerna med sina medieföretag…
De allra flesta människor verkar vara omedvetna om detta missbruk och bara passivt acceptera vad som görs för dem i namnet av att det är för deras eget bästa. Varför är det så? Med ett av följande valfria ord – indoktrinering – hjärntvätt – konditionering – formatering.
Den kraftigt ökade tillgången till information som Internet utgör, är ansvarigt för att ett stort antal människor åtminstone blir medvetna så långt som fram till detta missbruk. Men även bland denna mer medvetna grupp, tycks möjligheten att själva vidta effektiva åtgärder för att stoppa missbruket i högsta grad vara saknad. Varför är det så? Med ett av följande valfria ord – indoktrinering – hjärntvätt – konditionering – formatering.
Det finns dock en betydligt mindre grupp som aktivt försöker motverka missbruk genom att i grupp protestera och manifestera sin frustration, och de förlorar inte längre kampen. Varför är det så? Med ett av följande valfria ord – indoktrinering – hjärntvätt – konditionering – formatering – som motverkas genom att allt fler försöker utveckla sin emotionella självförståelse
Utan förståelse för de grundläggande orsakerna till känslomässigt upplevda problem, så är det inte rimligt att tro att det går att skapa en lösningsmodell som är orienterad mot förbättring, det är bara möjligt att bromsa försämringshastigheten i det ovillkorliga utvecklingsförloppet, möjligen alltså. men tro mig, ränta är fortfarande en funktion av tid och kärleken till drömbaserad digitalkonfetti kommer aldrig att bli besvarad, den är dömd att förbli olycklig.
För att skapa en möjlig förbättring så måste människor engagera sig och verkligen börja tänka fritt självständigt av egen kraft, i och om sig själva och då alltså inte minst betrakta sig själva och grunderna till sin egen emotionella kognitiva disposition i en större utsträckning.
Människor måste börja hävda sin emotionella själsliga och intellektuella suveränitet och kämpa för dess upprätthållande och utveckling, eller gå under i det djupa mörkret av sina egna alltmer ogrundade känslor. Kampen mot mörkret börjar och vinns inom oss själva.
Det gäller för oss själva att även förstå var vi har varit någonstans känslomässigt och varför i oss själva, innan vårt ” nu ”. Av avgörande betydelse för oss är därför att lära oss förstå detta och sedan gäller för den nuvarande situationen, vad och varför vi var som vi var tillbaka tidigare, och vad vi alltså har lärt oss om oss själva av den resan. Utan att (så mycket som möjligt) förstå var vi har varit och de lärdomar som kommer ur detta, är varje efterföljande resa vi åtar oss alltid den första gången för oss, jungfrulig mark som i alla aspekter gör oss till eviga nybörjare.
Vi kommer att upprepa vårt beteende till givna förutsättningar med förväntningar - diskonterade känslor - om olika utfall.
Tiden för den största risken för misslyckande är alltså när vi aldrig har gått själva på så vis förut i tanken, även om vi egentligen har gjort det och bara inte förstod det …. eller var av någon avsiktligt felinformerade – formaterade i tanken. Att inte veta ” vår ” historia (faktiskt mer ofta än historien om dem som kom före) dömer oss själva att i all oändlighet upprepa tidigare misstag, fel varv, återvändsgränder och eländiga misslyckanden. Det dömer oss till helt enkelt till dumhet
Om kartan har subtilt förändrats eller ändrats helt (eller ännu värre, kontinuerligt förändrats) då vi har upprepade gånger försäkrats om att allt vi grundar våra värderingar på vad som är är sant och korrekt i förhållande till verklighetn, ett ” faktum ” som bekräftats av grupptänkande, konsensus och offentlig maktproklamation, men då blir vi också kvar i att planlöst vandra runt i landskapet för intellektuellt tiggeri lika förvirrade av slumpmässiga förbipasserande för tydliga anvisningar, eller då möjligen till och med en bättre karta över vår egen intellektuella tillvaro, om vi anstränger oss.
Under dessa förhållanden, kan några bland oss drista sig till att förklara med någon grad av säkerhet att de ” vet ” att bilden av verkligheten som finns utspridd framför dem som visas på den kognitiva kartan är sann och korrekt, en ärlig och uppriktig bild av vad som ligger bortom kullen, på så vis minskar behovet av att faktiskt resa dit för att bekräfta äktheten av kartan i handen - att gå vidare med sin egen utveckling som människa. Men det går inte för någon att med säkerhet veta vad andra tänker eller känner, det är helt omöjligt.
Hur kan då någon lita på en handling av en sådan tvivelaktig stamtavla och härstamning för att göra något annat än att hjälpa till att starta en lägereld på sidan av vägen vilse och värma våra händer över, medan vi samlar våra egna tankar kring hur den logiskt konsekventa kedja måste se ut som har lett oss hit där vi själva befinner oss känslomässigt, i våra egna känslor?
Ett av de största problemen i Sverige idag är att många människor helt enkelt inte verkar bry sig om vad de själva gör eller varför de känner som de gör längre. Nivån på intellektuell emotionell lättja, ignorans och apati som vi nu bevittnar i detta land är lika bedövande som bedrövande. Pokemon rules.
Naturligtvis är detta inte sant för alla. Det finns fortfarande många svenskar som är extremt hårt arbetande ur perspektivet filosofiskt tänkande av egen suverän kraft, som försöker att utveckla sin egen emotionella självförståelse. Men totalt sett visar det sig verkligen att folk inte har så överdrivet mycket stolthet för sitt eget arbete med sin egen själsliga och andliga utveckling för att utvecklas som människa, som de en gång hade, de bryr sig inte längre. De flesta har det yttre materialistiska livspusslet för ögonen och de är fångade i utvecklingsriktningen till ett alltmer emotionellt grundlöst och kollektivistiskt materialistiskt samhälle - det andefattiga samhällets växande mörker.
Några av alla de exempel som vi kan se idag är ganska roliga – tragikomiska. Andra är mer än bara lite störande. Några är direkt stötande, ja Pokemon. Men de har alla ett gemensamt tema, svenskar från alla samhällsskikt är helt enkelt på väg att ge upp sig själva och sin förståelse för varför de själva mår allt sämre, fast det är fullkomligt uppenbart att ingen blir lycklig på sikt av att exempelvis spela Pokemon. Människor är verkligen på väg att ge upp sin egen förmåga till fritt utvecklande självständigt tänkande och därmed sin omvårdnad och sitt eget ansvar för det egna känslolivets välmåga.
Oavsett om de är lärare, akademiker, människor i serviceyrken eller snabbmatsarbetare, verkligheten är nu den att det finns en hel del människor där ute som verkar ha flippat ut mentalt helt och hållet.
Få som är uppmärksamma på händelser i omvärlden genom mer än den gängse mikroskopiska linsen eller mer exakt en Main Stream Media (MSM) lins för sin beskrivning av tillvaron, skulle förneka att de allra flesta människor missbrukas av sitt ”ledarskap” genom en mängd olika positioner och funktioner som sträcker sig från lokal, regional, nationell och internationell politikernivå vidare genom byråkrater, ekonomichefer, företagscontrollers, religiösa ledare, mediemoguler och krigsherrar. Och så givetvis ja, bankirerna med sina medieföretag…
De allra flesta människor verkar vara omedvetna om detta missbruk och bara passivt acceptera vad som görs för dem i namnet av att det är för deras eget bästa. Varför är det så? Med ett av följande valfria ord – indoktrinering – hjärntvätt – konditionering – formatering.
Den kraftigt ökade tillgången till information som Internet utgör, är ansvarigt för att ett stort antal människor åtminstone blir medvetna så långt som fram till detta missbruk. Men även bland denna mer medvetna grupp, tycks möjligheten att själva vidta effektiva åtgärder för att stoppa missbruket i högsta grad vara saknad. Varför är det så? Med ett av följande valfria ord – indoktrinering – hjärntvätt – konditionering – formatering.
Det finns dock en betydligt mindre grupp som aktivt försöker motverka missbruk genom att i grupp protestera och manifestera sin frustration, och de förlorar inte längre kampen. Varför är det så? Med ett av följande valfria ord – indoktrinering – hjärntvätt – konditionering – formatering – som motverkas genom att allt fler försöker utveckla sin emotionella självförståelse
Utan förståelse för de grundläggande orsakerna till känslomässigt upplevda problem, så är det inte rimligt att tro att det går att skapa en lösningsmodell som är orienterad mot förbättring, det är bara möjligt att bromsa försämringshastigheten i det ovillkorliga utvecklingsförloppet, möjligen alltså. men tro mig, ränta är fortfarande en funktion av tid och kärleken till drömbaserad digitalkonfetti kommer aldrig att bli besvarad, den är dömd att förbli olycklig.
För att skapa en möjlig förbättring så måste människor engagera sig och verkligen börja tänka fritt självständigt av egen kraft, i och om sig själva och då alltså inte minst betrakta sig själva och grunderna till sin egen emotionella kognitiva disposition i en större utsträckning.
Människor måste börja hävda sin emotionella själsliga och intellektuella suveränitet och kämpa för dess upprätthållande och utveckling, eller gå under i det djupa mörkret av sina egna alltmer ogrundade känslor. Kampen mot mörkret börjar och vinns inom oss själva.
Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför
Patreon
Swish
