Lycka är inte målet, lycka är vägen och vi lever ingen annan tid än nu, då vi kan uppleva våra känslor.

Det enda sättet att lindra den enorma psykiska stress som orsakas av konflikten mellan vad du känslomässigt egentligen känslomässigt innerst inne i dig själv vet att du upplever i vardagen och vad du får höra att du upplever från bankirer, politiker, regeringsbyråkrater och ägardirektivstyrda opinionsbildningsmedier medier som gör att du befinner dig alltmer på tå beredd att agera av rädsla för att göra fel, är att acceptera den sanning som bättre beskriver verkligheten och därför frigör dig från den tyranni som den Djupa Staten utövar mot dig genom att hålla dig kognitivt fången genom de emotionella mentala bojor som du så villigt själv skapar och tillhandahåller genom dig själv och dina tankar. Att försöka sluta vara rädd för att bli rädd.

Djupverkande propaganda är ett kraftfullt verktyg i händerna på rika mäktiga själsligt ofärdiga människor med böjelse för att ackumulera rikedom, makt och kontroll över samhället.

Sekretesslagen, censur, datamanipulation och medial signalverkan för att vilseleda, har verkat under många årtionden för att skapa det nu rådande psykosocialt kognitivt formaterande landskapet. Vi har alla varit offer för detta i en eller annan omfattning. Mycket lite har faktiskt egentligen krävts för införandet av dessa självtvångstekniker som idag leder människor i samhällen till en alltmer växande psykosocial ofärd i sin eviga och alltmer frustrerande jakt på den inbillade yttre materiella lycka som upplevs finnas i en allt mindre kista med guldpengar vid regnbågens slut, vilken givetvis därför ter sig alltmer lockande i takt med att den känslomässiga tomheten beder ut sig där den upplevs finnas vid den berömda ängen med enhörningar. Vi jagar lyckan allt hårdare utanför oss själva i takt med att vår inre känslomässiga tomhet breder ut sig. Våra skal blir allt tunnare och den emotionella väv som håller ihop oss själva som individer blir allt glesare.

Få betingelser i dag hindrar väl människors eftertanke så mycket som Edward Bernays metoder för ”medveten och intelligent” manipulation av de organiserade vanorna och åsikterna hos massorna – a.k.a livspusslet? Rent faktiskt är det nog på så vis att även ur ett historiskt perspektiv, så har nog få betingelser arbetat så "härligt" effektivt för att lura och förvirra den vanliga människan bort ifrån sig själv och sin känslomässiga självförståelse. Det är nog få gånger genom människans historia som slavägaren har haft slavar som har hållit sig själva så bra som vi nu gör själva när vi till och med kämpar för att bli alltmer förslavade, vi älskar, eller i alla fall inbillar oss att vi älskar våra diktatorer – våra iglar fästingar och löss. Vi är det globala Stockholmssyndromet inkarnerat, vi är det folk som på mest oriktiga grunder tror att vi äger vår frihet och våra hushållsskulder är det obestridliga beviset.

Stämningen av samhället i stort fortsätter därför också att mörkna. Krigstrummorna mullrar allt mörkare runt om i världen. Det finanskejserliga imperiets inom den Djupa Statens trovärdighet är nu så söndernött i kanterna att hela mattan av lögner håller på att lösas upp nu när den sammanhållande varpen i väven brister och imperiet använder växande proxyetablerat militärt våld, intriger, övervakning och sekretess, i ett sista desperat försök att behålla sin makt inom landet och internationellt.

Sanningen är fortfarande undertryckt som strävan efter att beskriva verkligheten, men internet och spridningen från webbplatser som avslöjar lögnerna från makthavarnas sida öppnar långsamt ögonen på fler och fler människor, vars kognitiva dissonans nu har orsakat dem för mycket obehag, de börjar själva söka efter anledningar till sina egna inneboende känslomässiga kontroverser, de börjar att ifrågasätta sig själva. De helar sitt lidande och förändrar sin karaktär. Den Djupa Staten - staten i staten - är orolig. Dess rikedom, makt och kontroll är nu i allvarlig fara.

De försöker att kontrollera internet, den FN-konstitutionella övervakningen av medborgarna, den där som uttrycks vara för vårt eget bästa som alltid visar sig leda till det omvända och militariseringen av polisväsendet i landet är bara fåfänga försök för att kunna fortsätta att kontrollera oss. Men sanningen kommer göra oss fria när den beskriver verkligheten så bra vi förmår som strävan, när vi vågar ifrågasätta oss själva och därmed våra föreställningar. Som Robert Heinlein beskriver, ingen mängd kraft kan styra en människa som har ett eget fritt tankesätt.

Makt är bara kraft att bryta motstånd och måste därför också bygga på vilseledning. Esse non videri

Sekretess, vad som inte är öppet och transparent, är därför hörnstenen för all tyranni. Inte kraft i sig själv, utan sekretess och censur, för att vanföreställningar och vilseledning skall vara möjligt. När någon regering eller kyrka för den delen, åtar sig att säga till sina undersåtar, ”Det här kan du inte läsa, det måste du inte veta,” blir alltid slutresultatet tyranni och förtryck, oavsett hur heliga än motiven synes vara, verkligheten står både för sig själv som den enda (nu) och tyngden i argumentet, den behöver ingen vidare advokatyr. Mot verklighet kämpar dumhet förgäves

Detta innebär därför också att vilseledningen måste öka med tiden i förhållande till verkligheten och att detta med denna tid därför lika så ovillkorligen blir alltmer uppenbart om inte människan går under i sitt självbedrägeri

Det behövs visserligen bara en väldigt väldigt liten kraft för att styra en människa som har förts bakom ljuset på detta sätt; men samtidigt tvärtom, kan ingen mängd kraft styra en fritt tänkande människa, alltså en vars sinne är fritt och öppet som grundläggande strävan. Det är viljan som räknas eftersom vi aldrig kan bli fullkomliga som människor. Så nej, inte bankbedrägerier eller atombomber, inte någonting kan styra en sådan människa. Du kan helt enkelt inte erövra en sådan fritt tänkande människa som kan ifrågasätta sin omgivning utifrån att ifrågasätta sina egna ställningstaganden och känslogrundande värderingar; det mesta någon kan göra är att döda den människan och makten kan inte döda oss alla eftersom makten då per definition dödar sig själv rent funktionsmässigt.

Det kommer inte ens att krävas en majoritet för att segra över detta materialistiska kollektivistiska paradigm av evigt växande psykosocialt armod. Om vi fortsätter att ställa an bränder av verklighetsbeskrivande sanning, frihet och förnuft bland de alltmer desillusionerade massorna så kommer en brytpunkt att nås och en revolution av sanning som istället beskriver verkligheten kommer att svepa över landet. Så om du har en möjlighet att tala sanning och vara ärlig mot någon idag ….det är viljan som räknas och den är naturen i oss själva, så vi blir vad vi tänker.