På temat historia och att ha bulvaner i Japan för att kunna verka utan att synas:

I svensk sjöfartstradition finns få saker så mytomspunna som handelssjöfarten på fjärran östern. Mycket av denna mystik härrör från det mycket framgångsrika Ostindiska Compagniet som drog hem avsevärda vinster till sina ägare, från det att det första skeppet FREDRIC REX SUECIE lämnade Göteborg 1731, fram till sista skeppet avseglade 1816. Fortfarande vårdar tokstollar minnet av detta första bolag, bl.a. replikan av GÖTHEBORG som alltså utgör utgör en symbol för narkotikahandeln ifråga.

Detta tidiga bolag har man därför alltid varit mycket noga med att framhålla - har inget alls gemensamt med det senare bolag som här presenteras, nämligen Aktiebolaget Svenska Ostasiatiska Kompaniet (ASOK), eller Ostasiat i dagligt tal. Men det bara råkar vara samma personer och familjer inblandade i de bakomliggande strukturerna, det är en ren tillfällighet alltså.... och nu kommer en historia väl värd att lägga på minnet.

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet gjordes en del försök att få igång linjetrafik mellan Skandinavien och Fjärran östern. Störst framgång hade det danska rederiet "Det Östasiatiske Kompagnie" som grundades 1898.

Bankdirektör K A Wallenberg samt vice häradshövdingen Marcus Wallenberg var därför tidigt och inte exakt av en slump, i kontakt med det danska bolaget, för att främja den svenska exporten till Ostasien och möjligen då alltså att även själva tjäna en slant på besväret.

Det visade sig nämligen att det skulle finnas underlag för ett svenskt rederi att driva linjetrafik på denna trade - hur man nu på förhand kunde tro detta... K A Wallenberg tog därför 1906 kontakt med skeppsredare Dan Broström i Göteborg som "genast fattade intresse" för projektet. 1907 var man klar med bolagsbildningen, där K A Wallenberg blev ordförande och Dan Broström VD. Samma år anskaffade bolaget sitt första fartyg S/S CANTON, ett fartyg inköpt från danska Östasiatiske Kompagnie. Redan från början inledde ASOK ett samarbete med det danska Östasiatiska och senare även med norska Wilhelmsen.

Så varför misstänkte man då att det skulle kunna bli en lönsam affär? Jo, för att Gustaf Oscar Wallenberg var son till André Oscar Wallenberg och Anna von Sydow och var alltså halvbror till Knut Agaton Wallenberg ovan.

När det efter unionsupplösningen blev fråga om att omorganisera Sveriges diplomati, togs Gustav Oscar Wallenberg i anspråk för dess uppgifter och han utnämndes 1906 till envoyé i Tokyo, från 1907 var han även ackrediterad i Peking. Tänka sig så praktiskt för släkten. Ännu mer lustigt nog, alldeles efter det Rysk-Japanska kriget som finansierades av bankirmakten genom den japanska finansministern Takahashi och försöket till revolution 1905! Men det hela blev ju som bekant ändå bara bättre, inte minst i den delen…

Den 2 juli 1908 slöt alltså Gustav Oscar Wallenberg ett mycket gynnsamt ”Vänskaps-, handels och sjöfartstraktat” med det kinesiska Qing–hovet. Det sägs att fördraget låg i linje med andra fördrag som Kina slöt med flera västmakter kring förra sekelskiftet. Vi kan redan här verkligen inte ens ana vad det kan tänkas ha inneburit verkligheten.....

Fördraget ifråga å den "Svenska statens vägnar", var alltså något som ena sidan bekräftade de omfattande privilegier som Sverige tillskansat sig efter Opiumkrigen genom Fördraget i Kanton 1847, men å andra sidan gav det nya fördraget i alla fall utåt sett en möjlighet för avskaffandet av många av dessa rent sinnesstörande privilegier, sedan Kina reformerat sitt rättsväsende för att passa den allmänna opinionen i väst. En rent trovärdighetsupprätthållande åtgärd med andra ord och därför ville man också begrava den verkliga bakomliggande historien. Ericsson hade förresten redan etablerat en närvaro i Kina i början av 1890-talet genom telefonförsäljningen av Gustaf Öberg i Shanghai. Orderingången ökade efter sekelskiftet då Öberg blev ordförande för ett telefonföretag i staden. 1913 levererade Ericsson utrustning för en telefonstation i Guangzhou (Kanton).