Institutionaliserad Utbildning

2020-06-28

Om institutionaliserad utbildning lär oss någonting så är det hur man ska vara mer kompatibel till det rådande systemskickets gällande syfte. Skall vi då ens för ett enda ögonblick tro att det finns något annat syfte utöver detta ifall den ovillkorligt mekaniska funktionen i samhället är enskild materiell nyttomaximering som inte är vår egen, utan en som dolt som tillfaller en dold elit som styr alla ekonomiska flöden genom systemet med pengar.

Jag hade en gång en lärare i grundskolan som uppriktigt erkände, ”Ni är alla tomma sinnen som behöver fyllas.” Ja det finns en rudimentär instruktion som löst kan betecknas som undervisning. Men det verkliga målet är ändå, med avseende på systemets inneboende karaktär och natur, ovillkorligen att indoktrinera och verkställa kognitiv formatering till underkastelse och göra befolkningen till arbetsbin – själlösa drönare utan eget fritt tankande och något som helst ifrågasättande utanför konvenansen.

Det finns många begåvade barn som i slutändan faller ut ur detta system eftersom de har problem med efterlevnaden. Jag har numera inget annat än förakt för modern utbildning. De som i slutändan tjänar på en avancerad examen kommer att vara rutinerade och anpassade till denna överensstämmelse och efterlevnad av denna institution. Dessa är samma människor som i slutändan valt att genomföra ”viktiga” politiska förändringar i samhället inom ramen för det formaterade tänkande. Sedan undrar vi storögt varför utvecklingen ser ut som den gör inom ramen för systemet? Ja det kan man ju verkligen fråga sig, eller behöver inte alls.

I vilken utsträckning ska då vi tro på systemet? Anordningar såsom propaganda har länge använts av regeringar för att påverka massorna. Folk ”tror” på vad de blir tillsagda att tro på, de har lämnat över sig själva som mänskliga tänkande individer till denna yttre kollektivistiska auktoritet för kognitiv formatering. Denna makt är så övertygande att den kan uppmuntra människor till att delta i försvaret av den själv, makt är kraft att bryta motstånd så makten bygger på lögnen, människor får känna delaktighet i skapande av resan till sin egen undergång och det första gör dem glada medan upptäckten av det andra skapar lite dålig stämning . Men de får höra att de är försvarare av ”frihet” och ändå måste ge upp mycket av sin egen frihet för att få tjänstgöra inom denna kapacitet.

En systembevarande banklagstiftning, alltså lagar för att bevara ett system lika falskt som en svensk trekrona, har ändå därför lyckats skapa en upp och nedvänd situation där den som angriper systemet, blir en exempelvis "rättshaverist" med viss given stigmatiserande ovillkorlighet.

När vi kapitulerar till ett externt trossystem, så blir vi moraliskt bundna till att tjäna det systemet och vi slutar då att ifrågasätta oss själva, så vi slutar då att utvecklas som människor och individer. I den enklaste meningen, som innebär att om någon kallar sig själv för religiös, då måste man kanske också säga adjö till kaffet. Det skulle säkert stava till mitt frånfälle eftersom jag dricker detta som om mitt liv berodde på det. Så var det. Min tro tillåter det.

Jag avstår från något – andra gör det inte. Jag skulle råda alla ideologier att inte läxa upp mig i frågor om moral. Om de kanske är öppna för sann upplysning som beskrivning av verkligheten, skulle jag föreslå att de stänger sin bok och öppnar porten till sitt inre. Om de gör det, kommer de att se hur deras struktur är inte olik de andras. Liksom alla religioner, predikar de fred och kärlek samtidigt som de marscherar bakom sina barn i krig. Det finns ett sådant hyckleri och svek bakom alla sammetsbeprydda predikstolar att man skäms.


Om institutionaliserad utbildning lär oss någonting så är det hur man ska vara mer kompatibel till det rådande systemskickets gällande syfte. Skall vi då ens för ett enda ögonblick tro att det finns något annat syfte utöver detta ifall den ovillkorligt mekaniska funktionen i samhället är enskild materiell nyttomaximering som inte är vår egen, utan en som dolt som tillfaller en dold elit som styr alla ekonomiska flöden genom systemet med pengar.
Jag hade en gång en lärare i grundskolan som uppriktigt erkände, ”Ni är alla tomma sinnen som behöver fyllas.” Ja det finns en rudimentär instruktion som löst kan betecknas som undervisning. Men det verkliga målet är ändå, med avseende på systemets inneboende karaktär och natur, ovillkorligen att indoktrinera och verkställa kognitiv formatering till underkastelse och göra befolkningen till arbetsbin – själlösa drönare utan eget fritt tankande och något som helst ifrågasättande utanför konvenansen.
Det finns många begåvade barn som i slutändan faller ut ur detta system eftersom de har problem med efterlevnaden. Jag har numera inget annat än förakt för modern utbildning. De som i slutändan tjänar på en avancerad examen kommer att vara rutinerade och anpassade till denna överensstämmelse och efterlevnad av denna institution. Dessa är samma människor som i slutändan valt att genomföra ”viktiga” politiska förändringar i samhället inom ramen för det formaterade tänkande. Sedan undrar vi storögt varför utvecklingen ser ut som den gör inom ramen för systemet? Ja det kan man ju verkligen fråga sig, eller behöver inte alls.
I vilken utsträckning ska då vi tro på systemet? Anordningar såsom propaganda har länge använts av regeringar för att påverka massorna. Folk ”tror” på vad de blir tillsagda att tro på, de har lämnat över sig själva som mänskliga tänkande individer till denna yttre kollektivistiska auktoritet för kognitiv formatering. Denna makt är så övertygande att den kan uppmuntra människor till att delta i försvaret av den själv, makt är kraft att bryta motstånd så makten bygger på lögnen, människor får känna delaktighet i skapande av resan till sin egen undergång och det första gör dem glada medan upptäckten av det andra skapar lite dålig stämning . Men de får höra att de är försvarare av ”frihet” och ändå måste ge upp mycket av sin egen frihet för att få tjänstgöra inom denna kapacitet.
En systembevarande banklagstiftning, alltså lagar för att bevara ett system lika falskt som en svensk trekrona, har ändå därför lyckats skapa en upp och nedvänd situation där den som angriper systemet, blir en exempelvis "rättshaverist" med viss given stigmatiserande ovillkorlighet.
När vi kapitulerar till ett externt trossystem, så blir vi moraliskt bundna till att tjäna det systemet och vi slutar då att ifrågasätta oss själva, så vi slutar då att utvecklas som människor och individer. I den enklaste meningen, som innebär att om någon kallar sig själv för religiös, då måste man kanske också säga adjö till kaffet. Det skulle säkert stava till mitt frånfälle eftersom jag dricker detta som om mitt liv berodde på det. Så var det. Min tro tillåter det.
Jag avstår från något – andra gör det inte. Jag skulle råda alla ideologier att inte läxa upp mig i frågor om moral. Om de kanske är öppna för sann upplysning som beskrivning av verkligheten, skulle jag föreslå att de stänger sin bok och öppnar porten till sitt inre. Om de gör det, kommer de att se hur deras struktur är inte olik de andras. Liksom alla religioner, predikar de fred och kärlek samtidigt som de marscherar bakom sina barn i krig. Det finns ett sådant hyckleri och svek bakom alla sammetsbeprydda predikstolar att man skäms.

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Lämna ett svar

Carl på social media

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram