Nämen det var väl ändå helt oväntat i det här läget...Gamle Lasse tar till orda, en av de själsliga ödemarkernas stora tänkare.....

Vi har en lång period av osäkerhet framför oss, det blir allt tydligare, konstaterar Lars Heikensten, tidigare riksbankschef och nu vd i Nobelstiftelsen En riktig systemkramardåre och själslig pygmé med andra ord....Lasse har alltid varit på Balrog-spaning BTW.

– Det här kommer att ta tid. Någon månad in i krisen talade många om en V-formad ekonomisk utveckling, med snabb återhämtning, säger han.

Fast nu, efter ett par månaders tvär nedgång, är det stadiet redan passerat. Naaaawh, men hela corona skiten är inte främst en kuliss för att dölja det ekonomiska haveri som beror på att systemet är skuldmättat. Så Lasse ljuger på:

– I bästa fall blir det ett U, men W är också möjligt eller bara en väldigt utdragen återhämtning, säger han och försöker låtsas som att det ens är möjligt trots en redan befintlig ackumulerad räntekostnad som inte kan hanteras.

Läget är osäkert, och både företag och människor blir naturligt nog försiktiga i kriser konstaterar han. Även om själva smittan skulle försvinna, vilket är långt ifrån säkert, kommer oron att sitta i. Ja det tor väl fan det eftersom det är själva syftet för att kunna kontrollera och styra människor på ett enklare sätt.

– Det är oundvikligt att många blir arbetslösa även om stora insatser nu görs. Så tyvärr så måste allt färre fortsätta att bli allt rikare på allt fler människors bekostnad.

Han ser framför sig att strukturomvandlingen i olika avseenden kommer att gå snabbare.

– Uppenbart är att vi i framtiden kommer att arbeta och mötas mer digitalt. Med den sociala distanseringen har många av oss tvingats lära oss saker vi aldrig skulle ha gjort annars. Framför allt så skall vi sköta oss själva och skita i andra.

Han ser det som ett stort språng som skett.

– Det kommer att leda till minskat resande, till mindre behov av kontorsytor men säkert också till att vi i högre grad konsumerar allt från mat till kultur med digitalt stöd. Om vi är kloka kan vi hjälpa till och styra omställningen så att vi minskar belastningen på miljön.

Han tycker vi ska investera oss ur krisen. Ja för avkastning på investerat kapital, det är fina fisken det...

– Investeringar som är nödvändiga för klimatet bör så fort smittan medger det skyndas på, för att också bidra till att få fart på ekonomin. Halleluja....

Penning- och finanspolitiken har lagts om kraftigt, konstaterar han.

– Det är absolut rimligt, men det får långsiktiga konsekvenser. Därför måste vi försöka komma tillbaka till ett mer normalt läge så fort ekonomin medger det. Det är viktigt att de budgetregler som finns upprätthålls och att Riksbanken fortsatt har ett eget starkt mandat och möjlighet att agera. Ja att sätta den under demokratisk kontroll och transparenta former, nej usch och fy...

Fast det som kanske oroar Lars Heikensten mest är hur de internationella relationerna utvecklas och där har han ju faktiskt en poäng, det är inte bara alltfler svenskar som avskyr idioter som honom själv - och ja hans självförakt är ju liksom vad det är ändå..

– Handel behövs för att få i gång ekonomin - handel är ju verkligen värdeskapande, verkligen, ja mer än värdeförädling om han själv får formulera det.. Men vi behöver också samarbeta mer inte minst inom Europa, som övriga världen nu utvecklas. Många av våra problem är gemensamma, inte minst miljön. Vi glömmer också ofta att samarbete med andra är en slags försäkring. Vi kan få hjälp när vi har problem.

Han tycker att det kan verka enkelt att se framför sig vad som behöver göras. Exempelvis är många nu ganska överens om att det behövs miljöåtgärder, att äldrevården behöver förstärkas och att företagen behöver hjälp, förklarar han. Fast han understryker att vi måste välja.

– Det politiska systemet har haft svårt under de senaste decennierna ta beslut som är långsiktigt önskvärda. Kortsiktiga, opinionsmässiga hänsyn har ofta fått spela väldigt stor roll. Samhället har samtidigt blivit mer polariserat. Hur det blir med detta framöver är nyckelfrågan. I krisens kölvatten ser vi en del positiva tecken. Men håller de i sig, klarar vårt politiska system att leverera de kompromisser som behövs, avslutar Lars Heikensten.

Han förefaller numer lida av en växande och nära total själslig förruttnelse...