Svenska Akademien är en kunglig akademi som instiftades 1786 av Gustav III med syftet att ”arbeta uppå Svenska Språkets renhet, styrka och höghet”.

Språk är ett medel för kommunikation individer emellan, det talade och och skrivna språket bygger på ord och därmed så kan ords värdeladdning - innehållsmässiga betydelse påverka tankar.

Kultur bär människan inom sig i form av känslogrundande värderingar, vilket fortfarande tycks vara alltför svårt för alltför många att förstå! Kultur finns alltså inom oss själva och ingen annanstans, eftersom mänsklig kultur kräver mänsklig närvaro.
Alltså vår språkliga förmåga styr vår kommunikation med andra människor, vilket i sin tur påverkar vår omgivande kultur.

Utan en kultur så kan man inte skapa progressiv samhällsutveckling, det bara går inte – så individen måste utvecklas kultivera sig själv för att samhället skall kunna utvecklas.

Det är samhälleliga kulturer som är det vatten som människorna simmar i, och det är dessa kulturers utveckling som är källan till en ökad eller minskad potentiell psykosocial, ekonomisk produktivitet och kreativitet hos människorna i samhället – när individer berikar varandra istället för att konkurrera. Men kulturer kan alltså därför också innebära det omvända – byggda på konkurrens, eliminering. Kulturer kan vara destruktiva om de odlas på det sätt som nu gäller som rådande samhällsordning, som alla kan se nu.

Det var och är ( i alla fall är det vad som uttrycks) ännu idén om en mobilisering av människors förmågor som individer inom en betingad geografisk yta som kulturellt begrepp, inte minst beroende på den språkliga relevansen i förhållande till olika klimat för ytan, för ett ”nationellt” syfte i denna som en kulturell rörelse, vilket fortfarande är grunden för uppmuntran till gemensam individuell kreativitet och så har det varit så länge människan har funnits, även om detta just nu är mer demagogiskt exploaterat än någonsin förr till förmån för enskilda vinstmaximeringsintressen.

Med andra ord: i den mån som en befolkning ges möjlighet att få uppleva vetenskap och teknologi i en kultur som syftar till att ärligt beskriva hur verkligheten hänger ihop, så får den befolkningens individer också en möjlighet att vara kreativa och att utvecklas, att inte leva i det kollektiva självbedrägeriets mörker som bygger på individens oförmåga att uppleva andra individers känslor i verkligheten – nu. Befolkningen får då – i en sådan mer sund kultur – möjlighet själva som individer att göra upptäckter, eller åtminstone tillgodogöra sig dessa från andra på ett mer produktivt sätt.

Utan en sådan grundläggande inriktning på samhällets vetenskap och klassiska kultur så hämmas befolkningens förmåga att utveckla sig själva som individer till sin egentliga produktiva eller kreativa potential till fullo - att förändra sina egna känslogrundande värderingar. Kopplingen mellan forntida verklighet och framtid spricker då i det allmänna medvetandet med tiden i förhållande till verkligheten, när individerna lever allt mer utom sig själva. Vad som är är det bara för för att det är och saknar då alltmer ett medvetet beroende av verkligheten.

Denna kreativitet hos befolkningen kan bara utvecklas om ”länder” och med dessa förbundna underordnade kulturer, används som verktyg för att mobilisera människor till att tänka kreativt angående sig själva att försöka att utveckla sig själva som individer– ur perspektivet av att ifrågasätta och förstå sina egna känslogrundande värderingar i en större omfattning, alltså på samhället i stort genom sin egen individuella utveckling.

Hur uttrycker individen kreativitet?

Med hjälp av kommunikation genom ett språk! Ett språk består av ord och ordens värdeladdning – signalvärde, något som i Sverige alltså efter Gustav III har förändrats och reglerats reglerats av den gudomliga språkvården.

Frågan är väl alltså egentligen hur djupt ner i befolkningen den här kommunikationen av utvecklande resonemang kan tränga. Men att tro på att den fria individens förmåga att alltid kunna utveckla sig själv, gör gällande att ett lands politik alltid i grunden främst måste sträva för att utveckla individerna i samhället genom upplysning, alldeles oavsett hur långt som detta sedan bär.

Om man har en befolkning som till övervägande delar är obildad i förhållande till verkligheten och därmed sig själva som individer och dessutom vidare med uppsåt hålls nere i ignorans och okunnighet, genom psykosocial formatering, kommer då en sådan befolkning att kunna ta fram samhällsutvecklande och bärkraftiga utvecklande idéer, och att alltså kunna vara kreativ?

Nej, inte under dessa omständigheter, i alla fall inte till sin fulla potential och detta är ett obestridligt faktum! Att gå med i Echelons Stratcom för att kunna styra formateringen av befolkningen (sända Bonde söker fru?) är minst sagt uppenbart verkande, till sitt syfte. ingen kan missta sig på mängden sändningstid för filosofisk bildning i förhållande till ren fördumning och vilseledning av olika karaktär.

Den polariserande politiska teaterkulissens kultur blir därför bara allt mer tragikomisk, i ljuset av verkligheten som innebär att allt fler förstår innebörden av exempelvis vad pengar är, blir till dagens allmänna kulturella värderingsgrunder i allt avgörande för vad pengar gör, i ett enskilt kontrollerat skuldbaserat system efter skuldmättnad, trots att det styrande är vad pengars värde är för någonting rent mekaniskt funktionsmässigt – enskilt kontrollerade räntebelastade skulder, något som skapar ett ovillkorligt realekonomiskt evigt tillväxtkrav och en oundviklig skuldmättnad, där alltså priset för betalningsmedlets existens överstiger nyttovärdet.

Allt fler människor undrar numera därför närmast retorisk, för att inte säga direkt sarkastiskt, hur mycket skatt som kan betalas i detta system om det inte finns något betalningsmedel? Att diskutera fördelning ur det perspektivet förefaller väl möjligen något enfaldigt..

Vad händer nu om våra mänskliga rättigheter inte kommer från Gud eller från vår så kallade mänsklighet, utan istället idag ifrån en regering som verkar under falskt flaggade och väl språkvårdade syften? Vad händer om regeringen inte alls egentligen tycker att vi är unika individer med rätt till våra egna känslor och tankar – vår egen själ, utan att vi bara skall vara en slags simpel egendom som skall tävla med (gärna eliminera)varandra? Tänk om vi bara skenbart har givits rätt till våra så kallade ”naturliga rättigheter” av denna glada och käcka regering inom det politiska etablissemanget, för att gynna enskilda vinstmaximeringsintressens nytta?

Tänk om våra rättigheter helt enkelt kan skalas bort i det dolda och språkvårdade, om eller när regeringen anser oss vara dess fiende, för vårt eget bästas skull? Som att vi till exempel tänker eller ger uttryck för tankar utanför en rådande kulturell konsensus som syftar till att allt färre skall bli allt rikare på allt fler människors bekostnad, vad händer då?

”Det svenska folket är dömt att upptäcka att dess välstånd har offrats på den falska solidaritetens altare” – Torsten Nothin 1955.