Expressen 30 November 2017:

"Den 27 januari 1977 reste den svenskargentinska flickan Dagmar Hagelin till en vän i Buenos Aires. På en papperslapp hade hon skrivit ner adressen dit hon skulle spendera sommaren tillsammans med sina föräldrar på, för att ge till sin väninna.

Men Dagmar mötte aldrig sin vän. Istället misstogs hon för en annan och kidnappades av den Argentinska militären. Hon fördes troligtvis till det ökända tortyrcentret ESMA dit tusentals fångar fördes, och mördades.

— Hon fördes till det här tortyrcentret, sen har det spekulerats i vad som kan ha hänt, säger Dagmars bror Jonathan Hagelin.

Under en militärkupp 1976 tog den Argentinska militärjuntan makten. Under åren fram till diktaturens fall 1982 hade tusentals människor mördats, än i dag finns det ingen exakt siffra på diktaturens offer.

En av militärens marinofficerare Alfredo Astiz var välkänd för sin brutalitet och gick under namnet el Ángel Rubio de la Muerte, den blonde dödsängeln. Alfredo Astiz tjänstgjorde under flera år vid tortyrcentret ESMA och anklagades för mordet Dagmar Hagelin.

— Det fanns amnestilagar som skyddade dem, att de inte kunde bli dömda. Sen ändrade den dåvarande presidenten Kirchner lagarna så att man kunde fånga in dem en efter en, säger Jonathan Hagelin.

Efter att amnestilagarna upphävdes 2005 ställdes flera tidigare officerare inför rätta. Däribland den ökända ”dödsängeln” Astiz. 2011 dömdes han för bland annat mord och kidnappningar, men aldrig för mordet på Dagmar.

Ragnar Hagelin, Dagmars far, kämpade under hela sitt liv för att Dagmars mördare skulle ställas till svars för mordet. Och 2012 påbörjades en fem år lång rättegångsperiod i Argentina mot officerare som gjort sig skyldiga till brott mot mänskliga rättigheter.

— Jag lärde känna min syster genom fotografier och berättelser. När jag kom upp i tonåren började jag förstå vad som faktiskt hade hänt och förstod pappas kamp, varför han åkte ner till Argentina på rättegångar, berättar Jonathan Hagelin.

Förra året gick Ragnar Hagelin bort och fick inte uppleva domen mot Alfredo Astiz. Den 29 november dömdes Astiz för mordet på Dagmar Hagelin 1977, han dömdes även för kidnappning, tortyr, stöld av minderåriga barn och mord.

— Det är väldigt mycket blandade känslor. Det är lycka och det är sorg. Jag hade jätte gärna hoppats att min pappa var närvarande när det här skedde. Jag vet att han på något sätt ändå var närvarande, men det är skönt för familjen. Mänskliga rättigheter har segrat, säger Jonathan Hagelin.

Jonathan hann aldrig träffa sin syster men har på insidan av sin överarm tatuerat in ett citat från Dagmar: ”jag vet inte om jag älskar livet för att det är underbart eller om livet är underbart för att jag älskar det”. "