Moral, etik, ära, rättvisa, till och med frihet; dessa rent märkligt väsentligen esoteriska begrepp, varierar givetvis mycket mellan de polariseringsskapande indelningskulisserna ras, religion, kultur och nation och de har därför också radikalt förändrats i sin innebördsmässiga definition, användning och struktur sedan människor började kommunicera bättre, samlas och samarbeta.

Även om något gömt per definition är i princip är omöjligt att se, veta eller förstå, så kan man faktiskt undersöka dess sekundära effekter och försöka urskilja en kontur eller kanske snarare ett mönster. Men detta kan vara farligt när det gäller människor, för vi vet ju inte riktigt vad någon medmänniska har för avsikt, oavsett hur nära vi kanske tror att vi är honom eller henne. Medmänniskan vet inte sällan mycket lite om hur nära den verkligen är sitt själv i sitt medvetande.

Därför är det sociala syftet med medborgarskap att till och med spela hela fältet, att skapa en slags konstgjord gemensam konsensus när det gäller (initial) mänsklig interaktion, särskilt mellan okända och även om så bara på en ytlig nivå. Det gäller att skapa konstgjorda gemensamhetsgrunder och ju större känsloanslag dessa väcker, desto mer går de att utnyttja som styrverktyg.

Det är inget antagande att mänskligheten är galen bortom punkten för sin förlossning - det är alltid någonting som har gått fel i förhållande till den uppfattade verkligheten; Därför kan heller ingen mängd tillämpad logik, kritiskt tänkande eller undersökning ge särskilt mycket mening i denna rena oskadade galenskap av yttre intryck. Om detta är så, vilket bättre sätt finns då att hantera vår kollektiva galenskap än att själv börja varje interaktion med uppriktig ärlighet i handling, ord och tanke?

Det verkar helt rimligt, även för orimliga människor, att införa allmänt accepterade regler och förordningar när alla kör olika fordon på vanligt delade vägar. Och ändå ignorerar så många människor samma koncept när det gäller grundläggande mänskliga interaktioner på en mycket mer personlig nivå. Att man skall ta ansvar för sina tankar ord och handlingar, inte minst för sin egen skull.

Det verkar som att medborgarskap - vad man tror sig enas kring - bland de kollektiva massorna ebbar ut och flyter bort, så gör också tendensen för människor att kämpa, slåss och kriga. Och det inte bara verkar som att ebb och flod är cykliskt, det bara går igen med samma frekvens så länge som vi inte går framåt och sedan går det om igen.

Den ena förlossande egenskapen som vi människor har är vår förmåga att anpassa oss till och överleva vårt eget vansinne ... att utveckla vår egen förståelse för oss själva. Tyvärr överträffar våra teknologiska språng i utvecklingen, särskilt inom " konsten " av krigföring, tillämpad propaganda och sinnesstyrning, vår egen förmåga som art att utvecklas och mogna som individer. Fram till relativt nyligen kunde en galen man eller kvinna bara orsaka si eller så mycket förödelse för hans eller hennes galna medmänniskor. Tyvärr är detta inte längre fallet.

Som barn fick vi ofta lära oss att artighet och ett belevat sätt i offentligheten är det sociala smörjmedlet i ett civilsamhälle. Det sättet gör människan, så att människor snabbt kan bedöma vem som är vad med sitt "respektfulla uppförande, artiga beteende och sociala etiketter". Vi pratar med andra som vi önskar att de skulle prata med oss själva, med mig som alltid går först och aldrig förväntar ju jag mig någonting i gengäld - utåt sett alltså. Sortera bort det från originalet " betala det vidare " på en personlig och återkommande basis. Eller som min mor var så förtjust i att säga, på sitt ordentliga sätt att säga det " mjukt " hos herrar och milt hos kvinnor. Man kan nog säga att det gick att läsa rakt igenom just det papperet på ett relativt tidigt stadium.

Det var och är dock fortfarande, ett avsiktligt försök att ta kontroll över kommunikationsvägen, oavsett rådande kaos i vårt sinne, smuts under våra stövlar eller all skit som står upptornad framför oss. Visst missbrukar vissa människor processen för sin egen personliga vinst genom att utnyttja det artiga samhället till sin egen fördel. Men detta är faktiskt ändå inte en acceptabel ursäkt att avstå från att delta i artigt och respektfullt beteende både offentligt och privat. Artig kall och korten nära kroppen - det gäller inte minst för sin egen skull.

Så vad hände? Eller kanske en mer exakt fråga skulle vara, varför händer detta nu, eftersom det verkar som att fallet ner i vårt stup ner till den lägsta gemensamma nämnarens botten, ännu inte är över med en millimeter?

Jo lögnen är större än den sanningsenliga beskrivningen av verkligheten.