När du börjar att förstå denna typ av komplett bedrägeri är det extremt befriande och givande. Det är mycket viktigt att undersöka varje aspekt av denna konditionering och hur den hålls på plats i oss själva. Det är ungefär som en film där all rekvisita och alla skyltfönster är perfekt iscensatta för att ge ett visst intryck. Det förefaller verkligt för den oförsiktige som fastnar i skriptet och dramat av antagandet, medan det är ingenting annat än en lögn - ett självbedrägeri av oss själva och mot oss själva.

Titta bara på monumenten runt om i världen och vem och vad de förhärligar. Statyerna berättar som princip enbart en smutsig och tragisk historia. Fasansfulla slaktare av mänskligheten, despoter och rikedomshamstrare, garderobspedofiler och bankpaladiner, alla förklädda till ädla människor, ärade med siffror till att bokstavligen se upp till på det lokala torget, eftersom de är förevigade i sten och brons.

Vilket sopigt trick egentligen. Arkitekturen gör samma sak, vilket speglar den massiva stoltheten - inget bra drag hos individen - eller hos mänskligheten i sig själv och sina prestationer. Monument till dettas ära och enligt vem? Vem säger att det är så viktigt att det måste mosas in som intryck i våra ansikten numera som massiva gubbar av huggen sten eller utsmyckade byggnader från oavsett epok i mänsklighetens historia, vilket skapar allmänna utrymmen andakt och tillbedjan? Till vilken nytta? Varför?

För det allmänna medvetna medvetandets skull? Nej, det tror jag inte alls.

Fruktan och rädsla är besläktade med varandra. Som onaturligt inducerad respekt och ära. Ge de kallade "tillbörlig respekt" alltså till någon individ vilket bara är så godtyckligt som det kan bli. Det inte någonting allmängiltigt. Har du haft kontakt med vederbörande eller är du på något vis utsatt för enskilt nyttoskapande opinionsbildning? Det påminner oss om ordspråket att historien skrivs av segrarna. Det är inte sant, det är ägaren till pennan som bestämmer vad som skall skrivas. Sanningen som beskrivning av verkligheten är inte alls frågan i vår tids regi, det är upphöjande av auktoritet och figurer av befogenhet som skall behålla sin obestridliga position för förtryckartemat levande, som är frågan.

Kungligheter är det perfekta exemplet. Titta hur många människor som står i vördnad och tillbedjan av denna obscena ståt av förtryck och faktiskt identifierar sig med detta som vore det någon sorts underbart uttryck för sin egen personliga ärbarhet - alltså egentligen bara egen projicerad frustration - till att utgöra motiv för sådan förnedrande hög arrogans. Detta är definitionen av sinnessjukdom - vansinnet i att leva utom sig själv om du frågar mig. Våldtagna fångar beundrande sina fångvaktare, plundrare och missbrukare.

Människor måste inse att det är mycket mer praktiskt att släppa denna invecklade fascination för dessa jävlar och bara kalla det för vad det är på det mest grundläggande sättet i verkligheten. Tendensen hos nyligen mer medvetet medvetna individer är ofta att tillskriva dessa individer mycket mer öppen, dold och ockult kraft än de faktiskt har, vilket kan göra sådana åskådare "förtrollade", vilket faktiskt också är den exakta avsikten hos dessa manipulativa, självhushållande parasiter som metodval.

Detta är nyckeln till att förstå den här typen av kollektivt Stockholms - Syndrom. Detta är ett självförstärkande cykliskt paradigm. Vi måste bryta vårt eget beteende som individer om vi vill åstadkomma en förändring, vi måste vara förändringen om vi skall skapa den. Inte göra lika till samma förutsättningar och tro att någonting kommer att förändras.

Det finns helt klart något som är gemensamma drag hos dessa märkliga parasiter, men i verkligheten är vad som översätter det hela till det mänskliga landskapets psykologiska profil deras smitt ideologi och den efterföljande garneringen av "insider" rekryter - du skall absolut få vara med om du bara.. - vilket ger dessa psykopatiska en slags fördröjande makt över tid eftersom vi fortsätter att hoppas, men deras myndighet, som i sin tur utgör spelplanen på ett mycket bredare och till synes på en mer trovärdig skala blir aldrig vår. Alla skall med och alla har samma chans. Så är det inte alls. Vad som gäller är att allt färre skal bli allt rikare på allt fler människors bekostnad.

Vi kan se det i dag överallt i samhället, eller vi kan faktiskt inte undvika att se detta öppet numera och det har fungerat i årtusenden. Denna krypande känsla av fryst handingskraft, vår egen avskedsansökan till självbestämmande överlämnad till självutnämnda högre makter, styrandes mänskligheten där detta frodas i det mänskliga psyket. Detta är på grund av vår inbillning av deras upplevda överlägsna funktioner, tänkta arv, och till och med antagna ockulta och kanske interdimensionella krafter, allt ihopbakat och sammanhållet av stora mängder förtryckande hybris, inte minst vår egen som projiceras genom att vi inte vill tänka själva utanför deras konditionerande åsiktskorridor.