* Vi förlåter er aldrig sade Margot till England.

* Margot med delegation hade möte på ryska ambassaden i
Stockholm.

* Ryssland och Ukraina utväxlar fångar och börjar
kommunicera, Sverige står helt utanför diskussionen trots
massiv inblandning i Ukraina där exempelvis Ericssons
koppling till Ukraina har djupa historiska rötter och står för
mer än 120 års samarbete. Det började redan 1893 då
företaget, grundaren av Lars Magnus Ericsson, installerade
den första telefonväxeln i Kiev. År 1896 installerades också
telefonväxeln i staden Kharkov.

Ericsson uppmärksammar sin verksamhet på den ukrainska
marknaden. Med hjälp av högt kvalificerad personal
bestående av lokala och utländska specialister erbjuder
Ericsson tjänster och lösningar av högsta klass, vilket hjälper
till att utveckla stora möjligheter på Ukrainas telemarknad.

* FN:s biståndsprojekt i Palestina där Sverige är tredje största
bidragsgivare drabbas av en korruptionsskandal och andra
fryser sina bidrag.

* Margot avgår på grund av familjeskäl.

I september 1945 informerade en hög ungersk ämbetsman svenska representanter om att sovjetiska myndigheter internerat Raoul Wallenberg. De påstods planera att använda honom och dokument i hans ägo i framtida rättegångar mot ”ledande personer inom handel och finans…som i över fem år varit tyskvänliga”.

Dessa dokument har nyligen begärts ut av Wallenbergs som har förnekats tillhandahållande till minst 2023. Med andra ord så finns dokumentationen.

Även om uppgifterna ditintills var obekräftade måste de ha oroat svenskarna, men att det var över fem år var ju ändå rätt snällt uttryckt, eftersom detta dubiösa samarbete finns dokumenterat via Krupp - gällande fältartilleri - från åtminstone 1919 i strid mot Versaillestraktaten. Men det är ju som sagt ändå bara toppen på det isberget av tid.

De där redan då omtalade framtida rättegångarna måste ju faktiskt på något vis ändå innebära att dokumentationens innehåll, beskriver vad Raoul Wallenberg egentligen medverkade till för någonting, detta alldeles oavsett vilken inställning som han själv hade till den saken. BTW, Raoul Wallenbergs torg ligger väl förresten rätt hyfsat nära Arsenalsgatan och om det handlade om rättegångar så får vi väl ändå anta att någon kände sig förorättad av verksamheten ifråga, eller? Människohandel har väl dock aldrig hindrat grabbarna på Galejan från att tjäna en Shekel om vi säger som så, ja hon hette ju Göteborg..

I oktober 1945 antydde svenska diplomater i kontakter med amerikanska representanter att det var tveksamt om man från sovjetisk sida ”någonsin skulle komma att presentera Wallenberg levande”. Två månader senare, i december 1945, bad Staffan Söderblom, Sveriges sändebud i Moskva, det sovjetiska utrikesministeriet om att utfärda en officiell deklaration om att Wallenberg var död. Han upprepade förfrågan den 9 mars 1946, och viktigast av allt, den 15 juni 1946, vid ett unikt möte med Josef Stalin.

Såväl sammanhanget kring mötet som Söderbloms handlingsmönster behöver alltså uppenbarligen studeras närmare. Innan Söderblom kom med sina propåer i december 1945 och juni 1946 hade han nyligen återkommit till Sovjetunionen efter konsultationer i Stockholm. Söderblom – som inte längre åtnjöt den sämste svenske utrikesministern någonsin, Östen Undéns stöd – hade förmodligen ingen särskild instruktion från sina överordnade om hur han skulle agera angående Wallenbergs försvinnande. Men det är ett faktum att svenska myndigheter aldrig gav honom en reprimand för det han sagt till Stalin. Svensk utrikespolitik stavades Wallenberg även vid den tiden, det var bara helt öppet då, det är hela skillnaden.

Det är intressant att notera att Staffan Söderblom framställde sina förfrågningar efter att han vid varje tillfälle haft ett möte med den tidigare sovjetiska Sverige-ambassadören Alexandra Kollontaj, i hennes privata residens i Moskva. Hon kan säkerligen inte ha handlat utan godkännande från det sovjetiska ledarskapet. Det är alltså samma Kollontaj som brukade vistas i Villa Kassman på Storholmen i Stockholm tillsammans med Olof Asch - berg - den röde bankiren.

Den centrala frågan som kvarstår för familjen Wallenberg och historieforskare är om svenska och ryska myndigheter egentligen haft som syfte att lösa mysteriet Wallenberg efter Sovjetunionens kollaps 1991 – eller om deras primära mål var att avföra ärendet från den gemensamma politiska agendan. Med andra ord, var utredningen mer eller mindre styrd av slutsatser på förhand, och på flera sätt en förlust av tid, energi och god tro?

”Det är viktigt att hålla liv i Raoul Wallenbergs minne. Hans civilkurage inspirerar och behövs även i den värld vi lever i i dag. Regeringen kommer att fortsätta att stödja arbetet med att försöka få klarhet i Raoul Wallenbergs öde”, sade nyligen utrikesminister Margot Wallström (S) enligt pressmeddelandet

Därmed blev praktiskt taget samtliga 170 000 sidor i arkivet tillgängliga för var och en som vill läsa om arbetet med att utröna Raoul Wallenbergs öde, heter det i ett pressmeddelande från utrikesdepartementet. Undantaget är cirka 230 sidor med enskilda uppgifter som fortfarande omfattas av sekretess….

Vi kan inte ens tänka oss vad den sekretessen möjligen kan bero på...och att hålla kampen levande, det är bara vad det är.

En annan lite retorisk grundfråga blir om svenska och ryska handläggare möjligen avsiktligt skyddade viss känslig information. För några månader sedan blev det ju känt att svenska myndigheter på 1980-talet diskuterat och samordnat offentliggörande av dokument i Wallenbergfallet med flera länder, inklusive Israel. Det var väl märkligt....

Det måste därför också klargöras om liknande diskussioner nyligen förts med länder som USA, Storbritannien och inte minst Ryssland; liksom med andra berörda individer inklusive familjen Wallenberg.

Varför kan då möjligen Margot ha avgått......