Alla stegen ovan har sina specifika problem. Gruvdrift medför generiska problem för miljön och är beroende av acceptans i det lokala samhället.

För REE finns det ytterligare ett problem eftersom dessa metaller nästan alltid hittas tillsammans med radioaktiva isotoper av torium och uran. Detta problem måste hanteras också i nästa steg när man mekaniskt finfördelar mineralerna.

De följande två stegen, kemisk separation och rening, är komplicerade och kan oftast inte utföras i anknytning till gruvan. Det beror på att det endast finns några få processindustrier i världen som har rätt faciliteter och expertis. Naturligt nog
har de flesta anknytning till Kina. Det finns också lagstadgade begränsningar för att föra radioaktivt material över nationsgränser. Den nu så påpassligt projekterade gruvan i
Norra Kärr (Gränna) planerar att transportera sitt finfördelade material till Tyskland för vidare bearbetning. REE-fyndigheterna i Norra Kärr är så klart en av de få i världen som inte är associerade med radioaktivitet….

För att kunna forma rätt legeringar och tillverka efterfrågade komponenter måste en välutvecklad industriell bas finnas inom området. En viktig omständighet kring REE är att för många typer av tillverkning av komponenter och andra sammansatta produkter är Kina ett av få länder som idag har tillräcklig industriell kapacitet för att kunna tillverka riktigt stora serier.

Om lyckosam gruvdrift startas utanför Kina skulle därmed i nuläget en stor del av utvinningen transporteras till Kina. Förutom jungfrulig produktion (gruvor) finns det förhoppningar om att utvinna REE från andra källor såsom insamlat elektronikskrot, kommunala och industriella skrotupplag (kallas ibland för ”urban mining”), avfall från gamla gruvor (kallas ibland skrotsten eller varphögar) och återvinning av restmaterial vid produktion.”