Israelisk Handlingsfrihet

2017-12-01

Skall vi "gissa" på att kontrollen över strategiska naturresursflöden ligger med som en del av den här ekvationen.... Ja och naturligtvis att den enda möjliga flanken att spela ut med någon som helst bedömd återstående handlingsfrihet för Israels vidkommande är Sinai med underjordiska murar för att skära av undehållslinjer.
Israeliska bosättningar avser samhällen och jordbruksenheter på mark som är ockuperad av staten Israel och befolkad av israeliska medborgare (oftast med judisk identitet).
De strider mot fjärde Genèvekonventionen, som förbjuder en ockupationsmakt att förflytta det egna landets befolkning till ockuperat territorium.
Bosättningarna har uppförts med politiskt, militärt och finansiellt stöd av den israeliska regeringen. Efter Sexdagarskriget år 1967 ockuperade Israel Sinaihalvön, Gazaremsan, Västbanken (inklusive Östra Jerusalem) och Golanhöjderna. Sinaihalvön återlämnades till Egypten åren 1974-1982. Bosättningarna på Gazaremsan utrymdes år 2005
Så när den egyptiska presidenten Abdel-Fattah Al-Sisi meddelade på onsdagen att han har beordrat sin armé att rensa hela Sinaihalvön av "terrorister" inom en 3 månadersperiod, ja då är det inte längre så mycket kvar att diskutera
Vidare skyllde Sisi vissa regionala länder för att beväpna dessa terroristgrupper i Sinai. Han angav emellertid inte vilka nationer….
Sisis kommentarer kommer bara dagar efter den förödande terroristattacken som dödade över 300 civila i en moské i Sinai.
Först Erdogan och sedan kung Salman och hans son Mohammad bin Salman (MBS) ha förstått att ett militärt nederlag i Syrien nu är oundvikligt, och den senaste utvecklingen har varit relaterad till konsekvenserna av terroristernas nederlag. Turkiet har mycket att vinna av en bekväm allians med Moskva, både när det gäller energi och transitering längs den den öst-västra vägen till det kinesiska bältet och väginitiativet (BRI) och längs den nord-sydliga korridoren som ingår i avtalet mellan Ryssland, Iran, Azerbajdzjan och Turkiet.
Mot bakgrund av detta har ryska flygplan flugit över Turkiet för att nå Syrien. Ett Nato-land som låter ryska militära flygplan flyga över sitt luftrum för att nå Syrien, något som skulle ha varit omöjligt att föreställa sig för länge sedan. Det finns inte mycket kvar att säga.
Resultatet av kriget i Syrien har skurit ut en ny bild av Mellanöstern, där i Riyadh, Tel Aviv och Washington, tidigare regionala ledare för den Djupa Statens räkning, verkar ha mer eller mindre avsiktligt avskurits från beslutsprocessen. Alltså som vore det av en tanke att ställa Tel Aviv isolerat.
Egypten äventyras nu av sina ekonomiska förbindelser med Saudiarabien, men Egypten strävar fortfarande efter att balansera sin gamla arabiska nationalistiska historia som en starkt oberoende och anti-imperialistisk nation, med de moderna realiteterna att vara betydligt mindre inflytelserika än under Nasser och Sadats dagar.
Dessutom är Kairo, trots sina formella diplomatiska förbindelser med Israel, allt för medvetet om att om situationen i Egypten, särskilt med avseende på Sinaihalvön, skulle bli destabiliserad, vilket gör att Egypten inte har råd att ha sina väpnade styrkor i ett avlägset Iran. Detta är särskilt sant eftersom Saudis ”nya” vän Israel är redo att utnyttja all instabilitet på Sinai till sin egen fördel – helt oväntat så klart…
Om någon tror att Israel på något enda sätt respekterar Egypten bara på grund av att diplomatiska förbindelser upprättades, är det, för att uttrycka det milt, vansinnigt och bedrägligt. Israel kommer att utnyttja alla länder och alla situationer det kan och Egypten är inget undantag. Detsamma gäller Jordanien, det enda andra landet som har formella förbindelser med Tel Aviv. Jordanien, precis som Egypten, är dock mycket mer oroat över sitt eget närmaste grannskap än det med Iran.