När Donald Trump spelar reflexiv kontroll med svenska medier och det politiska etablissemanget och när ryska medier skriver att Sverige är kanariefågeln i kolgruvan för väst, ja då vet man att det är en hel del saker på gång, saker som kommer att verka psykosocialt omvälvande för det svenska samhälle som vi känner till.

Så när Magdalena Andersson i samband med detta vill begränsa det fria ordet, ja då vet vi ju ungefär i vilken riktning som utvecklingen måste gå och den vägsträckningen blir alldeles säkert inte till Magdalenas fromma.

De traditionella medierna är nu helt öppet skamlösa i sina attacker mot alla som avviker från deras postmoderna ultraliberala berättelse. Vare sig någon är en konservativ familjeman, en hårt arbetande kvinna, en homosexuell dandy eller något annat, MSM bryr sig inte alls i så måtto. De bryr sig bara om att behålla den opinionsbildningmässiga makten över den krympande skaran av nyttiga idioter som arbetar för att driva deras agenda och alla andra skall helt enkelt motverkas med alla till buds stående medel.

MSM har jagat efter dissidenter på nätet från början och de gör nu allt för att hitta en metod som skulle kunna uppnå deras mål att dela upp - splittra - och förstöra alternativa / nya mediala rörelser och därför har med full naturlighet den bredare moraliskt konservativa rörelsen funnit en marknad av idéer bland alternativa medier. Det gick inte att hjärntvätta bort alla mänskliga personlighetsdrag hos tillräckligt många. I den mer direkta opinionsbildningen har det hela nu tagit ännu mer absurda former.

Först sa MSM till exempel att Ryssland är fiende till väst, när Ryssland sedan ville goda relationer med väst i bästa fall och i övrigt helt enkelt vara ifred sade MSM att Ryssland blandar sig valen i väst, även om alla de västerländska underrättelsetjänsterna själva säger att något sådant aldrig hände.

Vidare försökte MSM säga att Julian Assange är en rysk agent, när han sett utifrån publicerad information förmodligen är den mest kompromisslösa, oberoende rösten inom all journalistik de senaste hundra åren. Vad det svenska etablissemanget gjorde i fallet med Assange har tyvärr sin alldeles uppenbara och givna förklaring.

Man behöver inte hålla med Alex Jones, med RT eller faktiskt inte CNN heller för att försvara sin rätt till yttrandefrihet. Skillnaden är att MSM:s megafoner som CNN, traditionellt har haft en stark makt - varit ägardirektivstyrda - och de har därför aldrig krävts på att deras yttrandefrihet försvaras. De har aldrig varit något annat än den opinionsbildande makten i enlighet med de givna ägardirektiven. I Sverige har det tyvärr alltid funnits en elefant i rummet i så måtto.

Magdalena Andersson vill alltså inte ha en öppen marknadsplats av idéer, vilket är avgörande för människor för att få information från så många olika och ofta med utvecklingsfördel konfronterande källor som möjligt. I slutändan kommer då informerade individer bestämma själva vem och vad de ska tro på. De behöver inte storebror för att avgöra åt dem. Om samhället skall kunna utvecklas så måste individen utvecklas och därmed också ifrågasätta sina egna föreställningar, för att kunna gå vidare, men det vill inte Magdalena Andersson, hon vill bevara status quo. Hon vill att människor skall stå stilla i sin utveckling som individer.

Yttrandefrihetens lagar var i grunden aldrig utformade för att skydda artighet och vara okontroversiella. De var avsedda att skydda de människor som idag i Sverige kallas för extremister och andra sådana kontroversiella personer som dem som tror att USA och Ryssland kan delta i en fredlig dialog, vilket är att föredra framför krig. Denna sansade uppfattning anses nu vara kontroversiell och extremistisk bland västerländska etablissemang. Yttrandefriheten är till för att skydda individers rätt att yttra sig öppet utan att drabbas av negativa efterverkningar, den är inte i grunden avsedd att förhindra den egna eftertanken.

Sorosfinansierade stämplingsorganisationer verkar globalt för etableringen av denna mediala psykosociala konformistiska agenda, för att motverka yttrandefrihet, givetvis under förespegling av det rakt omvända. I det mest Clintonsoroslojala landet på jorden? Ja, hur det är där behöver vi kanske inte utveckla närmare än att påtala att det finns ett psykologiskt begrepp som kalls för Stockholmssyndromet, inte utan av en anledning.