”Men även i Sverige med vårt odemokratiska system med hemliga partibidrag och nära relationer framför allt mellan borgerliga politiker och bankerna.
Senast var det Fredrik Reinfeldt som nu ska bli välavlönad rådgivare åt en jättebank i USA. Storbanker fick trots vinster på 100 miljarder kr, av alliansen kraftigt sänkt bolagsskatt och får nu alliansen att skrika högt när regeringen försöker få tillbaka en futtig miljard kr. ”

Även om fluffigheten inte är obefintlig fram till ovan citerade stycke, så börjar det här då att glida ut i den politiska kuliss där korruptikerna (vilse)leder i dessa privata bankers tjänst.

Det är ställt bortom rimligt tvivel vilken regering vi hade när kreditavregleringen i Sverige skedde, och att namnsöka ligan från den tiden eller de av godsägare Persson utsedda ministrars förehavanden efter politisk tjänstgöring på Carls blogg raderar snabbt bort alla villfarelser om att något annat än ekonomi styr politiken.
Allt man sedan behöver veta är att det är dessa privata bankers räntebärande krediter – skulder – som kontrollerar ekonomin så är ekvationen inte mer svårlöst än att de absolut flesta borde kunna lösa den kan man tycka.
Är man spantad för att tänka större än vad Spånt här visar prov på så kan man lägga till kontrollen av betalningsinfrastrukturen – vilken ligger hos inga mindre än dessa privatägda banker, och kontrollen över naturresursflöden.
Naturresursflödena ihop med monetärmekaniken är f ö vad som skapat det militärindustriella komplex som ägs av – fanfar – dessa privatägda banker.

De presstituerade inom media är självklara som ägardikterade naturligtvis, inte vill man att de anställda snackar skit om en, och ägarna är – som en slumpvis minsta gemensamma nämnare – de privatägda bankerna.
Vem hade väl kunnat ens aaana något sådant?

”Allt samhällsansvar försvann när alliansregeringen reade ut Nordea till finska intressen. ”

Oj oj oj.., här passar inte spånten på lagningsbiten ihop alls med den verklighet som säger att bankerna är privatägda företag som drivs av vinstmaximeringssyfte.

Samhällsansvaret i monetärmekaniken – skapandet av det allmänna betalningsmedlet aka pengar - som efter matematiskt garanterad skuldmättnad lika matematiskt garanterat havererar pga av den ackumulerade räntekostnadstillväxten - och det allt mer smärtsamt lättobserverbara faktum hur den oundvikligen samlar (ackumulerar) tillgångarna hos allt färre människor på allt fler människors bekostnad - kan nog anses vara tämligen frånvarande från första stund.

Och första stund för detta banksystem var faktiskt inte ” när alliansregeringen reade ut Nordea till finska intressen. ”
Om nu någon trodde det alltså.

Ett tillstånd av verklighetsuppfattning som formaterande lustigt ofta uppträder hos lång och välutbildade nationalekonomer.
Nästan som vore de samspåntade av något som får deras individualitet att verka kollektiv(t).

”Via Panama vet vi vilka idéerna är och vilka som klarar hans IQ-test! Allt från skatteflyktande svenskar till Putins lakejer. ”

Ja, det gör vi.
Men inte på vilka de nämner, utan på vilka de inte nämner.
Men en gliring mot Putin är naturligtvis givet i en förvillningsartikel som denna.

Ägardirektiv är ändock ägardirektiv.

” Krisen 2009 borde ha lösts genom att bankerna delades upp i en statligt garanterad del med småsparare och vanliga låntagare. Och en del för spekulationer där ägarna tog riskerna. Nobelpristagaren Joe Stiglitz har i en ny bok analyserat detta bäst. I Sverige stöds idén av bland andra Kjell Olof Feldt, finansminister på 80-talet och den som då släppte kopplet om bankerna.”

Eller så kunde man insett det vansinniga i att låta privata vinstmaximerande intressen skapa det allmänna betalningsmedlet som räntebärande kredit – skuld - och dessutom kontrollera – äga – betalningsinfrastrukturen.

Det gjordes uppenbart inte då och Spånt gör det lika uppenbart inte nu tyvärr. Kanske är det hans kulisspositionering som gör honom lite hemmablind, men för de som tar korruptiker för vad de är så är naturligtvis Kjell Olof en röd flagg med sirener på, och hur det står till med omnämnandet av skuldmättnad och ackumulerad räntekostnadstillväxt hos Joe tar inte alltför mycket tid i anspråk av någon anledning.

Och nobelpriset i ekonomi är väl likaså inte heller den referens som talar till en persons fördel under givna omständigheterna.

”Men i Sverige kan vi agera. Motståndarna är dock starka! Regeringen - följ Joe Stiglitz råd! Men då krävs att ni tar fram en strategi mot nästa finanskris! ”

Det stämmer att vi kan.

Med full kraft dessutom.

Och som ledande riktning så tar vi Rolands fluffigt ihopspåntade verklighetsbeskrivning och gör ganska så exakt precis tvärtom.

Vi förstår att de privata bankernas räntebärande krediter kontrollerar den ekonomi som styr politiken.

Vi förstår att dessa banker även kontrollerar betalningsinfrastrukturen.

Vidare förstår vi att grunden för ekonomi är naturresursfödena, och att alla krig handlar om detta och inget annat.
Inte politik och inte religion, annat än som kosmetiskt förvillande och döljande kuliss.

Förståelsen över de presstituerade funktion i medias alla kAnaler är även den på rekordhöga nivåer.

Vi förstår även hur systemet är mycket som ett självspelande piano i det att ju mer egoistiskt egennyttig – korrumperad - en individ är desto längre upp i systemet kan denne komma, eftersom systemet i sig själv är mekaniskt egoistiskt egennyttigt -korrumperat.

Där finns även en hastigt ökande förståelse om hur söndra och härska används för att dölja det mekaniskt givna ekonomiska systemhaveriet, och förståelse för rätt problemformulering ger oundvikligen förståelse för lösningsorienteringens riktning, och horisontala konflikter blir en vertikal.

Människor både kan och kommer att agera utifrån den förståelsen.
//G.C.

‪#‎Folkresningen‬ ‪#‎DeFria‬

http://www.dalademokraten.se/…/leda…/bankerna-ar-for-maktiga