Så de bara körde, körde och körde på med sänkningar av räntan som saknade koppling till realekonomiska fundamenta för att upprätthålla illusionen av en hållbarhet som bara blev alltmer frånvarande, trots ytterligare räntesänkningar som likaså körde fram den kapaciteten i det avseendet som också behövdes för ännu lägre priser på betalningsmedlet - ja inte för den realekonomiska delen av marknaden naturligtvis. Men den negativa andelen NIRP sorterar helt enkelt inte längre under rubriken kapitalism (en marknad som inte värdesätter kapitalet är sannolikt inte kapitalism?!? Eller?)  När vi nu klart har ändrat på kartan för "ISMERNA" ... så har vi korsat Rubicon.

Vad händer ur det förtroendeskaparmässiga perspektivet när befolkningstillväxten då vänder sig till befolkningsminskning? Det är ärligt och bokstavligen en fullständig och total spelväxlare. En övergång till minskande antal köpare och konsumenter motsatta till ökande antal äldre säljare plus deras ofinansierade skulder. Det minsann är ett problem utan glada resolutioner. Valutor (vad som kommer att utgöra betalningsmedel "pengar"), "fria marknader", och kanske grunden för civilisationen i vågskålen för övergången från hög befolkningstillväxt potentiell direkt avfolkning.

Jag tror att detta är en lins genom vilken du också skall titta om du vill visa och förstå varför tillväxten ständigt försvagas ytterligare genom att detta system påverkar människors beteende, varför handelskapacitet och avtagande efterfråga bara kommer att förstärkas - människor tänker på sin egen nyttomaximering främst, så inte ens ur det demografiska perspektivet fungerar detta system för ett långsiktigt hållbart samhälle, samt vidare givetvis varför finansmarknaden fortsätter att "köpa" trots den nästan totala avsaknaden av köpare (Treasury Mystery) varför aktier är en "köpnödvändighet" ( för alla fel skäl), och varför ädelmetallvärderingar är så misstänkta i ljuset av det monetära sönderfallet.