I en tillvaro där flyktingsmuggling är den mest omskrivna affärsverksamheten och där det ekonomiska systemets sönderfall beskrivs som att i Sverige går ekonomin lysande, som tågens tidsenlighet eller en Teslabil, trots att allt uppenbarligen går med underskott och besparingar är den ekonomiska ledstjärna under vars ljus alla tvingas att främst verka. Kulisserna åsido, så har vi nu kommit fram till den brytpunkt när det allmänna medvetna medvetandet kommer att förändra tillvaron för alltid och dessutom i en allt snabbare takt. Ingen politiker av idag kommer att med någon som helst trovärdighet kunna förklara hur det kommer sig att den underliggande mekaniska, som är dysfunktionella, inte har adresserat som problem.

Ur det internationella perspektivet, ingen kan på allvar tro att exempelvis de uttryckta Saudiska farhågorna om hämndaktioner från Assadregeringen helt och fullt saknar sin grund och alltfler inser nu därför också att denna grund beror på att Saudiarabien faktiskt har gjort någonting som de själva nu indirekt erkänner uppenbarligen inte var så helt moraliskt lyckat.

Att dramatiska omvälvningar av krig, farsoter och miljömässig kollaps kan utlösa social oro och revolution är en väletablerad uppfattning. I själva verket kan denna dynamik ses som den tidigare standardmodellen för social oro / revolution: en storskalig kris har ofta varit en sprungen ur en källa ur - det-blå externa- som sätter staus quo på högkant.

En annan modell identifierar stridande eliter och Imperiell inblandning som en källa till revolution: en ny elit ersätter med våld nuvarande elit (kallas i vardagligt tal för någonting som uppfyller kriterierna för den nya chefen, som är samma funktion som den gamla chefen ) eller en dominerande nationalstat / imperium anordnar en politisk kupp för att ersätta den nuvarande ledningen med en mer kompatibel elit.

Vi vet numer i en ökad allmän utsträckning att det inte är en överdrift att säga att ju större koncentration av makt, desto lägre möjlighet till social rörlighet och desto större är oddsen att systemet kommer att kollapsa när det konfronteras med kris.

När hela ekonomin växer snabbare än befolkningen, och denna flod höjer alla fartyg, känner de flesta, grundat på sin egoistiska materialism, människor att deras chanser att utvecklas är positiva. Även om mänsklig utveckling egentligen inte alls ligger på det planet, men detta kommer att förändras inom kort och det kommer att gå allt snabbare efterhand som det bryter igenom de demografiska stödpunkterna.

Men när ekonomin stagnerar, och de som har makten tillräckligt uppenbart är de som samlar de flesta av alla vinster, inser de flesta att deras chanser att säkra ett bättre liv minskar. Så utvecklingen kommer att gå framåt antingen människor inser detta själva eller inte. Detta är det tryck som håller på att tillslutas med status quo som först och främst skyddar de privilegierade. När kontaktytan blir tillräcklig så brister status quo.

Så vägen framåt för att förhindra en återupprepning ligger ovillkorligen i oss själva och den går igenom att vi själva börjar ifrågasätta våra föreställningar och det sätt på vilket vi värderar oss själva och därmed vår omgivning.
Förändrar vi oss inte själva, så kommer ingenting att förändras och vi dömer oss själva till att upprepa historien, att inte utvecklas som människor.