Så med avseende på den militära revolten mot Anlozionistinfiltrationen i USA så är den stora händelsen att titta efter i Ryssland, som vi har påtalat sedan länge, ett tillslag mot centralbanken och ekonomins ministerier inom regeringen. Alla i Ryssland väntar på detta, Putin fick även direkt ställd, denna fråga nyligen, men han är tröskeln och som alltid så förnekar han allt och säger att han stöder till fullo dessa sabotörer. Med tanke på Putins spår, är det nog lite dumt att säga att han verkligen stöder dem - detta är helt klart en förhalningstaktik tills tiden är rätt.

Så på tal om förlängningar av AngloZionist imperiet och när tiden är mogen.

Det har redan förklarats många gånger i det förflutna om kandidaturen av Putin för att lyckas, Eltsin var en kompromiss mellan den ryska säkerhetstjänsten och ryska "stora pengar" som drivit Medvedev som en motvikt till Putin. Det brukar hänvisas till de krafter som täcker Putin som "Eurasian Sovereignists" och de krafter som drar tillbaka Medvedev som "Atlant Integrationister". Målet med den förra är att fullt ut göra Ryssland suveränt och göra henne till en nyckelfaktor i en multipolär men enad eurasisk kontinenten medan målet för den senare är att bli accepterad av AngloZionist imperiet som en jämbördig partner och att integrera Ryssland i den västra maktstrukturen. Nästa är något så viktigt att det kommer att pekas ut som en separat paragraf:

Dessa Atlant Integrationister är fortfarande i full kontroll över den ryska finans- och banksektorn, av alla de viktigaste ekonomiska ministerierna och statliga positioner, kontrollerar de den ryska centralbanken och de är i särklass den enskilt största hotet mot styret för Putin och de som stödjer honom. Med tanke på att ungefär 90% av ryssarna stöder nu Putin, så innebär detta att dessa Atlant Integrationister är det enskilt största hotet mot det ryska folket och Ryssland som helhet.

Hur kan det vara så att alla är kopplade till Israel? Enkelt!

Putin ärvde ett system som skapats av och för AngloZionist imperiet. Han var en kompromisskandidat mellan två radikalt motsatta parter och det tog honom åratal att först bli av med de flesta av de ryska (judiska) oligarkerna och sedan, mycket långsamt, börjar en sanerings process som långsamt, steg för steg, tar bort sionisterna från sina maktpositioner. Enligt Mikhail Khazin har balansen mellan dessa två grupper först nyligen nått en 50/50 punkt (instabil) jämvikt. Det innebär också att de "Putin folket" behöver titta bakom ryggen varje dag och Gode Gud om de gör, eftersom de vet att deras så kallade "kollegor" är villiga att hugga dem på ett ögonblick, så snart de får en möjlighet.

Det kan tyckas att ryktena om en statskupp i Ryssland är starkt överdrivna. Inte bara för att Putin får stöd av sina "power ministerier" (försvar, statens säkerhet, inrikes, etc.), utan mycket mer och viktigare, på grund av det stöd på 90% han har från det ryska folket. Att störta en man med en sådan kultliknande image, en man verkligen är älskad av de allra flesta människor, skulle vara alltför farligt, det skulle exponera och misskreditera AZ - riket. Men det betyder inte att den 5: e kolumnen inte är villig att sabotera allt för Putin och hans anhängare.

Verkligheten är den att Putin har tvingats kompromissa många, många gånger.

Här är några exempel:

Oligarkerna: när Putin rensade Ryssland från semibankirshchina kunde han inte riktigt slå ner på alla oligarkerna som sådana. Han kunde bara fick bli av med dessa oligarker som liksom Chodorkovskij som hade försökt att i princip iscensätta en kupp mot Putin genom att köpa hela duman. Oligarkerna fick höra att de skulle "hålla sig borta från politiken och jag kommer att lämna dig ifred". Affären är fortfarande igång i denna dag.

Ekonomin: även i hans senaste tal, Putin tvingades förklara att han stöder till fullo centralbanken och ekonomiska ministrarna i Medvedev regeringen. Med tanke på att bokstavligen alla Putins allierade öppet och högljutt skriker om blodigt mord om hur den ryska ekonomin är misskött, är detta helt klart en påtvingat uttalande och inte något han tror på.

Förresten, det går att observera en systematisk förtalskampanj på centrala ryska TV-kanaler mot centralbanken och de ekonomiska ministrarna och detta kan inte vara en tillfällighet. Det är enkelt att förutspå att Putin förbereder en utrensning av dessa kretsar, men att han ännu behöver rada upp alla sina ankor på rad innan man vidtar åtgärder, särskilt genom att hetsa den allmänna opinionen mot dem. men det ligger alltså i närtid i förhållande till det allmänna medvetna medvetandet när insatser av psykologisk påverkan sätt in på så vis.

Just nu, den ryska ekonomin är fortfarande driven av IMF-paladiner, med "konsensus Washington" typer, därav deras galna politik med räntor, med att köpa amerikanska statspapper, om att hålla inflationen låg, etc. etc. etc. Putin, med övertygelse, är inte vad man skulle kalla en gammaldags "socialist", men han är absolut en förespråkare av "sociala marknader" och någon som kämpar hårt för att frikoppla Ryssland från det västra finansiella systemet, och inte spela efter reglerna i Anglozionistriket.

Utrikespolitik:

ända tills Putins senaste omval när slutligen Ryssland började få en någorlunda konsekvent utrikespolitik, har den politik som Ryssland varit en av zigs följt av zags. Detta gällde särskilt under de tider då Medvedev var ansvarig för ordförandeskapet och när Iran och Libyen förråddes av Ryssland vid FN: s säkerhetsråd (något Putin öppet kallas "dum").

Personligheter: minns den hyperkorrupta försvarsministern Serdiukov? Gissa vad? Han har fortfarande inte formellt anklagad för någonting, även om det häromdagen kom en början på detta. Även kvinnan som han gjorde det mesta av sin smutsiga handel med lever fortfarande i sin lyxiga framgång i Moskva. Vad säger detta oss? Att även när Putin fick hårda bevis på Serdiukov s förbrytelser hade han tillräckligt med kraft för att ersätta honom med Shoigu, men inte tillräckligt med kraft för att driva på för att hålla så hög profil att han satte "Atlant Integrationisterna" i fängelse.

Naziockuperade Ukraina:

Putin hade tillräcklig kontroll över regeringen för att ge viktigt underhåll och även skicka vissa specialstyrkor och artilleriinsatser över gränsen för att hjälpa Novorussierna, men han kunde inte tvinga de ekonomiska ministerierna att använda rysk ekonomiska makt för att strypa den ukrainska ekonomin. Detta resulterade i Ryssland skickar artillerigranater över gränsen i Saur Mogila och (i princip gratis) energi över gränsen till Kiev.

När det gäller Putin, har han helt enkelt andra prioriteringar än att skydda Hizbollah eller bekämpa Israel:

Att överleva inne Ryssland och att inte att störtas av den fortfarande mycket kraftfull sionistiska strömning som har konfigurerat statsapparaten (för att använda James Petras 'uttryck) i Ryssland har första prioritet.

En annan prioritering skulle vara att inte ge sina (interna och externa) fiender politiska argumentet att "Ryssland attackerar Israel". Att inte ha en skjut match med Israel och att inte ha den lilla och isolerade ryska kontingenten till att behöva kämpa på två fronter, vilket skulle vara alltför avgörande. Dito att inte bli anklagad för att ha ryssarnas kontingent förvandlas till de facto-"Hizbollah Air Force" som USA är "Daesh Air Force". Dessa är alla självklara prioriteringar för Putin.

Och då slutligen detta:

medan ryska S-400 kan enkelt skjuta ner alla israeliska flygplan, har den ryska luftrumskontingenten inte material som innebär att ensam bekämpa Israel eller, ännu mindre, Nato och CENTCOM.

När det gäller Ryssland, hon kan absolut inte ta på sig en kamp med Israel, vilket inte beror på den inneboende kraften i den lilla sionistiska enheten, utan på grund av det faktum att det amerikanska imperiet har grundligt tagits under sionistisk kontroll. Men när nu ISA snabbt försvagas så förändras givetvis spelplanen eftehand och allt snabbare. Så de amerikaner som nu klagar över att Putin "inte har modet" att ta sig an Israel bör först fråga sig om hur det kommer sig att Israel verkar ha förvandlat USA och Europa till ett tonlöst sionistiskt protektorat och vad de gör för att frigöra sig från det oket!

Sveriges infiltration efter 200 år då? Ja den är nog rätt hyfsat rejäl kan vi konstatera.