"Den som kontrollerar livsmedelsförsörjningen styr folket? Den som kontrollerar energin kan styra hela kontinenter? Den som kontrollerar pengarna kan styra världen. - Henry Kissinger

Gasdistribution är därför ett kraftfullt motiv bakom det syriska kriget.

Den största gas importören i världen är Europeiska unionen (EU), som investerar cirka 263 miljarder dollar per år i denna energiresurs. Största exportörerna till Europa är Ryssland och Norge.

På grund av den nuvarande ukrainska konflikten, har beroendet av Ryssland som huvudsaklig gasleverantör blivit en risk för den nationella säkerheten - alltså för de som kontrollerar pengarna, enligt ovan - för de länder som ingår i denna politiska "gemenskap". Eftersom Ryssland inte vill använda just dessa pengar för att handla med sina egna naturresurser, detta i sin tur beroende på att det är den västerländska bankhegemonin som kontrollerar dessa pengar och deras flöden - betalningsinfrastruktur.

Undvika beroende av gas från Ryssland är därför av högsta prioritet för Europeiska unionen.

Det senare har alltmer öppet avslöjat behovet av att bygga gasledningar som inte står under rysk kontroll, omvänt hindra att Ryssland kan lämna petrodollarhegemonin med vidmakthållen, eller ökad, ekonomisk makt. Detta är anledningen till att Europeiska unionen - som alltså är den del av den Anglozionistiska petrodollarhegemonin - har utforskat alternativ för att diversifiera utbudet. Bland deras alternativ, finns det länder som har världens största gasreserver. Å ena sidan finns det euroasiatiska länder som Iran och Qatar? Å andra sidan finns det den kaukasiska regionen med områden såsom Azerbajdzjan och Turkmenistan.

De gasledningar som skulle ansluta Kaukasus och Iran, och som är prioritet för Europeiska unionen är följande:

Nabucco och Transcaspien: Den förbinder Azerbajdzjan med Östeuropa, och passerar genom Turkiet. Denna gasledning finns, men Azerbajdzjans reserver är inte tillräckliga för att täcka efterfrågan på EU: s energi. Byggandet av en transocean gasledning genom Kaspiska havet skulle ansluta utbudet från Turkmenistan och Kazakstan med Europa. Dessa länder knappt utgör 3% av den globala gasexporten.

Qatar-Saudiarabien och Syrien-Turkiet: Qatar exporterar 11% av den globala gasen. Byggs denna gasledning kommer det att vara ett direkt hot mot Rysslands överhöghet över kontrollen av gas. Syrien och Ryssland har varit militära allierade sedan det kalla kriget. Dessutom är Syriens regering och kärna av makt bestående av alawiter, en shiitisk sekt. Iran är inte bara ett shiitiskt epicentrum, utan man ger också militärt stöd till Syrien.

Turkiet, Saudiarabien, Qatar, USA, EU och andra Gulfstaterna har stött flera rebellgrupper mot regimen i Bashar al-Assad ch bidrar indirekt till att stärka den islamiska staten i regionen.Inte minst alltså genom det turkiska rätt benägna biståndet i olika former. Ja Sveriges roll i detta är alltså inte särskilt osynlig.

Den Islamiska (Iran-Irak-Syrien-Libanon): Iran har gasreserver jämförbara med Rysslands. Att bygga en gasledning som går genom Irak, Syrien och Libanon och slutar i Medelhavet är ett diversifieringsalternativ för Europeiska unionen. Motiven för USA och EU att häva den ekonomiska embargo mot Iran ligger därför i dess strategiska värde. I sin tur, har landet blivit ombedda att inte berika sina kärnkraftverk, vilket de alltså gör ändå nu tillsammans med Ryssland..Iran kan fortfarande skilja en Aglozionist från en pålitlig människa med moral.

Efter Saddam Husseins frånfälle (sunni diktator), och tillbakadragandet av USA: s trupper från Irak, var makt tomrummet kvar i detta mestadels shiitiska land. Nämnda tomrum medgav Irans geopolitiska expansion OCH skapandet av den islamiska staten som en reaktionär Sunnitisk kraft mot den shiitiska expansion i regionen.

En av konsekvenserna av dessa maktkamper var förstärkningen av den islamiska staten, ett Frankensteins monster kontollerat av den Djupa staten som hamnar alltmer är utanför dess mer öppna skapares kontroll, och nu är en gemensam öppen fiende till Förenta staterna, EU, Ryssland och Iran. Turkiet - uppenbarligen inte så dolt stöd där längre, Saudiarabien, Qatar och andra länderna kring Persiska viken, vilka har utsatts för påtryckningar av sina västerländska allierade för att bekämpa denna grupp - som de alltså organiserar, beväpnar och regisserar själva. Trots att dessa länder har gemensamma intressen med den islamiska staten i Irak och Syrien.

Turkiet är alltså nästa nyckelregion i denna konflikt, Sultanens Stalingrad, eftersom det utgör enda alternativet till gasledningar som levererar från Ryssland, som kommer från Asien (Nabucco) och passerar genom Turkiet.

Framtida konflikter mellan Turkiet och Ryssland kommer att vara en del av den ryska strategin inom regionen. Den enda skillnaden är att Turkiet tillhör Nato och en uppskalning av konflikten kommer att ge globala återverkningar - det finansiella perspektivet kommer att fö ökad politisk signifikans. Utöver att förutsäga nästa konflikt, är detta därför den viktigaste punkten, att den geopolitiska risken inte är prissatt i regionen. Saudiarabien, Kuwait, Qatar, credit default swaps (CDS) under 100 bps och Turkiet och Ryssland CDS på 270 bps vilket inte återspeglar de geopolitiska spänningarna i regionen.

Men bara lugn det kommer inom mycket kort.