Att hela det västerländska underrättelsekollektivet verkligen helt skulle ha missat den planeringsmässiga logistiken bakom förloppet, särskilt efter Charliespektaklet, är givetvis ett så dumt antagande att ingen ens kommer att försöka med att använda detta som argument, så vilka som vanligt står med bakom regin till förloppet, direkt eller genom olika ombud - proxys - måste närmast direkt ses som helt uppenbart.

Så utifrån detta, kan vi då konstatera att Paris i allt väsentligt - till grund och botten - bara är en åtgärd för att bromsa sönderfallshastigheten för EU och Nato. Mer prosaiskt traditionsenligt uttryckt, införandet av den mer repressiva staten i ljuset av den sönderfallande Anglozionistiska bankhegemonin.

Vi konstaterar lite lakoniskt därför att Anglozionisthegemonin är nu alltså uppenbarligen i ett så skriande behov av förenande - sammanhållande - krafter utifrån - eftersom kärnan i det Anglozionistiska samhället egentligen aldrig har haft någon verklig altruistiskt sammanhållande karaktär och funktion - och att eftersom inga sådana yttre sammanhållande krafter finns att tillgå i verkligheten, så får man alltså helt enkelt tillhandahålla - skapa och etablera - dessa krafter själv genom att förena människor genom att skapa gemensam rädsla för gemensamma yttre betingelser.

Vi kan alltså med ovan resonemang som grund sammanfattningsvis konstatera att kärnan i den sönderfallande bankbaserade Anglozionisthegemonin nu måste hållas samman av yttre och inåt påverkande krafter som regisseras och etableras av underrättelsetjänstkollektivet till en inte alls obetydlig del och detta även med någon samverkan med nationella regissörer - regeringar.

Vilka länder som alltså kommer att stabiliseras genom nationell repression, får, eller kan, nu alltså ses som hyfsat givet också, eller omskrivet, vilka länders politiska adel som gladeligen offrar den egna befolkningen för sin egen personliga nyttomaximering behöver vi inte vara osäkra på längre.

Dags att vakna - God morgon