När du slutar förväntar dig att världen skall vara förnuftig, så plötsligt blir allt vettigt.

Vi kan förneka att människan inte är fullkomlig och då inte heller särskilt ovanligt i detta förnekande att gud har ordnat tillvaron på det sätt som är, vi kan ta livet av oss eller så kan vi acceptera våra mänskliga brister och istället försöka att förbättra och utveckla oss som människor för att skapa en bättre tillvaro och framtid.

Så vår värld är och har alltid verkligen varit en konstig och kaotisk plats, vilket alltså är en bra sak att inse, eftersom vi lider så mycket mer av att insistera på att samhället skulle vara klokt och välordnat till sitt syfte. Vi måste inse att vi lever på en mycket underlig plats, och när vi glömmer att det är konstigt på grund av förtrogen blindhet, kan det ju verka som något alltid har gått tillfälligt fel. Men så är det inte, strukturerna har alltid varit lika vansinniga till sin grundläggande inneboende funktion. Det är bara gradvisa skillnader av eftergifter från makten för att undvika revolter, som har förändrats i takt med att den allmänna medvetna medvetenheten har ökat.

Vi blir ändå fortfarande lätt upptagna med att försöka återföra samhället till ett slags balans eller förståndighet trots att det aldrig har haft eller varit menat till någonting sådant, ofta gisslande eller missbrukande vissa personer eller vissa grupper i processen - för att skapa polarisering. Det är ganska skönt att komma ihåg att livet alltid bara har varit vansinnigt. Utrymmet till förbättringar blir naturligtvis betydande.

Jag vet inte längre vilken roll fakta, bevis, eller ens en önskan om att få veta verkligheten som sanning längre spelar någon roll i människors liv.

De allra flesta människor tror vad de vill tro. Fakta och bevis har nu mycket lite att göra med detta eller någonting alls inom människors komfortzon. Folk tror på vad som tjänar bevarandet av deras förhoppningar och egenintressen bäst, alltså vad som de uppfattar som sina intressen (ofta gravt felaktigt) och vad som därför validerar deras egna kognitivt programmerade känslomässiga engagemang. Ett fåtal människor kan tänka självständigt, men deras röster är fortfarande oftast drunknande i det växande mediala dånet.

Svenska institutioner är nu så öppet korrupta att inget ledarskap med någon som helst uttryckt egentlig trovärdighet kan stiga från de politiska partierna, medier, företag eller universitet. Vi är på en mångfacetterad kurs mot förstörelse av det vansinniga samhället som vi känner till detta. Ledarskapet måste därför springa ur djupet av icke-traditionella källor - det måste till en förändring och då måste vi förändra oss själva. Kanske de som kan tänka mer självständigt kan producera det nödvändiga ledarskapet? Det återstår att se.

Ekonomer, politiker och de finansiella medierna har åtagit sig att bibehålla status quo, de vill inte förändra någon nu rådande ordning. Det finns inget självständigt tänkande i detta. Rösterna för att bibehålla dettaa rådande system som vi lever i, är därför långt fler och mer högljudda än min och andra röster som strävar efter att bryta människor fria från det falska medvetande - vansinne - som förblindar dem från att se sin verklighet.

Världen kommer snart att vakna upp till det faktum att alla är panka och inte kan samla ihop någonting alls från denna konkurs, eftersom alla är skyldiga obegränsade mängder av obestånd.

De djupare konsekvenserna av dessa fakta är skrämmande när de blir helt klarlagda och historien bekräftar detta många gånger om. Rom uppnådde medborgares efterlevnad genom ett system med offentligt bröd och extravaganta skådespel, som bestod av slakt av icke önskvärda. Politiker köper lojalitet eller verkställer lydnad. Det nuvarande systemet är nu utom all kontroll. Den reala ekonomin håller på att förstöras av den betydligt större spekulativa ekonomin. Kortsiktiga lösningar gör bara de långsiktiga problemen värre.

Med andra ord, vi låtsas ha en trovärdig plan, men vi tar aldrig itu med de mekaniska funktionsmässiga strukturella problem som bara växer och vi helt enkelt bara låtsas köpa mer tid, medan vi egentlig köper oss mindre tid. Men medan vi tidigare har kunnat komma undan med detta tema som beteende under en väldigt lång tid, så kommer den dynamiska förändringen nu, eftersom monetärmekaniska risken för deflation är en tegelvägg för utöka-och-låtsas regin. Ja, räntan som ackumuleras den växer utan regn, av sig själv, och kostnaden för att försörja denna kostnad och upprätthålla skulden – så att den inte havererar som tillgång i bankernas balansräkningar, växer särskilt snabbt i ett realekonomiskt deflationsklimat.