På dessa nordliga breddgrader, förvandlas årets sista hälft till någonting som känns alltmer skrivet i blod, men inte ännu är hugget i sten, men som är åtminstone författad i gammal kod för kultur. En döende kultur av djupt rotade bedrägerier, moraliskt förfall och karaktärslöshet, som löfvén för den politiska vinden.

De politiska Löfven sprids över gatorna i en tidig intellektuell skymning, medan allt kallare vindar skrämmer människa och hund [Viking familjehunden], landskapet förbereder sig för den långa sömnen och det mänskliga drar sig inomhus för aktivitet – inklusive de mödosamma insatserna att dyrka TV - apparaten. Vi tar den komfort som vi kan i allt detta.

Men en underlig dvala i evenemanget deltar i årets sinnesstämnings förskjutning. I årets sista händelser, verkar ingenting hända och vad som än händer så verkar ingenting längre spela någon roll. Världen sitter med slitna nerver och hör ett avlägset brus som ökar till ett dån, vilket är den finanskosmiska skruv som drar åt käftarna på historiens största ekonomiska skruvstäd. Människors värderingsmässiga fundament skakar nu alltmer i sina grundvalar.

Alla kan se att landet går igenom allting utan att lösa någonting – politisk kronisk impotens, skattemässiga debatter, hushållens skuldsättning, hälsoimplosioner, havererad sjukvård, vårdskandaler, inhemsk och internationell migrationsproblematik, politiska illgärningar, notoriskt politiskt babbel, bankbedrägerier, Syrienkalabalik, Irans fejkavtal om kärnvapen. ….krigshot, krig och en vad som numera förefaller vara en närmast oändlig räcka av juridiska rättshaverier, som utsätter människor för det sannolikt mest korrumperade rättssystem som har existerat på planeten..

Det är farligt att leva så som om det inte fanns något sådant som konsekvenser och en morgondag. Människor har ett sätt att med tiden nå en samsyn om det mesta - det allmänna medvetna medvetandet växer, utan att detta någonsin anges rakt av. Den svenska allmänheten har i tysthet gått med på att ännu så länge sitta på sina händer, men tro mig när jag förutspår att det kommer en dag och efter den dagen så kommer tingens forna ordning att skakas i sina grundvalar mer än tidigare, då om inte förr...

Framför allt så har detta intellektuellt och moraliskt permafrosterade lands befokning, det moraliskt karaktärslösa, giriga folk som kallats för Nordens köpmän från Venedig, ännu inte i allmänhet börjat räkna med det centrala dilemmat för vår tid: den dödliga hypertrofi som kommer ur den Zionistiska finansreligionen – penningmånglandets- socialekonomiska metastaser. Vad pengar är istället för vad pengar en gång gjorde, vilket nu istället är nära nog totalt är styrt av vad pengar är för någonting till sin inneboende funktion och natur.

Denna hemska motor av bedrägeri och svindlerier har förstorat hjärtat hos den döende politiska kroppen och allt befolkningen vet hur man gör, är mata den med mer tomma monetärtekniska kolhydrater som kallas för räntebelastad skuld. Detta dödsförlopp har pågått mycket längre än läkarna och medicinmännen trodde var möjligt och det återstår nu bara ett löjligt infantilt hopp bland de godtrogna, att den större organismen av ekonomin därför måste vara odödlig på grund av att den betraktas som gud..

Men den verklighetsbaserade minoriteten väntar alltmer stoiskt medveten på finalen av en kronisk och dödande infarkt. För svanar flyger mot södern för vintern, även de svarta, till den vitriolstinkande varma plats där skrupellösa moralhaverister med obefintlig emotionell självförståelse tenderar att samlas med tiden.

Historien om svensk politik kommer att när den väl skrivs, bli beskrivningen av en lång räcka underlåtanden till att agera och adressera de verkliga problem som landet nu står inför, alltså inte bara dess uppenbara misslyckanden. Politikerna föredrar att inte se, att inte veta, för att slippa agera.

Ledare ger upplysning, ledande är inte makt, människor måste veta och förstå varför de fattar sina egna beslut och på vilka grunder som detta beslutsfattande sker.