Kinas ledare har en vision, och det är ett misstag att tro Kina enbart verkar inom ramen för ett land vars ekonomi är i fel ände av kreditcykeln. Detta är naturligtvis sant och skapar enorma problem, men regeringen planerar att omfördela kapitalresurser från äldre industri till framtida projekt. Med rätt eller orätt och till skillnad från alla västra regeringar på denna punkt i en kreditcykel, så accepterar Kina att tömma kreditbubblan är en nödvändig följd av en medveten politik, som stöder hennes framtidsplaner bankerna sitter inte i förarsätet. Hon är som land beredd att leva med och hantera nedgången utifrån från sjunkande tillgångsvärden och konkurser, vilket underlättas av statligt ägande av bankerna. man vet att detta system måste ersättas med någonting annat, ett system som är långsiktigt hållbart

I stället, för att förstå varför hon ändrar yuan-dollarkursen måste vi titta på valutor ur Kinas perspektiv. Kina är världens största tillverkningsmakt i särklass, och kan sägas styra världshandelns prissättning som följd. Det blir då uppenbart att Kina inte så mycket är ute för att devalvera yuan, utan mer orsaka en dollar omvärdering uppåt i förhållande till internationella handelspriserna. Hon är medveten om att den amerikanska ekonomin befinner sig i svårigheter och att Fed är oroliga för utsikterna för prisdeflation, så lägre importpriser är det sista Fed behöver. Nu börjar Kinas valuta röra sig vettigt.

Mini-devalveringarna var en signal till Washington och resten av världen att om hon så önskar kan Kina diktera de globala ekonomiska utsikterna genom valutamarknaderna. Kina anser, med goda skäl, att hon är mer politiskt och ekonomiskt stabil, och har ett bättre grepp över de åtgärder som berör sina egna medborgare, än ekonomierna i väst i händelse av en konjunkturnedgång avseende välfärd - social destabilisering. Därför bedriver hon sin valutapolitik från en styrkeposition. Och steg som nu kommer att läggas till guldreserven månad för månad är en signal om att Kina anser hon kan destabilisera dollarn genom sin kontroll över den fysiska guldmarknaden, eftersom det försiktigt påminner oss om en obesvarad fråga som alltid undvikits av det amerikanska finansdepartementet: vilka bevis finns det för tillståndet i USA: s guldreserver?

Kina skulle rent praktiskt naturligtvis kunna leva med ett uppskov av hennes SDR medlemskap för ett år, om det blir ett definitivt beslut i oktober om att införa sin valuta i SDR korgen. Så är fallet, vilket i sig kommer att fresta Kina att öka trycket på alla IMF-medlemmar före mötet i oktober. Nu alltså.

Strategin ändras därför från mindre passivitet till mer aggressivitet över båda valutakurser och guld ägande under de kommande åtta veckorna. Vi kan förvänta oss att Kina kommer att dra åt tumskruven om det behövs.

Insatserna är höga, och Kinas devalvering av endast ett fåtal procent har orsakat tillräckligt kaos på kapitalmarknaden för tillfället. Men om det slutliga svaret är att yuanen inte kommer att tillåtas att ansluta sig till SDR korgen, kommer det istället att ligga i Kinas intresse att öka takten ännu mer i utvecklingen av systemet med den nya BRICS banken i stället, med sin egen version av en SDR, sälja dollarreserver och underliggande statsobligationer snabbare för att finansiera detta och samtidigt destabilisera den Anglozionistiska delen av av banksystemet. Hotet om att Kina kommer att vända ryggen åt efterkrigstidens finansiella system och IMF skulle också underminera trovärdigheten för denna institution kanske ännu snabbare för dollarns hegemoni än om yuanen accepterades. Och om en USA-styrd IMF hegemoni förlorar sin trovärdighet, kommer även USA: s allierade överge henne, precis som de gjorde för att ansluta sig till den asiatiska infrastruktur investeringsbanken för några månader sedan.

Det var alltid och kommer alltid att vara USA som står inför en situation av Kinas växande ekonomiska makt. USA och Anglozionisterna har valt att försöka bluffa sig ut i stället för att graciöst acceptera förändringens vindar, som Storbritannien gjorde med sitt öppna imperium för sextio år sedan. Förändring av ekonomiska hackorning händer igen vare sig vi vill det eller inte, och Kina kommer att få det sin väg, som hon vill.