Av ett otroligt bra "tillfällighet", kommer allt detta precis samtidigt som oppositionspartierna vann jordskredssegrar vid valurnorna, och svepte in kurderna i parlamentet för första gången där de hotar Erdogans insatser för att konsolidera makten.

Samtidigt som Turkiet och USA delar ett verkligt geopolitisk mål (utestänga Assad) och ett underordnat, publicitetsvänliga sideshowen (förstöra ISIS), som leder till att alla rättigheter nu bör bana väg för Washingtons kompletta stöd av Turkiets senaste militära åtgärder, om det inte vore för det faktum att det hela kan vara bara ett tunt beslöjat försök för Ankaras del att utrota kurderna, som USA är skyldiga att stödja (åtminstone offentligt) eftersom de också skenbart kämpar mot ISIS, en grupp som kanske skapades främst av USA. För att passera Assadregimen till den varma vitrioldoftande klimatzon där alla petrodollarnegativa Mellanösterndiktatorer har tenderat att hamna, för att vidare själva kunna inrätta ett marionettstyrt geografiskt rörledningsnirvana för europeisk energiförsörjning från exempelvis Quatar.

Ankaras opportunism är ju som bekant lite dubbel, minst uttryckt, med inköp av strategiska missiler från Kina, men också och absolut då alltså inte minst, en bestämd egen geografisk belägenhet och med detta ett transitavtal med Kreml angående europeisk energiförsörjning av vissa kolväten via rörledningar som passerar Grekland på sin väg till Europa. Vilket därför inte kan uteslutas som möjlig grund till att hela spelet från grekisk sida, faktiskt kan vara en del av detta, där Syrizas hårda kärna idag - eller någon annan dag vid behov, skall kunna fälla hela upplägget med det tredje stödpaketet, för att Grekland fram till den dagen skall kunna köpa sig förberedelsetid för en övergång till Drachmer och ett marschanträde till Sidenvägen.

Detta, mina damer och herrar, är geopolitik enligt det Anglozionistiska USA: s petrodollarhegemoni och med tanke på ovanstående, är det konstigt att vissa kommentatorer ser fram emot multipolaritet?