Informerande och pedagogiskt tycker nog några - från ETC.
GREKLAND En grexit skulle inte bara kosta 2 880 miljarder kronor när landets utlandslån inte betalas till- baka. Samtidigt har finanssektorn satsat så kallade derivat som ger stora intäkter vid en grekisk kon- kurs. Derivatbomben beräknas till svindlande 27 000 miljarder kronor. Frågan är om Europas banker har råd att betala notan.
Derivat uppfanns från början som en för- säkring. Om en vara eller kanske en aktie skulle störtdyka så fanns det en försäk- ring som i sig fungerade som en spel- bong. Satsa pengar på att kopparpriset kommer att rasa inom den närmaste framtiden. För en koppargruva kan det vara en bra idé, om priset går upp tjänar gruvan pengar och allt är bra. Om priset rasar kan man lösa ut sin försäkring och klara sig ett tag till. Men efter ett tag tog spelandet över. Idag finns derivat på allt, och derivathandeln existerar i ett eget universum där mängden pengar motsva- rar jordens samlade BNP många gånger om. Derivathandeln är den flyktigaste, farligaste och största finansmarknaden. Den säkraste och tryggaste är statsskuld- växlar. I dagens finansiella värld räknas innehav av en statsskuldväxel som en absolut säker tillgång, själva basen för en sund balansräkning. En bank som äger statsskuld kan alltså bokföra den som en säker tillgång mot vilket de senare kan låna ut pengar eller göra andra affärer.
Men allt hänger samman. En liten skärva av derivathandeln bygger på den grekiska skulden för derivathandeln spelar på allt och också på olika länders skulder, om de kommer att kunna betala eller inte. En grexit med 2 880 miljarder kronor skulle därför inte kosta 2 880 miljarder kronor på finans- marknaden, utan uppemot
27 000 miljarder, enligt är 600 000 miljarder dollar, eller drygt 20 gånger Tysklands BNP. Teorin bakom G-sib är att om en ett sådant scenario är vi tillbaka i 2008. De stora bankerna kan inte betala ut derivatvinsterna till varandra. Ingen vet hur illa den andra banken har det, alla slutar handla med varandra och finansmarknaden fryser till is. Det får inte hända. Därför kan Greklands skuld inte skrivas av, den måste drivas in, eller snarare, alla måste låtsas tro på att den håller på och drivs in. Om det ändå skulle gå att överleva en derivat- bomb på 27 000 miljarder kronor är den grekiska bomben en fattigmansbomb. Nästan alla andra är större – Portugal, Spanien, Frankrike och Tyskland.
För att inte prata om USA. Den amerikanska statskulden som numera är basen för hela världsekonomins finanssystem, precis som guldmynt- foten var innan. Statsskuldväxlar är betraktade som den säkraste finansiella tillgången av alla, och de amerikanska statsskuldväxlarna är i centrum av det systemet. Om statskuldssystemet skulle tappa fotfästet faller hela finansvärlden oundvikligen samman.
Det här är den finansiella utgångs- punkten för det grekiska dramat. Tysk- land och IMF måste statuera exempel med Grekland, de kan inte avskriva skulden för det skulle kunna utlösa en derivatbomb och samtidigt behöver de skrämma andra länder som Portugal, Spanien och Italien att hålla sig lugna. Grekland vill inte åka ur euron och börja en egen stormig resa med nya drach- mer, men samtidigt har de inte mandat att förstöra landet för att få vara kvar i euron. Vapnet de har är faran för en derivatexplosion och risken som finns där föralla länder. Det blir inte bara Grekland som tar ett stort steg ut i det okända om de tillåts gå i konkurs, det blir hela världen.

Stefan Koch: Om den ”grekiska derivatbomben” briserar kan chockvågen skaka hela världsekonomin många uppskattningar av den grekiska deri- vatbombens värde. Nollräntor, bort- tagna regleringar av dem faller så faller alla. Då bryter världens finanssystem samman, och all handel och produk- tion stannar eftersom det inte längre finns några pengar och sedan är det slut, om inte något innovativt görs riktigt snabbt. G-sibs är därför orörbara. Deras fortlevnad måste säkerställas med alla medel. De får gratis pengar av världens riksbanker och de har rätt att beslagta spararnas pengar om den egna ekonomin skulle vara i fara. Ingen G-sib får någonsin tillåtas gå under och därför kan de göra som de vill.
Avskrivning – enklaste lösningen
Det enklaste sättet att lösa det grekiska problemet skulle givetvis vara genom en reduktion av skulden. Skriva ned den, ta förlusten och gå vidare. Säg 250 miljarder euro i förlust och ett problem mindre. Men det finns två hakar: för det första är grekisk skuld fortfarande klas- sad som en säker tillgång. De 320 miljar- der euro som är grekisk skuld står alltså samtidigt som en tillgång på bankernas balansräkning. Vid en konkurs får flera banker problem med att se solventa ut och måste få tag på nya ”tillgångar”. För det andra, och detta blir det stora pro- blemet, går alla derivatspel på grekisk konkurs plötsligt in. 27 000 miljarder kronor i spelvinst är så mycket pengar att det antagligen inte går att betala. Ioch en finans-bransch som gåttin i hyperdrive.Med gratis pengaroch den senastenära döden upplevel-sen från finanskrisen2008 i färskt minne spelarde stora bankerna på alla sidor samtidigt.

Bankerna äger italienska, eller franska eller grekiska skulder men försäkrar sig samtidigt mot statsbankrutter i de länderna. De äger grekisk skuld men köper samtidigt deri- vat som satsar på grekisk konkurs. Som enskild storbank är du försäkrad då (så länge de andra storbankerna kan betala), och samtidigt är derivatbranschen så lönsam att banken antagligen ger ut egna derivat som spelar på grekisk konkurs. Eftersom den riktiga ekonomin står och stampar, och eftersom det finns sådana mängder med pengar som jagar vinst, pressas alltmer pengar ut i marginalerna där det fortfarande finns vinster att hämta. De farligaste spelen är de mest lönsamma, och alla är där. Globala bankjättar

30 banker i världen är klassade som G-sib, globalt oumbärliga banker. De är sammanlänkade med varandra framförallt genom derivathandeln. Den största derivatspelaren i Tyskland är Deutsche bank och den största i Skan- dinavien är Nordea, för att nämna två. Bara Deutsche banks derivathandel beräknas till 600 triljoner dollar, vilket är 600 000 miljarder dollar, eller drygt 20 gånger Tysklands
BNP. Teorin bakom G-sib är att om en ett sådant scenario är vi tillbaka i 2008. De stora bankerna kan inte betala ut derivatvinsterna till varandra. Ingen vet hur illa den andra banken har det, alla slutar handla med varandra och finansmarknaden fryser till is. Det får inte hända. Därför kan Greklands skuld inte skrivas av, den måste drivas in, eller snarare, alla måste låtsas tro på att den håller på och drivs in. Om det ändå skulle gå att överleva en derivat- bomb på 27 000 miljarder kronor är den grekiska bomben en fattigmansbomb. Nästan alla andra är större – Portugal, Spanien, Frankrike och Tyskland.
För att inte prata om USA. Den amerikanska statskulden som numera är basen för hela världsekonomins finanssystem, precis som guldmynt- foten var innan. Statsskuldväxlar är betraktade som den säkraste finansiella tillgången av alla, och de amerikanska statsskuldväxlarna är i centrum av det systemet. Om statskuldssystemet
Stefan Koch: Om den ”grekiska derivatbomben” briserar kan chockvågen skaka hela världsekonomin
många uppskattningar av den grekiska deri- vatbombens värde. Nollräntor, bort-tagna regleringar av dem faller så faller alla. Då bryter världens finanssystem samman, och all handel och produk-tion stannar eftersom det inte längre finns några pengar och sedan är det slut, om inte något innovativt görs riktigt snabbt. G-sibs är därför orörbara. Deras fortlevnad måste säkerställas med alla medel. De får gratis pengar av världens riksbanker och de har rätt att beslagta spararnas pengar om den egna ekonomin skulle vara i fara. Ingen G-sib får någonsin tillåtas gå under och därför kan de göra som de vill.
Avskrivning – enklaste lösningen
Det enklaste sättet att lösa det grekiska problemet skulle givetvis vara genom en reduktion av skulden. Skriva ned den, ta förlusten och gå vidare. Säg 250 miljarder euro i förlust och ett problem mindre. Men det finns två hakar: för det första är grekisk skuld fortfarande klas- sad som en säker tillgång. De 320 miljar- der euro som är grekisk skuld står alltså samtidigt som en tillgång på bankernas balansräkning. Vid en konkurs får flera banker problem med att se solventa ut och måste få tag på nya ”tillgångar”. För det andra, och detta blir det stora pro-blemet, går alla derivatspel på grekisk konkurs plötsligt in. 27 000 miljarder kronor i spelvinst är så mycket pengar att det antagligen inte går att betala. I ett sådant scenario är vi tillbaka i 2008. De stora bankerna kan inte betala ut derivatvinsterna till varandra. Ingen vet hur illa den andra banken har det, alla slutar handla med varandra och finansmarknaden fryser till is. Det får inte hända. Därför kan Greklands skuld inte skrivas av, den måste drivas in, eller snarare, alla måste låtsas tro på att den håller på och drivs in. Om det ändå skulle gå att överleva en derivat- bomb på 27 000 miljarder kronor är den grekiska bomben en fattigmansbomb. Nästan alla andra är större – Portugal, Spanien, Frankrike och Tyskland.
För att inte prata om USA. Den amerikanska statskulden som numera är basen för hela världsekonomins finanssystem, precis som guldmynt- foten var innan. Statsskuldväxlar är betraktade som den säkraste finansiella tillgången av alla, och de amerikanska statsskuldväxlarna är i centrum av det systemet. Om statskuldssystemet skulle tappa fotfästet faller hela finansvärlden oundvikligen samman.
Det här är den finansiella utgångs- punkten för det grekiska dramat. Tysk- land och IMF måste statuera exempel med Grekland, de kan inte avskriva skulden för det skulle kunna utlösa en derivatbomb och samtidigt behöver de skrämma andra länder som Portugal, Spanien och Italien att hålla sig lugna. Grekland vill inte åka ur euron och börja en egen stormig resa med nya drach- mer, men samtidigt har de inte mandat att förstöra landet för att få vara kvar i euron. Vapnet de har är faran för en derivatexplosion ochrisken som finns där för
alla länder. Det blir inte bara Grekland som tar ett stort steg ut i det okända om de tillåts gå i konkurs, det blir hela världen.
Stefan Koch

ETC den 19/6 2015