Lite tankar och kopplingar över tid och rum, om varför är vi där vi är och varför blir det aldrig bättre utan bara sämre? Tjaaee, att upprepa ett beteende till givna förutsättningar och så vidare, kan ju möjligen vara en ledning till större förståelse för detta, eftersom På 1920-talet, så insåg de ledande företagarna på jorden att de kunde utöka sina vinster ytterligare genom att rikta en stor del av den outnyttjade marknaden till de fattiga och den lägre medelklassen. Bara en sån sak och just då dessutom..

Uppenbarligen hade ju inte dessa människor mycket till disponibel inkomst, så företagen kom upp med en slags underfundig lösning: den famösa avbetalningsplanen - konsumtionskrediten, lustigt nog och förresten var detta alldeles i samband med det att man hade kommit på en idé om införandet en viss regleringsbank. Dessa avbetalningsplaner får konsumenterna att köpa dyra varor genom att acceptera att betala för produkten i steg under en viss tidsperiod. Ofta, och här är vi väldigt återhållsamma, så ledde dock denna inställning köparen till att betala betydligt mer än produkten faktiskt var värd, men det gjorde det ju också med tiden möjligt för många fler att köpa dyra varor som bilar, vitvaror, möbler, tvättmaskiner och andra lyxvaror.

Borgenärer, gäldenärer och avbetalningsplaner var visserligen inget nytt för tiden, men att vara i skuld transporterar alltid med sig en viss stigmatisering hos fortfarande mindre emotionellt utvecklade individer. Smarta annonsörer visste att de därför var tvungna att ta bort valda delar av skammen kring skulden om de skulle ha något hopp om att vinna massorna som skulle utnyttja dessa "förmånliga" avbetalningsprogram. Och så gjorde de. "En liten kontant betalning," "bekväma månatliga betalningar," "en rimlig handpenning," och andra övertygande ord, som bara är alltför bekanta i dag, blev mainstream. I vissa publikationer har antalet annonser som hänvisar till avbetalningsplaner mer än tredubblats under 1920-talet. Också, tack vare den överväldigande framgången med avbetalningsköpen i bilindustrin (på grund av Bernays marknadsföringsfasoner) gjordes det socialt acceptabelt att använda avbetalningsplaner för att köpa även andra typer av varor.

Tyvärr men inte alls så särskilt otippat, eftersom människor inte förstod vad de hade utsatts för, så blev den planerade stora depressionen som följde som ett rytande på det glada 1920 - talet en långt mer smärtsam upplevelse för dem som deltog i avbetalningsplaner, eftersom deras brist på inkomst också innebar återbördandet av många av deras tillhörigheter. Sverige med "Egna hemreformer" och så vidare är inte ens värt en kommentar ur det moraliska perspektivet med avseende på hur det ser ut med vår banksektor och tillgångsfördelningen idag.

Tyvärr verkar det som att varken företag eller medborgarna har lärt sig så särskilt mycket av misstagen från 1920- och 30-talen, då vi fortfarande övertalas att stapla upp skulder till en kostnad av ränta och leva utanför ramarna för vad vi egentligen behöver som våra tillgångar. Så därför lite snabbspolning fram till idag ur detta perspektiv, och då den ovillkorliga konsekvensen av den för bankhegemonisystemets fortlevnad så avgörande globaliseringen.

Beroende på vilken sida av historien vi väljer att tro på, det måste som bekant alltid finnas minst två sidor i en konflikt, så representerar krisen i Ukraina antingen ett försök av Kreml för att förverkliga de territoriella ambitionerna och bekräfta rysk dominans i Baltikum genom att kränka andra länders suveränitet ELLER så representerar den ännu ett försök från Washington att stötta upp marionett regeringar med ekonomiskt och militärt stöd i syfte att avancera USA: s utrikespolitik även om - a.k.a det är vad som innebär att riskera väpnad konflikt under uttryckt förespråkande av demokratiutveckling. Som vanligen är fallet, ligger sanningen troligen någonstans i mitten.

Mening: alla inblandade parter på Anglozionistsidan begriper uppenbarligen fortfarande inte vad det är som de själva egentligen håller på med och de tror verkligen på allvar att de själva kommer att gynnas materiellt av sitt beteende, vilket uppenbarligen betyder mest för dem, och några tror på allvar till och med att detta hjälper till med att skapa demokrati och frihet.

Detta även om de faktiskt måste erkänna att den senaste tidens händelser tycks bekräfta det ryska säkerhetsrådets påståenden om att "de väpnade styrkorna anses som grund för USA: s nationella säkerhet och militära överlägsenhet anses vara en viktig faktor för den amerikanska världsledande geopolitiska positionen. " Man kan ju tycka att den signalen borde kunna skapa lite eftertanke, men uppenbarligen inte på alla håll.

Natos krigsspel längs den ryska gränsen och det senaste röstningen i kongressen för att förse Kiev med dödligt bistånd verkar blygt uttryck stödja Moskvas bedömning, och den dramatiska kollapsen av den jemenitiska regeringen är ett levande exempel på hur saker kan går fruktansvärt snett när den företagsledda Anglozionistiska kyrkan i Washington - kapar den politiska processen för att kunna installera "vänligt sinnade" ledare i länder Vita huset anser "strategiska" av någon som helst anledning. Vilken i grunden alltid är en och densamma anledning och som betingas av den alltmer uppenbara dysfunktionella karaktären hos det enskilt kontrollerade kreditbaserade valutafinansiella systemet inom regleringsbankens hegemoni.

Som sagt i de västliga presstitutionsbrigadernas trumpeter, är det dock i Rysslands intresse att hålla geopolitiska spänningar precis tillräckligt höga för att stödja oljepriset i dollar (som de alltså inte vill handla i....men som fungerar ända fram till att andra mäktiga nationer väljer att använda energipriserna som ett maktmedel i ett försök att få till stånd ett regimskifte i Syrien) och Moskva är själva kända för sabelskrammel. Ja jo, kors i arslet sade kärringen när hon satte sig på lien.

Hur som helst, och med hänsyn lite mer tagen till verkligheten så har konflikten i Ukraina gjort en inverkan på livet för vardagen för såväl ryssar som västerländska nationer när sanktioner pressar den ryska ekonomin. Att dessa sanktioner inte påverkar den amerikanska ekonomin i sig i negativ riktning är givetvis ingenting som någon numera med trovärdighet kan uttrycka sig vara förvånad över. Europa betalar alltså dubbla priser för att få vara med på resan till antingen sin egen ekonomiska eller militära undergång, eller varför inte bådadera samtidigt när man ändå är i farten.

Visserligen är ju Kalergisprojektets - EU - främsta syfte ett enande för att skapa en diktatorisk superstat styrd av en utvald av bankhegemonin mentalt tränad elit, men frågan är väl ändå nu nästan om det verkligen skall behöva gå så här långt, som det nu redan har gjort, innan dess att människor inser att de i princip alltid har blivit rätt hyfsat grundligt manipulerade till ett självdestruktivt beteende?

Det fanns väl en gång i tiden i alla fall några få människor som talade ut om hur ohämmad konsumtion, ledd av bankernas vinstintressen, skulle kunna leda till överdriven miljöförstöring, utarmning av resurser, och en undergiven konsumtionsbedövad arbetarklass. Dessa människor marginaliserades därför snabbt och påpassligt till att hamna utanför den reglerande politiska processen.

President Franklin D. Roosevelt särskilt, och naturligtvis, utmärkte sig därför i sin misstro mot den företags-drivna ekonomin som han sade att han "ville" motverka. I hans 1936 års "Acceptance Speech för nominering till demokraternas presidentkandidat ", sade han," Det var naturligt och kanske mänskligt att de privilegierade furstarna i dessa nya ekonomiska dynastier, törstande efter makt, nådde ut till kontroll över regeringen själv. De skapade en ny despotism och svepte in den i kläder av rättslig påföljd. I sina strävanden gäller alltid nya legosoldater för att likrikta folket, deras arbete och deras egendom."

Så med andra ord av [inte alls så särskilt] förlamande fruktan för att Roosevelts känslor skulle kunna undergräva bankligans inflytande, gick den industriella eliten från deras företag som General Motors, DuPont och General Foods ihop tillsammans och bildade National Association of Manufacturers (NAM). Som tillsammans började sprida budskapet att folkets förmente riddare Roosevelt försatte landet i skuld och var ansvarig för den långsamma ekonomin. I ett internt PM 1936, var NAM:s uppgift att "mentalt träna alla de enskilda medborgarna om fördelar och förmåner som de får har enligt en konkurrenskraftig ekonomi." NAM förpackade sitt budskap med tanken om att offra en fri ekonomi skulle leda till utlämnande över alla individuella friheter till regeringen, inklusive yttrandefrihet, religionsfrihet, och ja, man reglerar givetvis friheter istället för begränsningar.
.