Så mycket av scenografin på den stora lögnens teater som vi bevittnar i världen idag, är helt enkelt projicerad stolthet - sprungen ur samma källa som alla dödssynderna, en otillräckligt individuellt utvecklad förmåga till emotionell självförståelse - hos ett fåtal individer. Det är det yttre bekräftelsebehovets ulitmata paradox. Dessa människor vill så gärna bli älskade att de nu hellre väljer att bli hatade på global basis.

SÅ vi måste se det för vad det är. En själslig charad byggd på värderingsmässiga illusioner. Samtidigt som vi måste ta itu med de mycket verkliga intriger som de har släppt lös för att förstöra jorden, och konservera den innevarande maktstrukturella situationen, och de flesta av dess invånare av vilken sjuk anledning som de än kan trolla fram. De har inga överlägsna superkrafter att frukta. De är bara enfaldiga - alltmer uppenbart - och de löper i en fålla med alltmer ökande panik i den kollektiva materialismens rännarbanor, i sin eviga jakt efter ett känslotillstånd som de aldrig kan uppnå. För alltid bara ett ting ytterligare, trots den banala metaforen med regnbågens slut - den är för svår emotionellt.

Mardrömmen är alltså deras, den är inte vår. Vi måste bara ta itu med det giftiga socialemotionella nedfallet från deras galenskap. Men vi kan göra det medvetet och med stor frid i sinnet och hjärtat trots alla deras ansträngningar för att framkalla rädsla. Det finns ingenting att vara rädd för. Var dig själv och och var modig.

Bara en människas totala brist på rädsla, att inte skänka någon vördnad för maktens nätverk av samhälleliga, politiska, ekonomiska eller fysiskt förtryck, utgör en slutligt förtärande flamma för detta nu närmast genomskinliga spindelnät av makt. Men det steget i en människas själsliga intellektuella utvecklingen, är ofta alltför långt för att kunna tas i ett enda steg, så det måste vara en evig mänsklig strävan, den kognitiva dissonansen bromsar som ett skydd för att hindra att omvälvningen skall bli alltför stor och för överväldigande, om alla bastioner för värderingar rämnar på gång så faller vi ner i obestämdhetens mörker. Uppvaknandet är vändningen i utvecklingsriktningen. När vi istället vänder inåt och betraktar oss själva ur ljuset av verkligheten

Och efterhand som vårt allmänna medvetande växer sig större och den egna individuella medvetenheten om detta vinner makt, över oss själva och därmed över vår omgivning, så växer också vårt personliga medvetande allt snabbare och så börjar saker att förändras med en enorm fart. När var och en av oss, grundat på egen emotionell självförståelse, nu reagerar genom det allmänna medvetande så börjar saker att förändras dramatiskt. Livets tecken blir allt tydligare och börja utmana och leda våra liv mer och mer och aktivera dem på ett sätt som vi aldrig visste var möjligt och det ger oss ett oerhört starkt inflytande över hela världen omkring oss. Med varje ny människa som vaknar blir ett och hela kriget vunnet.

Makt är kraft att bryta motstånd och därför ljuger alltid strukturell makt funktionsmässigt, som alltså lika alltid till sin inneboende karaktär måste bygga på förledning och obestridligen syfta till annat än altruism - a.k.a. enskild nytta, för det är enklare så för att slippa motstånd, så lögnen härskar idag närmast obestridd .. men detta fungerar bara med vårt direkta eller indirekta samtycke. Vårt medvetande, så vagt som det än kan verka för vissa, så är detta det ultimata vapnet för kontroll. Ta ifrån makten kontrollen över vårt medvetande så är ju makten uppenbarligen borta, inte sant?

Men medvetandet börjar att vakna och sedan fortsätta att utvecklas, som ringar på vattnet ... alltmer skramlande, väsnande och larmande som vi kan i processen. Så är det inte alltid en smidig process och den kräver ärlighet och mod, men har någon människa väl vaknat, så kan inte medvetandet bara försvinna. Därför ökar också kraven på de känsloskapande förledande insatserna från maktens sida.

Däri ligger deras enda makt. Vår "tro" via vår uppmärksamhet, underhållen genom sina föreställningar vars befogenhet att spelas upp som "verklighet" endast skapad av vårt eget okritiska deltagande i teatern. Vår ovilja att ifrågasätta oss själva och våra känslomässigt betingande värderingsgrunder.

Stäng av informationsflödes från teatern, lämna den och låt den vara. Stäng av deras källor av opinionsbildande mainstreammedia med iscensatta händelser, manipulerande musik, ytlig publicitet och även betingande av föråldrade tankemönster och falska personliga reaktioner och relationer.

Det är dags att ta ställning i den verklighet som är egentlig och nu - gemensam - för alla. Kom ihåg att hela maktkulissen är utformad som ersättning för verkligheten genom en falsk matris av sanning, som makten kontinuerligt matar med rädsla. Ja, jag ska inte älta det mer, men se det för vad det är. Och vänd på flödet.

Vårt krig är ett emotionellt intellektuellt krig, som vi först och främst måste vinna över oss själva och hjälpa andra till självhjälp. Oavsett om vi innesluter denna förståelse i någon av de mer klassiska möjliga beteendevetenskapliga ramarna eller ser det helt metafysiskt, så är pjäsen vi bevittnar ingenting att vara rädd för. Den febriga maktkampen mot social ingenjörskonst som nu äger rum på en sådan stor skala, är i alla väsentliga avseenden baserad på rädsla.

Rädsla för dig och rädsla för mig. Eftersom vi tillsammans representerar den potentiella anslutningen till en sanning som beskriver verkligheten och maktens oundvikliga undergång med framväxten av växande upplysning till ledning och vidare upplysning och allmän medvetenhet.