Vi gömmer ljuset bakom mörkret i oss själva genom att vi låter oss indoktrineras till att tro att det finns någon slags oundviklighet till hur världen raglar från kris till kris, krig till krig. För så har det alltid varit. - Trots att allt fler direkt inser att upprepat beteende till givna förutsättningar med olika förväntningar inte precis är något intellektuellt smicker.

Självbestämmande börjar med att ta kontroll över sig själv, sina egna tankar och sina egna känslor. Genom att skaka av sig sina tvivel om egna förmågor - skapa medveten realism – emotionell självförståelse - och vidta konkreta åtgärder för att förbättra och utveckla sina egna befogenheter - förmågor: intellektuellt, emotionellt och fysiskt. Vi måste därför vara medvetna om att det inte finns någon förutbestämd design för våra individuella liv och utveckling som fatalistiskt kommer att spela ut sig själv medan vi förnöjt bara kan sticka huvudet i sanden. Människan är född till att vara Fri i tanken och tillvaron blir därför också vad vi själva gör den till.

Detta passar Anglozionistiska bankkabalen mycket väl - eftersom det är deras bedrägliga polariseringsskapande krigsspel som nu håller på att antas som alltmer gällande social norm för olika länder och samhällen på planeten Jorden - och ju fler som ser detta krigsspel som på något sätt "oundvikligt" - ju längre kommer det att gå med vanhelgandet av tillvaron för människor, inte minst ur socialpsykologiskt perspektiv.

Just nu och just därför, så faller många i fällan med att förklara, för sig själva och gärna sin omvärld, att vi oundvikligen är på väg mot ett tredje världskrig. Det är vi inte alls i någon som helst gängse militärstrategisk mening. Men bara genom att göra dessa profetior om det oundvikliga storskaliga kriget, så uppfyller man ambitioner som finns hos Anglozionistagenterna, vars speldesign innehåller detta scenario. Men visst, vi går mot ett sönderfall av den rådande strukturen så är det absolut, men något storskaligt krig det blir det inte.

Vår roll är därför inte att profetera i sig själv för profeterandet skull, vårt mål är att ändra de psykosociala målstolparna för att säkerställa att sådana fasor aldrig tar sin plats i det socialpsykologiska rummet. Vår roll är upplysning, kan vi inte leda oss själva kan vi inte leda andra. Det är innebörden av att "ta kontroll över vårt eget öde". Att inte bli offer för omständigheterna, vi gör det genom att göra människor mer medvetna. Vi måste få fler människor att börja tänka fritt själva - det vi känner till som att ifrågasätta allt utifrån att först och främst ifrågasätta sig själva och sina värderingar - intellektuella bojor - för att kunna utvecklas som människor.

Krig kan aldrig uppstå vid en tillräckligt utbredd utvecklad allmän medvetenhet. Krig har inte vinnare, krig har bara förlorare. Medvetenheten skingrar rädslornas mörka skyar och möjlighet till vidare upplysning. Men krig gynnar krigsprofitörerna och sker på bekostnad av alla andra. Att med våld slå in den typen av förståelse, med vapen, i huvudet på en befolkning, är dock långt mindre effektivt ( kriga för fred ger ju som bekant klart överskattade demokratiska utvecklingseffekter, även om en viss ökad medvetenhet – missnöjdhet - över att ha blivit lurad allt mer ofta brukar kunna noteras efteråt ) än att odla frön av egen tanke hos människor. För när information ges möjlighet att röra sig allt snabbare och i andra riktningar ökar också möjligheten att odla ett växande allmänt medvetande.

Om, trots våra ansträngningar, det skulle bryta ut ett sådant krig ut, så är det helt enkelt eftersom det inte finns tillräckligt med energi fokuserad på den sanna väg som beskriver verkligheten i livet för många har då gått bort sig in de emotionella villfarelsernas dimmor. Otillräcklig självdisciplin till att styra mot strömmen av masspsykos om ovillkorlig undergång. För varje person som ger efter för en känsla av undergång när de konfronteras med intrigerna av den Anglozionistbankbaserade krigsmaskinen, har misslyckats med att förstå de befogenheter som de själva är utrustade med som människor och individer, de ger upp sig själva som individer och faller in i materiella kollektivismen av undergång.

Dessa människor är då inte beredda att kämpa för någon annan eftersom de inte ens är beredda att kämpa för sig själva, alltså för sin egen emotionella självförståelses utveckling. För att kunna kämpa för någon annan måste man kunna först kämpa för sig själv, de har bara givit upp och väntar på att någon annan skall komma och rädda dem från sig själva. Det kommer inte att hända. Befogenheterna att förändra sig själv och den förmodade händelseförloppet har helt förkastats. Att skapa en väg av sanning som beskriver verkligheten, är då bara allt mörkare träsk av själslig intellektuell och emotionell ödslighet - Mordor - för de som gilla metaforer.

Detta eftersom en ökad självmedvetenhet och respekt för sig själv som individ grundas på en ökad emotionell självförståelse vilket nu är det enda praktiska motgiftet till intellektuell supercentralisering av våra liv och en kommande absolut institutionalisering av de despotiska förläningarna från 1900-talet. Kan man inte respektera sig själv så kan man inte heller respektera någon annan. Att visa respekt är att försöka vara sanningsenlig efter bästa förmåga - alltså inte allra minst mot sig själv - mening: att våga ifrågasätta sig själv.

Allt annat som poserar som grund för en lösning redan skjutit sig själv full av hål.
Mänskligheten är en växande familj. Men som exempelvis i nu förevarande tragedi som till synes är en Judisk-vs-Arab, Israel-vs-Palestina och så vidarekonflikt, så är denna polariserande ”sanning” [beskrivning av verkligheten] underminerad av bitar av lögner och är armerad med egennyttiga baktankar. Ja, moderna "demokratier" är nu helt enkelt bara ett ständigt upprepande uttryck för denna söndra och härska ”förintelse”. Det är nu fullkomligt omöjligt att vakna upp och sedan fortsätta med att sätta båda fötterna tillbaka i ett så uppenbart djupt komprometterat och ologiskt system som vi har idag. Därför måste vi ändra manuskriptet. Strävan måste bli att ledning skall vara upplysning till vidare ledning och upplysning - för det ouppnåeliga målet att alla människor till fullo kan leda sig själva. Och ja, det är givetvis därför vi ser dessa polariseringsskapande materialistiska kollektivismer som har brett ut sig.

Alla - således inte minst de som läser detta - bör verkligen koncentrera sig på processen att bygga - eller bidra till byggandet av - självstyrande samhällen grundat på medvetet självbestämmande individer – att göra människor medvetna. Alltmer befriade från beroendet av den fallna modellen av formaterat tänkande för styrning. Vi måste göra människor till de Fria varelser som skall bebo planeten i bästa möjliga långsiktiga balans i individuellt grundad synkron gemenskap.