Försök inte fly från nuet genom att förvänta dig någon form av emotionell frälsning i framtiden, låt inte dina drömmar hindra dig från att agera, varken i tanke eller handling. Att fokusera på framtiden bara hindrar oss från att fokusera på vår egen egentliga smärta. Om vi ​​bara visste hur lätt det är att komma åt ögonblicket med kraften av närvaro som löser det förflutna och dess smärta, den förståelse av verkligheten som löser upp illusionen.

Om rädsla hindrar oss från att agera, då måste vi erkänna rädslan och titta på den - vad är det - analysera dess grunder och sätta vår uppmärksamhet på den, vara fullt närvarande med den för att förstå den. Att göra detta kommer att ansluta oss till kopplingen mellan vår rädsla och vårt tänkande. Låt inte rädslan stiga upp i vårt sinne, lär dig kontrollera den genom att förstå dess natur och inneboende karaktärsmässiga funktion. Använd kraften i ögonblicket. Rädsla kan inte visa sig vara mer kraftfull än vi tillåter den. Låt den därför inte kontrollera dina tankar, lär dig att kontrollera den.

Tillståndet för "närvaro" kan jämföras med en katt som väntar vi en mushål. Katten är helt vaken, alldeles stilla eller så kommer den att sakna musen. Det finns ingen spänning i katten, ingen rädsla, bara alert - vaken - närvaro, ett högt medvetande utan stress, det skulle musen känna på en mils håll. Var närvarande med hela din varelse, med varje cell i din kropp. Den "människa" som har ett förflutet och en framtid - kopplad till personligheten - sin emotionella disposition - är knappast närvarande i nuet längre och ändå går ingenting av värde förlorat, livet blir tomt, känslor kan bara upplevas i nutid - genom härvaro. Om rädsla tillåts dominera, utgöra den emotionella grundtonen, så begränsar vi också våra möjligheter till att uppleva andra känslor. Så det mest effektiva styrmedlet blir då givetvis att göra oss rädda för att bli rädda.

När vi börjar - lyckas med att - att bryta detta mönster går vi in i ett ökande tillstånd av frihet; från rädsla, från lidande, från uppfattningen om brist och otillräcklighet och därmed från alla som vill ha, behöver, gripande och klängande i viljan att konkurrera. Det är frihet från tvångsmässigt tänkande, från negativitet; framför allt från det förflutna och framtidens psykologiska behov. Vi blir lugnare.

Vår allmänna tankemässigt formaterade disposition talar om för oss att vi inte kan komma dit härifrån. Något måste hända; Vi måste bli eller göra det ena eller det andra innan vi kan vara fria. I själva verket säger vi då till oss själva att vi behöver tid; vi måste hitta, sortera ut, göra, uppnå, bli eller förstå något innan vi kan vara fria. Så är det inte.

Vi ser tiden som ett medel till frälsning, medan den i själva verket är det största hindret. Vi tror att vi kan inte komma dit härifrån, eller var vi är i just nu, eftersom vi inte är fullständiga eller tillräckligt bra. Men sanningen är att, här och nu är den enda punkt och plats där vi någonsin kommer att befinna oss, från vilken vi kan komma dit vi vill.

Vi kommer dit genom att inse att vi är redan där och vägen går igenom de egna tankarna till förståelse av detta. Vi finner frihet nu, när vi inser att vi inte längre behöver söka friheten och vi når därför emotionell balans i oss själva genom att förstå hur våra känslor skapas och på vilka grunder. Det finns ingen "enda" vägen till frälsning envar måste gå sin egen väg med egen last i detta: alla emotionella tillstånd kan användas men inga speciella tillstånd behövs. Det finns för alltid bara en åtkomstpunkt: nuet ...... nu. Kan vi inte bli lyckliga nu så kan vi aldrig bli lyckliga.