Mycket av vad vi säger, tänker eller gör, kommer från och är faktiskt motiverat av rädsla. Detta, naturligtvis, är alltid kopplat till att ha fokus på framtiden och att vara utan kontakt med just här, just nu, att förneka sig själv den verkliga och egentliga känslomässiga rätten till att leva i nuet.

Eftersom det egentligen inte heller finns några känslomässiga problem i nuet, alltså utan tidskopplingen, så finns det ingen rädsla heller, den springer ur förväntningarnas brunnar. Om en situation skulle uppstå som vi måste ta itu med nu, kommer våra åtgärder vara tydliga och skarpa, alltså om situationen uppstår ur denna "närvaro" av medvetenhet. Det är också sannolikt att vi d¨blir mer effektiva. Vårt svar kommer inte att vara en reaktion som kommer från tidigare emotionell konditionering av vårt sinne, utan en intuitiv men rationell reaktion på situationen.

Fokusera inte främst på alla de saker som vi kommer eller kan komma att behöva göra någon eventuell gång i framtiden, utan fokusera på någonting vi kan göra nu. Detta betyder inte att vi inte bör göra någon planering. I själva verket kan det vara så att planering är just det enda vi kan göra nu. Se bara till att vi inte börjar köra mentala filmer genom att projicera oss in i framtiden och förlora kontakten med nuet. Alla åtgärder som vi gör bär inte frukt omedelbart. Tills de gör, stå inte emot det som är. Om det inte finns någon åtgärd vi kan vidta, och vi kan inte ta bort oss från situationen, så kan vi använda situationen för att gå djupare in kapitulation inför nuet, djupare in i nuet, djupare in i att vara i verkligheten genom att förstå varför vi känner som vi gör för att bättre kunna förstå andra. Men vi är därför också rädda för oss själva, rädda för att konfrontera vår egen ofullkomlighet, vilket gör oss handlingsförlamade och oförmögna att utveckla oss till det bättre.

Rädslan för mörkret i egot är ett stort hinder att övervinna, det allra största noga räknat, men stora hinder är vad som skapar stora krafter och det är där egot dör, det lilla jag, rösten inne i huvudet som vill överleva. Det är slutet på den gamla världen, i slutet av egot, och födelsen av medvetandet till ljus. Början till slutet på mörkret.