I huvudsak, ödet eller inte, så måste vi fortfarande inviga fler människor och fortsätta det arbete som redan påbörjats.

Bara ta någon grupp av alla de människor som jag eller någon annan känner, eller som exempel en ganska stor andel av den generation som nu är i fyrtioårsåldern, de tror fortfarande att det är möjligt - att de kan finna en lösning på denna nuvarande situation inom ramen för det rådande systemet.

De har intecknat sig själva genom sina känslor så hårt i detta. De är rädda, men de hoppas fortfarande och fortfarande köper de därför den formaterade boxens vägledning till den falska trygghet som de känner igen och identifierar sig med. Rädslan gör dem förlamade i tanken. Men för generationen i tjugoårsåldern ser jag mycket färre som tror på illusionerna, de ser lättare att de är bedragna. De vet att det mesta är en lögn, och många av dem är kloka långt bortom erfarenheten av sina unga år, de lär sig själva mycket lättare. De studerar kritiskt information som har kommit till dem genom medierna och de tar därför självmant egna befrielsesteg från denna formatering, visst många går fortfarande med men en större och växande andel viker bort. De är orädda för systemet, och redo att riva sönder det. De har inte intecknat sig tillräckligt hårt ännu, i den emotionellt grundade kognitiva boxen, så de är mer villiga att bryta mönstret i sig själva

Ja visst, det är förbannat obehagligt, men det är nu den värld som vi lever i och då gör vi också bäst i att laga efter läge. Men nu kan du därför också se varför människor som vaknar upp till denna episka bluff blir märkta med etiketter och närmast ses som potentiella terrorister. De är ju trots allt ett hot mot den etablerade ordningen. Fungerar ganska bra, eller hur? Som Voltaire sa, att ta reda på vem som styr över dig görs enklast genom att se efter vem du inte är tillåten att kritisera.

Så många håller hellre den hemska sanning som beskriver verkligheten på armlängds avstånd eller så kanske de bara har ett smärre uppror i sig av kognitiv dissonans. Men den oro som dissonansen skapar växer med tiden för vi kan varken fly undan oss själva eller intrycken från vår omvärld. Bortförklaringsmodellernas - undanflykterna från att försöka öka vår emotionella självförståelses - effekter blir därför också till de symptom som vi dag nära nog drunknar i idag, excesserna i obalanserat beteende verkar inte ha några begränsningar.

För så kan vi ju inte ha det, eller kan vi? Det kunde ju kanske ha fungerat tillbaka på medeltiden, men vem behöver det nu? Ingen kan egentligen på allvar längre tro på att bara vi renoverar köket en vända till så kommer allt att bli så bra och relationerna kommer att fungera. Alla kan se i vilken riktning som den psykosociala utvecklingen rör sig och väldigt många är nu rädda för det okända tillstånd som tycks drabba så många andra. Vi kan inte ens längre ha våra relationer betingade av känslor skapade på annat än ekonomiska grunder, så tyvärr, det är vägs ände nu den kollektiva materialismen är död antingen vi vill eller inte.

Årsdagen till 9/11 närmar sig och om något händer kommer det inte att vara ISIS. De "krafter" som har byggt och uppmuntrat till skapandet av den nya terrorproxyns rasande framfart, precis som de gjorde med Bin Ladenligan (bevisligen beväpnad och utbildad av CIA) som var iscensatt för att vara proxy för åren fram till 9 / 11. Denna uppfattning är det kognitivt formaterade landskapet i alla Nato-länder, med USA just nu, fortfarande som verkställare. Det känns just nu som att de ska göra - etablera - något massivt eller flera händelser parallellt, för att skrämma upp människor igen för att få igång denna dynamik för en sista push för att avsluta Syrien, dela upp och vidare ockupera regionen, och gå vidare till Iran, om inte också ta strid med Ryssland, som de är uppenbarligen längtar efter att göra, trots att de närmast helt saknar resurser för någonting sådant. Den bankbaserade Anglozionisthegemonins monopolära dominans är bruten.

Den amerikanska installerade Anglozionistregimen i Kiev är närmast totalt galen. Den lider av sinnebilden för Absolut vansinne - men återigen, ordo ab chao - ur kaos de kan de försöka skapa sina juridiska "avtal", återupprätta gränserna, som i Jalta, och sätta på sin global styrning under "öppna" former, monetär centralisering - skuldunioner etc - (WW1 gav oss "Nationernas förbund" och WW2 FN), samtidigt som deltagarna självmant tar i med hårdare tag mot sina respektive hemländer. Makten älskar bara en sak mer än att hålla sig med slavar och det är som bekant slavar som håller sig själva.

Alltför sinistert - krasst? Alltför samordnat för att tro på? Detta ser ändå bara på saken utifrån det tänkesätt som de gav dig, deras kognitiva landskap som gåva till dig. Det är dags att ta tillbaka våra sinnen och frihet till vårt eget fria tänkande och se saker för hur och vad de egentligen är. Tyvärr för de religiöst sinnade, kyrkorna har infiltrerats grundligt med doktriner för att stödja mycket av detta, tro inget annat, så de är säkerligen vad som är det tuffaste att komma till rätta med. Tro är en sak och att ha en personlig relation till alltet, som du uppfattar det, men efter läran, den kognitiva formateringen, så är det en annan sak. Vi har alla att följa våra egna vägar och komma till insikter för och av oss själva. Det är ett av problemen, att människor berättade vad som är rätt och fel och slutade med att lära sig själva - nå egna insikter. Det hela behöver en stor återställning, men den börjar med var och en av oss personligen. Jag bara delar lite av vad jag har lärt mig. Som Einstein sa, vi kan inte lösa ett problem på samma nivå av medvetande som skapade problemet. Vi måste finna bron över till till ljuset i oss själva