Plötsligt ser vi mycket tydligt att det i decennier fanns massor av varningsskyltar som vi medvetet ignorerade, plattade till eller förnekade. Denna fula insikt ensam i sig är den främsta anledningen till att så många överger sin resa innan de ens börjat och kastar sig huvudstupa tillbaka i den fortfarande varma, men snabbt kallnande, famnen av psykosocial blackout i from av levande och uppsåtligt skapad förnekelse.

Vår personliga uppenbarelse kan komma att skapa våg efter våg av självförakt och depression. Dock kommer ingenting att vinnas på att kräla runt länge i detta intellektuella tillstånd. För att dra sig ur denna nedåtgående spiral måste vi göra ett medvetet självmedvetet beslut att överge denna självförgörande förlamning och gå mot läkning och utveckling av oss själva, vi måste våga vara fria människor som individer och tänka av egen kraft och vilja. Vi måste våga släppa taget och våga ta steget för att öka vår egen emotionella självförståelse

Det finns inget sätt att adekvat beskriva den chock någon känner när en person först lär sig att de sover med fienden och kan lätt bli dess nästa offer. I många avseenden, genom uppvaknandet så stör du vilddjuret som låg bredvid dig, och därigenom riskerar man möjligheten att dra oönskad uppmärksamhet till sig själv. Vi lär oss mycket tidigt i livet att hålla ner huvudet ner och röra oss tyst om vår egen själsliga verksamhet. När vi börjar vårt uppvaknande, så gör vi i många avseenden precis tvärtom. Vi ser också att vi har varit helt fel ute och vi vill inte stå med det ansvaret inför vårt eget skrank och bära de konsekvenser vi ser komma i förlängningen på erkännande. Det skulle innebära att upptäcka att även de vi så blint har litat på upprepade gånger har brutit mot oss på de mest personliga och intima sätt, vilket är så långt bortom oroande att det ibland undgår korrekt beskrivning. Detta gör givetvis att vi inte heller kan förlåta.

Efter att den första vågen av rädsla och illamående passerar, tenderar vi att bli stela i tanken för att undvika nya obehag, som ett slags psykologisk försvarsmekanism för att skydda vårt psyke från en överbelastning som kan leda till allvarlig psykos. Under detta onaturliga lugn återstår ännu motstridiga drifter att fly galenskapen, att dra täcket över huvudet och gömma sig från odjuret, och den växande källan till ilska som riskerar att börja driva maskinen och lusten att slå tillbaka. Detta är en mycket farlig tid för oss och det är viktigt för oss att söka logisk rationell vägledning och balans eller så kan vi bokstavligen komma att gå under i den djupa delen av oss själva. Se det som att plötsligt skakas vaken från en extremt skrämmande dröm, bara för att inse att "verkligheten" du har vaknat till är också i många avseenden flera storleksordningar värre än drömmen du just lämnat.

Eftersom vi har betingats att göra det, när vi först upptäcker alla de massiva lögner och konspirationer som är en del av världen av eliten, företags - och - bankvärlden och naturligtvis alla myndighetsnivåer, så är vår första tendens att dyka in förnekelse av uppgifter om faktiska brott, tillsammans med alla olika täckhistorier och rökridåer. Vi vill tro att om bara information om alla deras avskyvärda brott var mer allmänt kända och sprids till allmänheten skulle systemet reagera i rättfärdig indignation och kasta ut lodisarna och sedan bränna dem på bål. Sedan skulle allt återgå till det normala och vanliga. Så är det inte.

Detta är en felaktig uppfattning som tragiskt och oändligt upprepas om och om igen med varje nykomling och som tyvärr förevigats av många veteraner också. Det är bara ett annat ytterligare hamsterhjul som skapats för att distrahera och tömma oss på energi, en del av det psykosociala systemet som syftar till att hålla oss oändligt jagande efter fantomer snarare än hälsa och emotionell självförståelse.

Logiken säger om dessa människor som har möjlighet att dra nytta av graden av brottslighet, korruption och förrädiska handlingar som de tydligt är kapabla till, att de är uppenbarligen skyddade från varandra och från högre, mer kraftfulla personer och enheter. Med andra ord är systemet vid denna nivå så konstruerat att det skyddar sina egna individer så att det kan skydda sig själv.

Till exempel, medan vi är betingade att tro polisen är ägnad att " skydda och tjäna " människorna i samhället är verkligheten den att denna beväpnade verkställighet ytterst – eller till sin grund - syftar till skyddet av den monumentala bluff som kallas regeringen. Polisen är ytterst beväpnade intäktsgenererande medel för den lokala skattemyndigheten och "myndighet" som den privata säkerhetsstyrkan för verksamhetseliten. De skyddar den egendom som kontrollerar deras löner medan de våldsamt underkuvar fredliga demonstranter mot eliten, eller som svar på att deras provokatörer anstiftar upplopp.

För nästan alla av oss är detta helt enkelt för mycket att bära och vi drar oss snabbt tillbaka till den söta saligheten av låtsad okunnighet. Fråga inte, berätta inte fungerar ganska bra för de flesta individer som tidigare har nått sin kant till avgrunden och är desperata att glömma inte bara vad de såg, utan även de sociala konsekvenserna som detta har för dem. Uppenbarligen måste en emotionell och psykologisk övergång ske här om vi inte bara vill återhämta våra fötter efter flykten, och för att gå vidare mot återhämtning och vidare utveckling av förståelsen för oss själva.

Som i alla saker i livet, är vår avsikt ofta viktigare för att styra våra handlingar. Så vi måste vilja utveckla förmågan till vårt eget tänkande. Om vi slår larm av personlig rädsla, då är fruktan precis vad vi kommer att projicera, medvetet och omedvetet, när man pratar med andra. Eftersom de människor vi pratar med också hyser ett internt kopplat obehag i någon omfattning som de inte erkänner, vilket de också är på kanten till, om så bara på en undermedveten nivå, så kommer de att känna vår projicerade rädsla och reagerar med avsky och avståndstagande. Ingen vill komma för nära en galen – irrationell - person, speciellt när den personen proklamerar "sanningar" i strid med deras egen konsensus - tro.

På grund av detta med vår projicerade rädsla, tillsammans med ett rådande förnekande av dem som "varnade", så kommer många nyvaknade göra nästan inga framsteg själva när någon slår larm, vilket i sin tur ökar deras känsla av isolering och desperation och därmed deras egen rädsla. Det är en ond positiv feedback loop som vanligtvis slutar i emotionell utmattning och kanske till och med ett mentalt sammanbrott. Åtminstone många blir deprimerade och förtvivlade vilket i kombination med deras oundvikliga sociala tillbakadragande, uppmuntrar ytterligare andra att märka dem som missnöjda eller till och med psykiskt sjuka.

Många av de yrvakna, liksom otaliga veteraner, tillbringar nästan all sin tid i förhandlingar med sitt eget uppvaknande istället för att fokusera på sin vidare utveckling av emotionell självförståelse. För alltför många är uppvaknandet i sig själv mardrömmen snarare än vad de vaknar till ifråga om sig själva och sin egne nyvordna möjlighet till utveckling. Medan vissa kommer att hävda något annat, så vill ofta de som vaknar bara att systemet åter skall vara "fast" så att de kan somna om, att allt skall bli som vanligt igen. Att de skall slippa behöva bry sig. Så kommer det aldrig att bli igen. Jag vet många som tycker att detta är en orättvisa, att de måste vara de som håller på att vakna, alltså bärare av bördan av motstridiga uppgifter och kunskap, snarare än att erkänna den underbara gåvan de har skänkts som kan befria oss själva och våra barn.