Det är ingen hemlighet att den extremistiska al-Qaida jihadist grupp som kort kallas för ISIS - Sunni Islamic State in Iraq and the Levant (ISIS eller ISIL), som under loppet av veckor har etablerat sig över den norra delen av Irak, har stora ambitioner att inte bara behålla sin makt i norra och mellersta delarna samt längs gränsen till Syrien, utan att till slut gå vidare söderut där inte bara Bagdad ligger, utan också den stora energiinfrastrukturen i landet: "det stora priset" för ISIS eftersom det skulle göra extremistgruppen livskraftig och ekonomiskt självgående. Men ur det omvända O - geopolitiska perspektivet, hur ser då konflikten ut inifrån?

Tillbaka till början av 2014, så lyckades amerikanerna att sätta press på Iraks PM Maliki att styra shiamilisen. Argumentet var att shia milisen annars skulle kunna destabilisera hans regering, med fullmakter från Iran, och stridserfarenhet från Syrien.

Den irakiska regeringen bildade brigader som vargen (leds av Abu Al Walid, befälhavaren från striderna i Tal Afar), Tiger och Scorpion för att motverka hotet från denna shiamilis, och kunde därför posera och främst och även som ett verktyg för att hålla sunniterna i schack. Religion - tro - är nämligen inte starkare än utövat fysiskt våld som medel för att uttrycka makt.

Andra åtgärder var att stänga den irakiska gränsen mot Syrien och upphävande av direktflyg. Båda dessa åtgärder "tycktes" vid tidpunkten främst riktas mot Sunni - jihadisterna, men var i själva verket tänkta att begränsa flödet av Shiitiska jaktplan. Maliki var därför också bara klädsamt halvhjärtad i sina försök. Och det senare var mer en symbolisk handling mot den delen av den irakiska regeringen som bedrev flygningar mellan Iran och Damaskus.

Den amerikanska hotet om att skapa en flygförbudszon över Syrien var dock tänkt att stoppa dessa flygningar. De nuvarande övervakningsflygningarna över Irak och övertagandet av Irak och Syriens landgräns från jihadisterna är också tänkta att stoppa detta flöde av shia - flyg. Den Anglosionistiska utplaceringen av amerikaner till Irak efter Mosuls fall är främst för övervakning av Shia, mer än sunni. Man måste alltid kontrollera båda sidorna för att garanterat kontrollera och styra spelets utgång.

"Amerikanerna" har kontrollerat sunni revolutioner i det förflutna; de vet hur man stänger av kranen, aka finansieringen. De har kontakter med sunnis äldste och ex Ba'athisterna, vilka de kan använda för att bromsa alla eventuella Sunni uppror. Det är shiamuslimerna som de inte kan kontrollera. Det är vad som du inte kan kontrollera som utgör det som skrämmer dig.

USA är också intresserat av att använda "lagom moderata" Shia präster som Sistani (som vi sett på senare tid angående militärt stöd) för att bromsa den revolutionära förtjusningen hos Shia - jihadist-grupper. Men detta tycks nu ha förändrats i viss utsträckning. För Sistanis uppmaning att ta till vapen har varit den bästa rekryterings driven som shiamilisen kunde ha hoppats på. Han specificerade dock nämligen att det är armén som ungdomar bör gå med i. Men ungdomarna har ett eget sinne för sig. De vet i ett förändrat informationsklimat vem som håller i rodret och vem som skall motarbetas. Så den gubben går inte riktigt så enkelt som förut.

Den irakiska regeringen måste nu därför ändå förlita sig på dessa miliser för att trycka ner Daash / al-Qaeda. Den irakiska regeringen kommer för tillfället därför inte att begränsa utbildningen av soldater med shia - sympatier i Iran eller deras fria flöde mellan Syrien och Irak och kommer att motsätta sig alla amerikanska påtryckningar för att stoppa densamma. Så konflikten rör sig närmare att polariseras mellan Anglosionisternas imperialism och en alltmer enad renodlad muslimsk arabvärld.

Detta kan ses i att Maliki prisade de syriska flyganfallen mot Irak som normalt sett varje statsministern borde motsätta sig. Till skillnad från de sunnitiska krigare som kämpar för Daash AQ (tjetjener, afghaner, saudierna, marockaner, européer etc) så är Shia - soldaterna mestadels araber, från Irak och Levanten, vilken Daash AQ eftertraktar så hett. Dessa sunniaraber och deras stammar som finns på Dash AQ sidan av konflikten är där delvis på grund av en rädsla för av att lämnas ut, en konsekvens av en del propaganda och en del äkta frustration. Men detta är ett problem som de måste lära sig att leva med. Den makt de en gång utövade är nu borta. Den kommer aldrig mer tillbaka. Ju mer de slåss, desto mer kommer Bagdad bli en Shia - stad och desto mer kommer sunniarabernas frustration växa. De har medvetet eller omedvetet varit en del av den förlorande sidan av spelet.

Vissa kommer så småningom att inse detta, men vissa kommer att bli radikaliserade av den saudiska propagandan för att upprätthålla konflikten. Under tiden kommer shiamilisen att bli det nya rela verktyget mot imperiet (det Anglosionistiska), Sadukar (Daash) väntar på sin Muad'Dib (Mahdi). En religiös typ av väntan som återfinns - utnyttjas - på fler ställen...

Det är den hårda miljön i Irak och hotet mot shiiterna som kommer att hålla dem på tårna, i högsta hugg och välutbildade, göra så att de  växer sig starkare dag för dag, får dem att lära sig värdefull stridserfarenhet och hur att utmanövrera Daash AQ i skicklighet, professionalism och moral. Religionens väntans tider är över.

Är då shiamilisen tuffare än sunniterna ( de wahhabitiska - alltså de religiösa extremformerna)? Det finns ett gammalt kolonialskämt. Britterna ville starta upp et muslimskt polariseringsskapande konfliktföretag. De bad muslimerna, berätta vilka som var deras hårdaste folk? Muslimerna, som delvis missförstod vad Tedrickarna bad om, sade att våra slaktare (Kassabs) är de hårdaste. Så en företagsstruktur av slaktare anlitades. När striderna började kunde slaktarna inte avancera bortom skyttegravarna. Den brittiske befälhavaren frågade dem, varför går ni inte framåt? Börja slåss! Slaktarna svarade: "kompis bind dem så kan vi ta dem, vi ska göra det till en slakt!" Det här är vad de kämpar för, Daash AQ är:. slaktare när lammen flyr. Inte något särskilt trevligt, men nödvändigt att förstå. Först professionalism, religion är trots allt bara ett medel för att uttrycka makt.

Det rör sig kvickt sanden..