Om vi misslyckas med att försöka nå vår sunda inre känslomässigt baserade kunskap för att effektivt motverka de uppenbart subversiva och manipulativa yttre krafter som är ivrigt konstruerande av vår ständigt föränderliga, men ändå väldigt smala världsbild, blir vi, allt mer och till slut helt beroende av yttre bekräftelse för att stimulera inflammationen som är den interna dysfunktion, vilken utgör resultatet av vår ständiga nedsänkning i emotionellt vansinne. Den yttre bekräftelsen betyder då till slut allt och vår själ har blivit helt tom.

Enkelt uttryckt går vi galna, men fortfarande ganska materiellt funktionella i ett slags dårhus (bårhus). Bara för att jag eventuellt är galen, betyder det inte att jag är dum eller inte kan produktivt interagera med andra i vår galna värld. Problemet kommer i dagen när jakten på yttre bekräftelse kommer till den punkt där insikten börjar att brytas i prismat av verklighetens ljus. Insikten om värdet av att vara ensam kvar på jorden med alla materiella tillgångar.

Denna interna dysfunktion, vår inre kognitivt formaterade emotionella sinnessjukdom, förvärrar och vidmakthåller den yttre manipulationen genom våra kollektiva åtgärder i en ändlös positiv återkoppling - feedback - loop av eskalerande kollektiv galenskap ända tills det uttöms i ett crescendo av krig, svält, misär och död. Vår inre galenskap matar den externa galenskapen som matar den inre och så vidare.

Vi stönar och stönar om det uppenbara vansinnet i vår allt mer psykotiska värld, om det ekonomiska, politiska och företagens korruption, den uppenbara girigheten och oändliga lögnerna och manipulationen, allt medan vi är resterande bekvämt blinda för vår egen inre källa. Tvätta, skölj och upprepa efter behov generation efter generation efter generation. Det behöver helt enkelt inte vara så här. Men sedan kanske detta också innebär att acceptera att källan till våra plågoris inifrån, innebär inte bara att vi är problemet, utan att vi också själva är lösningen. Då finns det ingen kvar att skylla på.

Ett perfekt exempel på en grundligt dysfunktionell social återkoppling, är det slutna samhälle som utgör dagens Nordkorea. Även om vi inte vet exakt vad som händer i det landet, förstår vi att många, om inte alla dess invånare inte får mycket i informationsväg för att göra en relevant "lägeskontroll" till att kontrastera mot vad de får höra av deras ledarskap. Deras världsbilds tänkesätt, deras kognitiva landskap, blir möjligen fruktansvärt snedvridet genom styrning av externa krafter. Det kan vi alla acceptera i västvärlden är den gällande ordningen, vi kan peka finger.

Detta medan våra egon kanske inte alls gillar att höra det här, så är vi faktiskt här i väst under precis liknande styrning och kontroll, även om de tekniker som används här är mycket mer subtila och oerhört mycket mer effektiva, så är det inte alls lika uppenbara. Men inget folk är så förslavat som det folk vilket på oriktiga grunder tror sig äga sin frihet, så frågan är egentligen vilket som är värst, minst uppenbart.

Och förmår vi inte ens att försöka förstå våra egna känslors ursprung och utveckling, självförståelse, så förtjänar vi uppenbarligen inte heller någon frihet.