Knappast inom någon sfär av aktivitet i detta land vet människor hur de ska agera längre. Vi vet inte vad vi ska göra våra ökande kriser inom ekonomi. Vi vet inte vad vi ska göra med våra relationer med andra nationer i en ansträngd global ekonomi. Vi vet inte vad vi ska göra angående vår egen kultur och våra traditioner, det användbara och utslitna. Vi vet säkerligen inte vad vi ska göra ifråga om relationer mellan män och kvinnor. Och vi är förbryllade till den grad att det närmar sig förlamning angående våra relationer med planetens ekosystem.

Vi behöver inte mer förvirring av något slag. Vi behöver tydlighet och en uppskattning av gränser i varje tänkbart verksamhetsområde och tanke. Vi behöver inte fler lipsillar eller ursäkter, eller önsketänkande, eller den majestätiska formaterande kognitiva beläggning som färgar huvudströmmen av information av vårt nationella liv.

Men den verkliga drivkraften - a.k.a pengarna som verktyg- bakom kulisserna ligger i exploateringen från den styrande eliten av det kollektiva egot, mot andra kollektiva egon, alla drivs av det enskilda egots växande underliggande tomhet, vilken driver på den ökande jakten på yttre bekräftelse. De olika medierna hjälper oss att undvika att konfrontera våra egna råa känslomässiga investeringar genom att främja vilseledande må - bra - berättelser i olika former och funktioner.

Vi har nu lyckats så bra med att sätta bocken till trädgårdsmästare, att vi närmast kan kalla det för en konstform vars monument för eftervärlden med obestridlig säkerhet kommer att utgöra ett bra varnande exempel till avhållsamhet från intellektuellt övermod - lättja och själslig intolerans.

Ledning till vidare upplysning och ledning är nu snart det sista som återstår, varför nu vi nu kan se fram emot att efter natt kommer dag.