Denna lilla listiga ränksmidande figur ser ut att vara från Venedig, han finns inte bara i myterna och sagornas värld men där heter han heter passande nog - proprie nomen - Tullius Detrius (Detrius betyder sönderfallsskapande vad Tullius  betyder behöver kanske inte förklaras) - Min ingress.

Så KEA:

Denna söndagens betraktelse är hämtad ur Matteus 7:15-21, Svenska 1917 (SV1917).

Samt albumet Asterix och Tvedräkten
http://www.asterix.com/bd/albs/15sw.jpg

Vilket leder fram till den självklara slutsatsen: Man ska ha dragkrok!

Matteus 7:15-21, Svenska 1917 (SV1917)
Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar. Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl vindruvor från törnen, eller fikon från tistlar? Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär ond frukt. Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Vart träd som icke bär god frukt bliver avhugget och kastat i elden. Alltså skolen I känna dem av deras frukt. --

-----------------------

Redan de gamla gallerna insåg skillnad på människor och människor. Vissa är satta att leda, andra att följa. Vissa har uppenbarligen som uppgift att invadera andra länder, andra att försvara sina urgamla rättigheter. Och ur denna insikt uppstod bevingade ord som: "Man invaderar väl inte länder gratis..." Detta får vi emellertid återkomma till i en senare utveckling och härledning.

Gallerna upphöjde inte sina ledare på pedistal (det befanns opraktiskt i fält nämligen) utan i stället placerade man hen på en väl tilltagen sköld som bars upp av samhällets stöttepelare i form av de lokala starke män som följde sin ledare i frontlinjen i fält. Detta förfaringssätt hade ju den direkta fördelen att även om ledaren med full kraft pekade var staden skulle stå så var det ju faktiskt bärarna som till syvene och sist avgjorde var man hamnade rent praktiskt.

Ledaren utrustades också med hjälm. Frånsett att det kunde vara praktiskt vid ett eventuellt fall så var det också tänkt att skydda densamme för den eventualitet att himlen skulle råka falla ner över dem. Vilken grund de hade att frukta dessa himmelska makters straff låter jag vara osagt men man ska inte förakta gammal beprövad folklig kunskap så vi tar med oss också detta i det vidare resonemanget.

Detta resonemang leder oss sålunda fram till den självklara insikten att varhelst två eller tre äro församlade så bör församlingen inte enbart inneha husbil utan även bilar i erforderlig omfattning utrustade med dragkrok. Inom dagens teknikmöjligheter är det något opraktiskt att frambära sina ledare på sköldar. I stället bör man placera dem väl förankrade på en släpvagn, förse dem med av folket välskrivet manus och skjutsa dem runt till av folket omsorgsfullt valda platser. Och börjar de tala med kluven tunga, frångå det av folket omsorgsfullt skrivna talet till förmån för egen upphöjelse, eller i övrigt uppträda utanför sina ramar så klipper vi högtalarsladden och exponerar hen för folkets spott och spe.

Hjälm anbefalles för denna eventualitet...

Denna söndagens betraktelse utmynnar alltså i den självklara insikten: Man ska ha dragkrok!

Trevlig söndag!