I Mordor så har utvecklingen haft sin gilla gång och breddningen av inkomstskillnaderna har därför givetvis varit ett inslag i både många avancerade ekonomier och i utvecklingsländer under de senaste åren, vilket givetvis har såklart otaliga förstärkande stagflationsbetingade investeringskonsekvenser, vilka acclererar effekten av att allt färre måste få det allt bättre för att all fler skall kunna tvingas att få det allt sämre. För det måste ju vara det som är meningen, eftersom det är systemets inneboende naturliga mekaniska funktion...

Som vi noterat otaliga gånger nu, så är USA nu uppe på nivåer av inkomstskillnaderna som de inte sett sedan det rytande 1920 - talets depression (och på vissa biltillverkande orter räknas situationen nu som ännu värre), men hur går det då till i resten av världen?

Bekräftelsehungriga fans - neokonsionister - kommer dock att kunna vara stolta över att kunna säga att återigen är landet för de fria och modiga, USA, Nummer 1 ... i ligan för globala inkomstskillnader. Ääääntligen kan någon köpa en Vuittonväska för en miljon dollar samtidigt som människor dör av svält.

Klyftan mellan rika och fattiga fortsätter att växa accelererande. De rikaste 1 procent hade direkt kontroll över 8 procent av den ekonomiska kakan 1975 men har nu över 20 procent. Men att verka utan att synas i denna statistik, säger kanske någonting ur det perspektivet, alltså när vi talar om att äga och styra genom bolag och inte enbart som enskilda fysiska personer..... Men utvecklingen går ju alltså ovillkorligen mot att den ekonomiska kakan alltmer koncentreras direkt öppet till ett färre antal allt rikare personer fysiska personer.

Men detta är ändå en slående förändring från 1950-talet och 1960-talet då deras - fysiska personernas - direkta andel av alla inkomster var drygt 10 procent. Mellan 2009 och 2012 gjorde de verkliga inkomsterna för denna utvalda 1 procent........ett litet hopp på 31,4 procent. Innehöll denna period möjligen några särskilda finansiellt betingade händelser.... De rikaste 10 procent får nu därför blyga 50,5 procent av alla inkomster, den största andelen sedan uppgifterna antecknades på papyrusrullar första gången 1917. De rikaste blir oproportionerligt rikare i allt snabbare takt.

Detta leder oss till den oönskade och omotiverad källan till inkomstskillnader, det vill säga, att enskilda intressen skapar pengar ur tomma luften, eller genom juridisk förfalskning, av det allmänna betalningsmedlet i enskilda vinstmaximerande banker. Det bör inte vara någon sensationell överraskning att den alltmer växande klyftan i inkomstskillnaderna har sammanfallit med införandet av enskilt kontrollerade valutor världen över.

Varje enhet valuta som banken skapar gynnar de sena mottagarna - skaparna av pengarna - banksektorn - på bekostnad av de tidiga mottagarna av pengarna över tiden, löntagarna, och de fattiga. Sedan bildandet av detta valutasystem 1931 har valutorna tappat hela sitt värde, eftersom allt värde mäts i förhållande till de ovillkorligt evigt växande och alltmer obetalbara skulderna till banken, och detta medan banksektorn har gått från ett fåtal procent av en nations BNP till att utgöra den dominerande sektorn som procentandel av i dag.