Man kan nästan undra om någon katastrofal händelse eller trauma som upplevdes av våra förfäder för tusentals år sedan, slungade vårt ego framåt från sin tidigare reservstatus som akutchef försatt i vänteläge. Det är inte bra att gräva sig djupare ner i girighetens brunnar, allra minst om man vill komma därifrån.

Det verkar vara mer eller mindre klart att jordens biologiska system har skadats allvarligt, eftersom vi (vårt ego) inte samarbetar med naturen eller vår utvecklade förmåga till känslor. Vi kämpar allt hårdare för att kunna bli allt mer olyckliga. Vårt vansinne verkar inte tjäna våra ultimata evolutionära syften, även om det numera finns gott om människor som kommer att hävda att människan beter sig helt naturligt och normalt.

Ironiskt nog, vansinnigt, har vi övertygat oss själva om att vi är normala när våra handlingar bäst kan beskrivas som att vi själva alltmer kommer till att rusa allt snabbare på ett upplopp som slutar med en vägg. Allt fler har också därför dragit slutsatsen att vår materialism är direkt relaterad till vårt egoistiska sinne.

Men man kan också undra om sekvensen inte är tvärtom, alltså utan en traumatiserande händelse, att vissa mänskliga kulturer blev mer materialistiska under de senaste tre eller fyra tusen åren i takt med utvecklingen, att de blev allt mer och mer giftiga och sjuka av en växande självcentrerad materialistisk livsstil, att vansinnet betingades och förstärktes över tiden, att begäret stegrades med tillgången. En omättlighet betingad av bristande känslomässig självförståelse, båda ovillkorligt växande för alltid.

Med hänsyn till denna diskussion, så kan vi därför anta att materialismen som strävan är ytterst ohälsosam för människor av en mängd orsaker, vilket är en bild som jag känner utan någon som helst tvekan är rätt. Annars så skulle givetvis det rationella egot istället se detta materialistiska strävande "tillstånd" som en slags kontinuerlig nödsituation som kräver att egot blir till ledande front för att "rädda" vårt medvetande från vansinne och vår kropp från oss själva genom att skydda oss från våra mest destruktiva tendenser. Men så är det alltså uppenbarligen inte, vi beter oss irrationellt, logiskt inkonsekvent.

Detta skulle kunna liknas vid att vårt immunförsvar skenar i blindo för att skydda kroppen från gifter som kommer in i kroppen, oavsett om vi av misstag eller avsiktligt intagit toxinerna. Immunsystemet (egot) skyddar sig själv genom att skydda värden, vilket betyder oss. Utan värdkroppen, så har immunsystemet (egot) ingen funktion eller förmåga att existera, så det försvarar oss från alla attacker hela tiden, med självmordsattacker av oss mot oss själva, antingen individuellt eller kollektivt. Ingen tror längre på allvar att den globala elitens materialism bygger på behov.

Att hela samhällen idag är byggda på denna konkurrerande materiella strävan som fundament, förefaller därför egentligen närmast obegripligt.

Det ledande politiska ansvarstagandet förefaller bara få ett allt skarpare sken av löje omkring sig. Alltfler saker bara förefaller medan allt färre saker är, när informationsrörligheten bringar ljus åt verkligheten. Även till djupen av oss själva och vad som döljer sig i våra tankar.