Det är ju något närmast sjukligt ironiskt över att ha världens rikaste människor, bland dem presidenter och centralbankscheferna för världens mest "avancerade" nationer, samt de verkställande direktörerna för de största globala företagen, sittande i Davos - en plats där ett singelrum kostar tusentals dollar per natt - för att diskutera den globala ojämlikheten : samma ojämlikhet som deras marionettpolitik och principer bakom upprätthållandet av det enskilt kontrollerade kreditbaserade systemet är ansvarigt för.

Vilket för oss till ämnet för rikedom.

Genom att nu alla känner till den populära rikedomspyramiden , som visar att "29 miljoner människor, eller 0,6% av de människor med några faktiska tillgångar under deras kontroll, äger 87400000000000 $, eller 39,3% av alla globala tillgångar. "

Man kan förlänga denna tumregel och säga att nästan hälften av världens rikedomar numera ägs av endast en procent av befolkningen , och sju av tio människor lever i länder där den ekonomiska ojämlikheten har ökat under de senaste 30 åren.

Men för bästa illustration av skillnaden mellan de som har och de som inte har noterat förhållandet så går vi till detta.

Just det: " de 85 rikaste människorna äger samma välstånd som de 3,5 miljarder fattigaste människorna "... aka hälften av världens befolkning.

”Marknaden kommer att ta hand om allt,” berättar därför media och deras politiker för oss. Om vi bara kan klippa bort mer föreskrifter och skära bort mer skatt – särskilt för de rika – så kommer "vår" ekonomi att växa sig starkare.

Men är det verkligen på det viset? Är det då verkligen på så vis att den fundamentala drivkraften för marknaden är att Alla skall få det bättre? Om drivkraften för enskilda aktörer på marknaden är den enskilda nyttan så är det ju uppenbarligen på det viset att syftet med marknaden INTE är att alla skall få det bättre - aka samhällets utveckling till den punkt där vi befinner oss i dag.

Så om huruvida ett samhälle på långsikt ens är möjligt hållbart, med ett övergripande mål baserat på ett grundläggande syfte med enskild vinstmaximering, förefaller ju närmast intellektuellt löjligt att ens överväga möjligheten av. Vi har nu provat detta otaliga gånger.

Att den mänskliga historien ser ut som den gör, är knappast ifrågasatt, men informationsklimatets historia löper faktiskt också parallellt i saken och nu är det därför nu också tid för en dramatiskt förändring.

För det är väl ändå på det viset att ett samhälle är en samfunktion av alla deltagare - människor - och att alla människor skall ges möjlighet att vara en del av samhället, eller skall några kanske exkluderas? Kanske behandlas olika? För att några särskilda människor alltså främst skall kunna gynna sig själva.

Det ledande syftet med samhället kan bara vara det ena eller andra av altruism eller egoism. Samhällets grundläggande strävan kan därför inte möjligtvis vara enskilda individers nyttomaximering, då måste i så fall denna sociala tillvaro - inrättning - åsättas en annan benämning med en annan innebörd. Att kalla den sociala tillvaron som människor lever i för att samhälle, baserat på att syftet är att göra skillnad mellan människor, förefaller försiktigt sagt lite obetänksamt

Att detta ändå alltså har varit fallet sedan stenåldersgrottornas mörka dagar kan ju knappast ses som en ursäkt, även om det hela uppenbarligen mycket enkelt kan förklaras i ljuset av verkligheten. Men att idag låta bli att reagera mot de rådande tingens ordning i ljuset av verkligheten och den information som nu ligger öppen framför oss alla är alltså inte särskilt smart. Vi kan inte låta stenålderstänkande verka ledande i ett intellektuellt modernt samhälle. Detta system är dömt att misslyckas och konsekvenserna av människors utveckling av det allmänna medvetandet i förhållande till fördelningen av det materiella välståndet, kommer ovillkorligen att ta sin tribut nu.

Jag blir därav närmast uttråkad till tårar av alla dessa människor som skriker om att vi skall förändra tillvaron till ett samhälle som reglerande bas för en utveckling där det egentligen bara är de själva som individer som utgör de mest gynnade människorna. Där alltså just de själva istället ges utrymmet, en en andra chans, för sin egen fulla materiella nyttomaximering. De förefaller vilja skrika att vi skall göra om alltihop ännu en gång, springa ytterligare en tid till i samma enfaldiga ekorrhjul, men alltså bara med andra människor som främsta nyttotagare, de själva.

Det främsta hindret i tillvaron för dessa människor och deras egen utveckling förefaller vara begränsningarna av den egna materiella nyttomaximeringen och därför är det ju också just dessa begränsningar, som adresseras som ett problem. De förefaller alltså vilja ha några former av gemensamma betingande grunder för någonting som skall utgöra ett samhälle, men hur dessa skall organiseras eller administreras för att verka till allas bästa, synes något oklart. Jag får alltså intrycket av att dessa människor förespråkar individualism främst till stöd för sin egen självbetraktelse.

Det hörs mera sällan argument om att människors utveckling är ett ledande behov för att ta oss ur grottornas försörjningsbaserade materialistiska tankesätt, däremot så hörs inte så sällan argument om att alla har rätt att vara hur psykosocialt dumma de vill, detta dessutom i direkt kontradiktion med det lika anförda begreppet att någons frihet slutar där andras börjar! Man tar sig för pannan.

Och sedan kommer ju som alltid den gamla vanliga ryggmärgsreflexbetingade retoriska hållningen i den polariserande kulissen, med alla sina vulgärargument i form av ismer, men det kan vi lämna åt sidan i detta.

Men givetvis så finns det även människor som inte alls reflekterar över dessa fundamentala betingelser och som på allvar tror att det verkligen leder till en lyckad samvaro att människor främst agerar med egennytta som ledande drivkraft, men jag tror därför inte på varken dödsstraff eller skampåle som främsta terapimetod för att utveckla samhället. Jag tror på ljuset av upplysning och att altruism garanterad av transparens måste verka ledande till vidare ledning och upplysning för den allmänna medvetande tillväxt som skapar en medveten och upplyst befolkning.