Det att det finns två sanningar som tävlar om inflytande och uppmärksamhet hos allmänheten. Två sanningar som gör anspråk på att bättre än den andra beskriva den gemensamma verkligheten.

Den ena är sanningen om de "marknader", de härligt godartade, mirakulöst självreglerande, självrättfärdiga naturliga organismer som bidrar till att säkerställa fri och effektiv rörlighet för varor och tillgångar samtidigt, vilka också som av händelse som närmast ser ut som en tanke som genom ett trollslag, alltså gör en liten handfull hyper - anslutna personer och företag sagolikt rika.....och alla andra mycket fattigare.

Det räcker med att säga att enligt medierna ifråga om de globala marknaderna, så är exempelvis den spanska eller grekiska ekonomin mirakulöst nog på bättringsvägen och rent av på god väg tillbaka till en spektakulär återhämtning.

Och sedan finns det ju som bekant för allt fler, en allt mer dyster nere - på - marken sanning där miljontals euroéer - några med otrygga, lågavlönade jobb, andra med inga jobb alls - kämpar för att få det gå ihop i verkligheten. Det är en verklighet som dessutom bara fortsätter att förvärras, vilket fortfarande ofta ignoreras, eftersom den förblir dold eller förvrängd av de politiskt prostituerade, företagsledare och deras trogna tjänare i de traditionella medierna.

Normalt samexistera dessa två sanningar relativt fredligt, knappt medvetna om den andres existens. Då och då, tidigare så har deras vägar ändå korsat varandra, men bara för att snabbt frikopplas igen.

Denna vecka har de dock drabbats av en full konflikt i Ukraina, och i Spanien förra veckan, och detta kommer ovillkorligen nu att sprida sig efterhand som människor inser tingens egentliga ordning och utveckling.

Den dubbelhet i agendan som finns och de rena lögner som förmedlas från regeringar, dessa lögner blir allt mera uppenbara, oavsett hur hårt än dessa PR strateger och spinnare anstränger sig. Det finns dessutom alldeles för många av både PR strateger och lögner för att få plats att räkna upp alla här.

Gynnsamma prognoser för ekonomin är givetvis bara grymma skämt för alla, men alltså särskilt för de arbetslösa och undersysselsatta. Länders makthavare som påstår att ekonomin inte längre är inne i skogen och faktisk är på väg, att återhämta sig från den värsta lågkonjunkturen sedan 1930-talet framstår bara som alltmer patetiska. Ingen med ett IQ högre än rumstemperaturen, eller förmågan att se någonting alls, borde egentligen tro på någonting alls av detta.

Prognoserna gjorda vår egen riksbanksschaman Nisse på Åsen är ju inte precis bättre. Han är faktiskt den ende som skulle kunna konkurrera med internationella ekonomer om titeln klotets värsta prognosmakare genom tiderna. Återigen, utan att kontrollera varje större objekt i detta, så tror jag nästan att han slår 1000 % i form av felaktiga prognoser.

Det skulle dock inte vara för sent att undvika denna kollaps om detta gällde statsmakter som verkade för det allmännas bästa, men så är tyvärr inte fallet inom ramen för regleringsbanken. I så fall hade en hård och kunnig vändning kunnat ske, genom att gå in och rädda länder genom att skära sönder banksystemet skoningslöst till förmån för länderna och medborgarnas fromma.

Men vi har alla att göra med en politisk apparat som drivs av politiska djur som varken är väldigt smarta eller modiga men som kanske just därför framför allt inte alls har några som helst allmännyttiga ambitioner och som dessutom lyder under det finansiella systemet med bankerna, i ett system där bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken