Trots att all presstituerad media nu pratar upp optimism och återhämtning för glatta livet, så kan folk inte se de förment goda nyheter som uttrycks spela in så mycket i sina egna liv.

Som jag har diskuterat här så många gånger tidigare, så fortsätter verklighetens ekonomiska stagflation att pressa på människor och samhället i den organiska ekonomin inom allt snävare ekonomiska ramar, medan det skuldmättade enskilt kontrollerade kreditbaserade systemet genererar allt större tillgångsbubblor i toppen av den ekonomiska finansiella näringskedjan.

SvD gör idag en briljant parodi på sin pressetiska skyldighet genom att fullkomligt excellera i systemupprätthållande opinionsbildningsartiklar om det goda i att investera i antingen aktier eller boprisstegringar.

Finansiell diktatur regerar, men detta är ett slutspel. Alltmer vanföreställningar kollektiv optimism, som bygger på en illusion om rikedom för de få, har varit drivkraften för 2013, även som de smarta pengarna har sålt allt som inte fallit ner under större delen av året - glatt lämnande den alltmer tomma påsen till en publik som kräver detta i sin inbillningssjuka. Gravitation gör att saker faller neråt och detta system gör att rikedom accelererande ackumuleras uppåt i pyramiden.

Det har varit en fem år lång fest - dödsryckning - sedan skuggbanksystemet började kollapsa, men det har också visat sig att det var inga lärdomar som drogs från de överdrifter som föregick den tidigare toppen på skapandet av skuldbaserad digital konfetti och de konsekvenser som följde av detta.

Människor lider fortfarande av problemet med detta som säger att många av oss kommer att stödja korruption så länge som vi själva kan dra nytta av systemet med korrupta ledare som styrning av samhället, därför att vi har en "vad betyder det för mig?" mentalitet som är till skada för inte bara medborgarna i de länder där vi bor, utan även för medborgarna i världen.

Nu, som en följd av att kasta bort försiktigheten till vinden igen (mestadels med andras - bankernas - räntebelastade pengar förstås, eftersom det är de enda pengar som finns), så står vi inför en annan uppsättning konsekvenser, men den här gången blir baksmällan betydligt värre, helt garanterat.

Tidiga varningar är ju sällan trovärdiga, eftersom de definitionsmässigt motsäger den allmänt rådande visdomen av tiden, men det är just vid denna tid som varningar behövs som mest - när vi är kollektivt irrationellt översvallande i stor skala. Vi måste förstå den situation som vi står inför, för att se varför denna period av globalt finansiellt överskott kommer att lösa sig som en global kredit implosion, vad detta betyder för oss själva och våra samhällen och vad vi kan hoppas på att göra om detta inträffar, både i vad gäller att förbereda sig i förväg och för att kunna mildra effekterna när vi väl står inför ett nytt, allvarsamt läge som fullbordad verklighet.

Vi står primärt inför en akut likviditetskris, inte varningsskottet som sköts över fören på samhällsskeppet som var finanskrisen 2008/2009, utan en fullt utvecklad implosion av det korthus som är den globala kreditpyramiden. Inte för att implosionen sannolikt kommer att försvinna på en gång och att sedan blir allt som vanligt igen och vi kan återgå till På spåret, utan för att under de närmaste åren så kommer kreditsystemet genomgå en obeveklig och enorm kontraktion, som kan komma att avbrytas av perioder av både snabb kollaps och vassa kontratrender som rallyn, illusionen om egoismens lycka försvinner inte så enkelt hos alla.

Den finansiella makten kommer inte att ge upp så lätt heller, dessa människor vet att de inte bara i bildlig mening är dödens lammungar om de inte nu kämpar det slag som de likafullt vet att de kommer att förlora.

Under en period av exceptionellt hög volatilitet kommer samhällsekonomin tvingas anpassa sig till långsiktigt hållbar utveckling och med detta ersätta det innevarande finansiella systemet. Den primära effekten av denna förändring kommer att bero på den kollaps av penningmängden i form av räntebelastade cirkulerande krediter som behövs för arbetsdelningen, eftersom pengar är i de allra flesta fall krediter - ett berg av reverser som aldrig kan betalas utgör den virtuella rikedomen i världen av idag.

Detta har hänt förut, om än inte i den här omfattningen. Eftersom mänskligheten nu har nått civilisations skala har vi levt igenom cykler av expansion och kontraktion. Vi tenderar att associera dessa med uppgång och fall av rikedom, men de har oftast en monetär komponent och ofta innebär denna en kreditexpansion. Fall följer uppgång när det enskilt kontrollerade kreditsystemets pyramidspel kollapsar.

Mark Twain kommenterade en sådan episod 1873 ungefär så här:

"Underbara kredit! Grunden för det moderna samhället. Vem ska säga att detta inte är den gyllene åldern av ömsesidigt förtroende, för obegränsad tillit till mänskliga löften? Det är ett säreget tillstånd av samhället som får en hel nation att omedelbart känna igen punkt och mening i den välbekanta tidningsanekdot, vilken lägger i munnen på en spekulant i mark och gruvor denna kommentar: - "Jag var inte värd en cent för två år sedan och nu är jag skyldig två miljoner dollar."

Rikedom är skuldsättning, krig är fred, diktatur är frihet och demokrati, stormkråkorna kraxar och nu är det nära till att gå så här.

http://carlnorberg.wordpress.com/2012/11/11/politisk-ansvarsloshets-mojliga-konsekvens/

Den polariseringsskapande hysterin börjar nu därför att ta sig alltmer löjeväckande och absurda former i sina försök att kategorisera in - indela - för att få människor att bekämpa varandra och inte adressera vad som egentligen utgör det fundamentala problemet för samhället, i syfte att försvara detta orättfärdiga finansiella system och vidare för att minska den upplysning som verkar till vidare ledning och upplysning och som kan bespara människor lidande. Det är den moraliska förkastligheten inkarnerad.

Nätets debattsidor kan märka en ökad närvaro av polariseringstroll. Jag har under den senaste veckan åsatts i princip alla möjliga epitet från sionistdräng till gammal känd nazist.

Tyvärr, människor är inte så bra på att komma ihåg, än mindre att lära av och tillämpa, historiens lärdomar. Informationen finns tillgänglig för dem som bryr sig att titta - långt mer information än människor hade tillgång till vid tidigare tidpunkter genom historien - men inte i de traditionella medierna. Mediernas roll är att reflektera kulissen och förstärka stämningen av tiden, spinning händelser i enlighet med det regisserade förloppet i en självförstärkande feedback loop.

Verklighetsbaserade uppgifter - den typ som vi behöver om vi ska kunna möta en framtid som är mer utmanande än något de flesta av oss någonsin har upplevt - hittas någon annanstans, hos oberoende röster som motsäger att de har fått visdom av systemet och som säger emot nu när systemet mest behöver motsägas.

Vi måste sträva efter att göra det komplicerade begripligt, så att människor kan identifiera de mest omedelbara och största hoten och förbereda sig för att möta dem. För närvarande är det hot människor mest behöver uppskatta och förstå konsekvenserna av en likviditetskris. Det är på god väg i vissa delar av världen redan och många fler länder kommer att finna sig påverkade inom en inte alltför avlägsen framtid.

I huvudsak skapar en stagflationsbetingad mekanisk likviditetsåtstramning även en situation med konstgjord brist. Folk håller på vad pengar de har när de är osäkra på när de kan tjäna på användningen av dem, som verkar vettigt ur ett individperspektiv. Men när ett stort antal människor gör detsamma, så sjunker hur mycket pengar som är i omlopp kraftigt, vilket ger en otillräcklig tillgång för att upprätthålla någon form av likvärdig mängd ekonomisk aktivitet.

Inte bara den faktiska arbetslösheten, utan även rädslan för framtida arbetslöshet kan vara tillräckligt för att orsaka att utgifterna dras ner - konsumtionen sjunker och drastiskt minskar pengarna i omlopp. När pengar inte finns tillgängliga för att byta ägare i utbyte mot varor och tjänster, är det varor och tjänster som inte byts ut. Under den stora depressionen på 1930-talet, kunde observatörer konstatera att "de hade allt utom pengar". Både människor och resurser fanns fortfarande där, men de kunde inte ansluta till varande genom värdeförmedlingen.

Som en artificiell konstruktion, kan man därför tro att en förlust av pengar skulle ha liten effekt om andra faktorer återstod, men så är inte fallet. Som jag tidigare har förklarat så är det finansiella systemet det globala operativsystemet och kraschar operativsystemet så får detta allvarliga konsekvenser i form av att det kommer att störa försörjningskedjor - med kaskadeffekt - både på lokal och global nivå.

Eftersom detta är den största risken vi står inför och konsekvenserna kommer sannolikt att vara allvarliga, så måste vi vidta åtgärder för att förbereda oss själva och våra samhällen. Vi måste upplysa andra till vidare ledning och upplysning och vi har inte tid att löpa i den polariseringsskapande kulissens rännarbanor.