Den kanske enskilt viktigaste sak som finns att veta om makt i världen idag, makt är kraft att bryta motstånd, är att de flesta länder inte har kontroll över sina egna valutor. Pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken. Istället så är det privatägda, vinstdrivande banker som skapar i princip alla pengar som krediter ur ingenting och sedan lånar ut dem till kostnad av ränta för sina respektive regeringar eller befolkningar. Detta är en oerhört lönsam bluff, men det är inte det värsta.

Inte nog med att bankerna har makten att skapa pengar gratis, de har också befogenhet att sätta räntan, priset för detta skapande, för att bestämma hur mycket kredit som utfärdas, samt att bestämma hur mycket pengar som skall sättas i omlopp. Med denna makt kan banker - och gör - uppgångar och nergångar i cykler, vilket gör det möjligt för de super-rika ägarna av bankerna, att dra nytta av investeringarna under uppgångar, och köpa upp tillgångar till fyndpriser under nergångar. Och fortfarande är inte detta hela historien.

Den mest lönsamma av alla bankverksamheter har varit finansieringen av stora krig, i synnerhet de två världskrigen. När folk är engagerade i krigföring, med sin egen överlevnad på spel, så sträcker regeringarna ut sina resurser till det yttersta i tävlingen om att vinna. Kampen för att få mer finansiering blir lika viktig som konkurrensen på slagfältet. Penningutlånare älskar en desperat låntagare, och stora förmögenheter har gjorts genom att ge kredit till båda sidor i konflikter: Ju längre ett krig fortsätter, desto mer vinst för bankerna

Catherine Austin Fitts uttryckte sig en gång ungefär så här: En bandmask sprutar kemikalier i sitt värddjur som gör att värddjuret längtar efter vad som är bra för bandmasken. I Amerika, misströstar vi för vår försämring, men vi längtar efter nästa injektion av kemikalier från Bandmasken ..

I Sverige har vi till och med ett eget psykologiskt tillstånd som kallas för Stockholmssyndromet, ett tillstånd som gör att vi inte bara längtar efter kemikalierna som bedövar oss, vi är verkligen förälskade i parasiterna på samhällskroppen, vi älskar helt enkelt våra iglar fästingar och löss. Vi älskar både våra skulder och de som skuldsätter oss.

Vi är nu närmast så totalt förvirrade som befolkning, att vi inte ens reagerar längre över fullkomligt uppenbara galenskaper som påförs eller uppdagas.

Allt som betyder någonting är det bedövande korta och ytliga perspektivet, men det kommer en reaktion även på detta eftersom tiden jämnar ut allt till ett.