I ljuset av verkligheten skingras lögnernas skuggor och det uppenbarade skapar skapar ett obestridligt intryck. Om du upprepar en lögn tillräckligt ofta och står oemotsagd, så kommer folk till slut att tro på det du säger.

Tyvärr är det senare den strategi som politiska administrationer inom BIS och IMF med sina kontrollerade traditionella medier, använder sig av för att beskriva ekonomin i ett system där någons pengar alltid är någons skuld till en kostnad av ränta.

Den reala makten verkar fortfarande tro att om de bara fortsätter att berätta för olika befolkningar om och om igen att det blir bättre, så kommer så småningom dessa befolkningar att tro på att det faktiskt är sant. Oavsett om människorna upplever det rakt omvända i verkligheten.

På fredagen meddelades det att arbetslösheten hade sjunkit till "7 procent" i USA och de traditionella medierna reagerade med en blandning av eufori och jubel. Till exempel, en artikel i USA Today förklarade att "med dagens jobbrapport, kan man verkligen säga att vår långa nationella post-finansiella mardröm och kris är över." Precis som vore det så att någons pengar hade upphört att vara någons skuld till en kostnad av ränta. Men är det då verkligen sant? Nej, naturligtvis inte, penningmängden har ju uppenbarligen närmast exploderat! Några länder som kan exportera sig mindre finansiellt sjuka gör detta på bekostnad av andra länder som tvingas importera sig själva till att bli allt sjukare genom underskott i handelsbalansen.

Eller som Publicistklubbens ordförande Ivar Överström, i en politisk debatt 1940 i andra kammaren, så vackert uttryckte detta.

”Vi Tidningsfolk vill ju inte undandra oss skyldigheten att giva regeringen absolut erforderliga medel att skydda legitima och statsvårdande intressen.”

Det har absolut inte varit någonting som ens kan betraktas som ens i närheten av att kunna beskrivas som en organisk ekonomisk återhämtning. Större skuldtillväxt ja, i form av mer emitterade pengar som skulder!
Men ökad organisk ekonomisk verksamhet? Under inga omständigheter, glöm det!

Andelen amerikaner som faktiskt arbetar, har till exempel har stannat mellan 58 och 59 procent under 51 månader i rad samtidigt som medianinkomsten faller och befolkningsmängden ökar, allt färre blir allt rikare på bekostnad av att allt fler blir allt fattigare.

Den enda anledningen till att den officiella arbetslösheten i USA har minskat under de senaste åren är att den federala regeringen låtsas att miljoner och åter miljoner av arbetslösa amerikaner inte längre vill ha ett jobb och har "lämnat arbetskraften".

Om arbetskraftsdeltagandet återvände till det långsiktiga genomsnittet på 65,8 procent som gällde före det att effekterna av systemets skuldmättnad bröt igenom ordentligt, så skulle den officiella arbetslösheten i USA faktiskt vara 11,5 procent i stället för 7 procent, men detta sker alltså dessutom till en ökande befolkningsmängd, sjunkande medianinkomst.

Men de flesta människor förstår inte dessa saker och de tar bara okritiskt till sig vad de traditionella medierna talar om för dem som sanningen.

Och naturligtvis i verkligheten i det hela, så är det ju så att vi borde både ha sett och upplevt någon form av en ekonomisk återhämtning nu om den förmedlade mediala sanningen egentligen skulle sägas beskriva verkligheten.

De med makt som styr vårt system, där alltså bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken, är och har bokstavligen varit i full fart med att inteckna framtiden i ett desperat försök att försöka pumpa upp våra ekonomiska siffror i ett system som bygger på tilltro. Det svenska folkets skuldsättning har verkligen inte minskat, detta alltså inte minst beroende på att skuldsättningen faktiskt måste öka för alltid om inte systemet skall haverera eftersom det är systemets inneboende natur och funktion.

Tyvärr, alla dessa politiska stimulerande "nödåtgärder" har inte gjort så mycket alls utöver att ha producerat enorma mängder medial varmluft som har skapat en ökad allmän förvirring eftersom verklighetens sken alltmer lyser igenom röken och speglarna.

Om 97 % av alla pengar är bankernas cirkulerande krediter - krediter i omlopp - så är det också så att bankerna kontrollerar dessa krediter.

Så vad händer då om den INTE offentliga sektor som är beroende av dessa cirkulerande krediter inte längre har råd att betala räntekostnaderna för dessa krediter? Jo, då kommer den offentliga sektor som också är beroende av dessa cirkulerande för sin egen finansiering, att kompensera det minskade skatteunderlaget med ett ökat skatteuttag.

Alla får det sämre utom bankerna som alltid bara kan få det bättre och som kan använda staten som verkställare av sin vilja. Banken får sina räntor och bryr sig inte om huruvida det är staten via skatter eller människor direkt som betalar för att få vara skuldsatta till banken.

När 97 % av alla pengar i den cirkulerande penningmängden utgörs av bankernas krediter, så spelar det ingen roll om skulderna för dessa krediter finns bokförda som samhällets gemensamma skulder eller som enskilda skulder för människor till en kostnad av ränta.

Skulderna måste likafullt öka för att kunna betala räntorna till till bankerna i ett enskilt kontrollerat kreditbaserat system som har passerat sin skuldmättnadspunkt, alltså när inte den organiska ekonomiska tillväxten längre kan försörja den aggregerade räntekostnadstillväxten i ekonomin.

Detta gör det nästan lite lustigt att se alla som anför NWO och andra konstigheter som målsättning för ett redan närmast totalitärt globalt ekonomiskt system, som dessutom aldrig skulle kunna fungera i en miljö av allmän medvetenhet om tingens verkliga ordning.

Att dessutom systemet som av nödvändighet måste öka förtrycket för att inte implodera, anförs göra detta utifrån någon ännu inte uppnådd global maktsituation, blir närmast lite naivt gulligt. 

Men vi har snart chansen att åstadkomma förändringar, när det samtidigt sker omvälvningar på andra geografiska platser där processerna har kommit längre både ur det ekonomiska perspektivet av förtryck och avseende den allmänna medvetandetillväxten.