Jag påminns allt oftare om den gamla historien om en ung man som under medeltiden ville bli en riddare. Jag fick den berättad för mig av den äldre generationen när jag var barn som sedelärande exempel på bristande moral.

Den unge mannen som ville bli riddare fick hur som helst audiens hos kungen och erbjöd där sina tjänster, han förklarade för kungen att han var en utmärkt krigare.

Kungen berättade då för honom att riket var i fred och att det fanns inget riktigt behov av en riddare. Ändå insisterade den unge mannen på att han skulle tillåtas att tjäna kungen som riddare. För att få ett slut på diskussionen, gick kungen till slut med på detta och adlade honom på fläcken utan vidare förmåner. Flera månader senare återvände den unge riddaren till slottet och begärde en ny audiens.

När han kom in i tronsalen, bugade han mycket ödmjukt och sedan anmälde han, att han hade varit mycket upptagen. Han förklarade för kungen att han hade dödat trettio av kungens fiender i Norr och fyrtiofem av dem i Syd. Kungen såg förbryllad ut en stund och sade sedan: "Men jag varken har eller vill ha några fiender." Var på riddaren svarade," Det har ni nu, ers höghet, det har ni nu. "

Bevisen för - falseflag - operationer i form av terrorister som har underlättats i sina attacker är så mångtaliga, att det nu är svårt att veta var man ska börja. De flesta av dessa har naturligtvis därför också fått omfattande opinionsbildande exponering i pressen, men den underliggande regin har tills nu varit osynlig för en vanlig människa. Nu utgör mängden spårets mönster.

Att detta har kunnat fortgå så länge beror på att vi tycker att det är otänkbart att någon i vår egen regering medvetet skulle underlätta terrorism mot oss själva, eftersom vi inte kan föreställa oss ett motiv som skulle få regeringen att göra detta, så ser vi rätt på bevisen och ser det bara som välmenande misstag, ineffektivitet, famlande eller till slut helt enkelt otur.

Vi vill inte tänka tanken på att ha blivit förrådda eller bedragna, eftersom då tvingas vi till att engagera oss. Nu när vi medvetandemässigt har identifierat en möjlig motivbild, alltså egennytta, så låt oss slutliga ta av skygglapparna och ompröva de faktiska omständigheterna på allvar. Låt oss se att politiker är vanliga människor med möjligtvis, men inte särskilt troligtvis, vanliga människors moral, för de har ju uppenbarligen bara varit bättre på att inte bli ertappade, eftersom de lika uppenbarligen är delaktiga i det rådande systemets struktur och funktion.

Ett land med en befolkning så obekymrade, så kolhydratbedövade och så väl underhållna som svenskarna, är ett land där regeringen kan göra som den vill.

Det svenska samhället håller på att återuppbyggas som en auktoritär stat. Allt som krävs är ett misslyckande av ansvarsskyldighet för polisstaten för att bli befäst och vi har sannerligen haft många misslyckanden till ansvarsskyldighet. Tror någon verkligen på allvar att någon framtida regering någonsin kommer att gottgöra haveriet med Thomas Qvick med hela rättsmaskineriet inblandat. Moraliske Borgström bytte bara partibricka.

Svenskarna måste förstå att de har förlorat sitt land. Resten av världen måste inse att Rosenbad är inte bara det mest kompletta tillståndet av horhus sedan Caligula anställde bordell med senatens fruar, utan också ett hot mot hela världens moral. Hybris och arrogans i Rosenbad, tillsammans med det enorma utbudet av dubbelhet i agendan, gör Rosenbad 2,013 till det största hotet som någonsin existerat för allt liv i landet Sverige. Rosenbad är ta mig fan en moralisk fiende för hela mänskligheten.

I en polisstat är inte rättssystemet en beskyddare av rättigheter, utan ett vapen i händerna på regeringen. Det är tyranni med förespeglat goda intentioner. Den tilltalade har ingen möjlighet till att bestrida anklagelser, som inte kräver att bevis presenteras för en verklig moralisk domstol. Den tilltalade är alltid skyldig eftersom anklagelsen ensam utgör gällande rätt och den tilltalade kan därför skjutas i bakhuvudet, precis som under Stalin, eller lönnmördas medialt av drönares missiler i form av de presstituerades smutskastningskampanjer, som under Obama.

Som en person medveten om den långa och ojämna kampen mot den tyranniska staten, har jag varit både förvånad och nedslagen av acceptansen, inte bara hos den bedövade svenska allmänheten, utan också genom lagar skolor, advokatsamfund, media, regering och rättsväsendet som den verkställande grenen med anspråk på att själva stå över både lag, moral och etik.

Detta är hur friheten gick förlorad och Sverige med den. Kan frihet återvinnas? Förmodligen inte, men det finns en chans om svenskarna har den nödvändiga karaktärsstyrkan att resa sig ur bedövningen.