De ekonomiska orosmolnen samlas, olycksbådande mörknande vid horisonten. 

Även om de finansiella medierna och statsorganens propaganda fortsätter med sina prognoser om blå himmel av återhämtning och stigande företagsvinster, så motsäger faktabevisningen denna rosiga prognos: intern nationell utveckling av organisk ekonomisk aktivitet försvagas över hela världen och lämnar den statliga centralbanken som omöjlig lösning på alla problem - massiv ökning av kreditgivning, minskat medborgarinflytande och ordning på statsfinanserna genom åtstramning - har uppenbarligen misslyckats med att ta itu med i vart fall några av de bärande strukturella orsakerna till 2008 års globala finansiella härdsmältan.

Denna underlåtenhet att ta itu med orsakerna till 2008 globala finansiella härdsmältan är katastrofal i och för sig

 - men det är upprätthållandet av status quo som har förstorat den kommande katastrofen genom att skala upp själva orsakerna till 2008 års globala finansiella härdsmälta : alltså vidare överdriven kreditexpansion, ökande snedfördelning av kapitalet genom ett storskaligt ogenomskinligt skuggbanksystem, konstruerat på en redan från början alltför hög totalskuldsättning och ett totalt beroende av fantomsäkerheter, dvs risker och fiktiva tillgångar som dessutom är systemiskt fel prissatta, bara för att skumma av alltmer häpnadsväckande vinster för ägare, bankirer och deras politiska möjliggörare.

Detta är vad jag kallar att göra mer av det som har misslyckats spektakulärt.

Alla kan nu se en alltmer tsunamiliknande flod av förklaringar i papperstidningarna om vad som skall göras för att lösa de ekonomiska problem för landet, vilka nu alltmer öppet erkänns komma. Ingen och jag menar verkligen ingen, adresserar dock vad som i grunden utgör det verkliga problemet, vilket i sig själv, mycket väl beskriver den nu gränslöshet som råder på antingen bristande moral eller dumhet hos politiker, ekonomer eller journalister.

Dessa upplever uppenbarligen att de själva tjänar på ett vidmakthållande av det ovillkorligt havererande enskilt kontrollerade kreditbaserade systemet inom BIS och IMF och något ledarskap utan att ha någonting att hålla sig i, eller gömma sig bakom, det vågar man sig då rakt inte på att försöka med och alldeles särskilt inte för det allmänna samhällets skull.

Det centrala ekonomiska problemet i världen idag är skuldmättnad, om detta har det mig veterligen inte skrivits knappt en rad av annan än mig själv, i detta land? Detta är likafullt en direkt konsekvens av det nuvarande monetära systemet inneboende funktion. Allmänheten har nästan ingen förståelse alls för hur pengar skapas och detta är mycket olyckligt, men absolut ingen slump. För det är inte det minsta svårt!

Skuldsättningen måste ovillkorligen öka för evigt för evigt efter skuldmättnad då den organiska ekonomiska tillväxten inte längre kan försörja kostnaderna för den allt snabbare ökande aggregerade räntekosten i ekonomin. Detta eftersom pengar, i dagens värld, är skapade ur skuld, skulden kallas för principal och säkerheten för kollateral. Detta är mycket enkelt

Alla pengar skapas när ett banklån skapas till sin elektroniska existens som en fiktiv inlåning och sätts i cirkulation som utlåning. Dessa pengar försvinner när lånet betalas av, men det skapar inte tillräckligt med pengar för att också betala kostnaden för räntan (bankens vinst). Följaktligen finns det alltid totalt sett mycket mer skuld (skuld plus ränta) än vad det finns pengar – för att betala kostnaderna – knappheten är inbyggd i systemet.

Det hjälper alltså inte att flytta räntekostnaden för skuldökningen från den ena fickan till den andra. Det går till slut inte att sänka räntenivåerna mer eller att öka kredittiderna och samtidigt behålla trovärdigheten för systemets funktion, ett förtroende som alltså bygger på att människor inte förstår dessa enkla samband, och där är vi nu. Räntereligionens tidevarv är till ända och detta är vårt nu.

Att bygga fler bostäder vilket leder till att sammantaget fler människor lånar ännu mer till ett möjligen billigare boende, kommer alltså inte att påverka den aggregerade räntekostnadstillväxten det allra minsta i positiv riktning, det är som att släcka eld med bensin. Mer skulder skapar mer räntekostnader och alla pengars värde är skulder som ägs som fordringar - tillgångar i bankerna. Räntekostnadstillväxten sköter sig alltså faktiskt, dessutom helt själv med hjälp av tiden efter skuldmättnad, utan att ta den minsta hänsyn till sådan tramsig politisk opinionsbildningsmässig kosmetika.

Kort sagt så börjar det bli ont om opinionsbildningsmässiga kulisser att gömma sig bakom för politiker, ekonomer och de presstituerade. I ljuset av verkligheten kommer många människors själsliga ömklighet att skapa en patetisk bild i förhållande till vad som dessa människor har försökt att ge sken av ifråga om sig själva.

Nästa globala finansiella storm samlar sig redan vid horisonten. 

Att göra mer av det som misslyckats spektakulärt kommer inte att rädda morgondagen en andra gång, eftersom den omfattning som krävs för att skapa ännu mer fantomiserade säkerheter och fler bubblor kommer att kollapsa systemet direkt genom den räntekostnadstillväxt som detta drar med sig.

Intellektuell moralisk och ekonomisk bankrutt, allt går hand i hand. 

Det finns inte bara en storm som samlar sig vid horisonten - det finns tre, var och en för att lägga kraft och raseri till de andra två.