Om tyranni var en levande varelse, skulle det vara en underlig och spännande varelse. Med det menar jag då alltså inte att det skulle vara en bra sak, jag menar att det skulle vara något värt att beskåda och förundras över, ungefär som ett farligt eller giftigt djur. Man kan möjligen uppskatta något av dess kvaliteter, men man skulle inte vilja komma för nära av rädsla för att bli attackerad eller biten. men medvetenheten om dess natur skapar även den egna utvecklingen genom eftertanken ledning till ökande förtåelse.

På många sätt fängslar ändå tyranni det mänskliga sinnet genom dess sirénsångs vädjande till de lägre drifterna hos människor Tyranni hypnotiserar den oaktsamme observatören med sin farliga briljans och makt. Samtidigt vet observatören att den måste backa och noggrant sätta avstånd mellan sig själv och tyranniet, men människan förblir lockad att krypa lite närmare, för att se hur nära den kan komma utan få testa sin duglighet. Detta är en farlig praxis som vi vet kan sluta i katastrof.

Men tyranni är ett smart rovdjur faktiskt. Det gillar att hypnotisera sina offer. Det gillar att locka dem närmare. Det är ungefär som en flugfälla, skicka ut en lockande doft för att locka flugan och sedan stänga sig runt den när den kommer in. Det fungerar ungefär som människor gjorde när de först lärde sig att tämja djur. Där betade med mat i en fälla för offret och sedan när en gång djuret kommer för att äta stänger sig fällan och sedan är djuret fångat och måste räkna med något annat än sig själv för sin överlevnad.

Ah, men det finns något ännu mer försåtlig med tyranni än så, själva kärnan i tyranniets natur. Tyranni måste luras för att överleva, för det är nämligen inte alls något egentligt rovdjur, tyranniet saknar helt ledande förmåga så det vill också att de tyranniserade ändå upplever att de tjänar på att delta. Det vill därför förändra det moraliska till det omoraliska. Tyranni vill göra sina offer till små versioner av sig själv som det matar så de oskyldiga blint följer som får till slakt.

Tortyr, eller vad "demokratiska" regeringar idag kallar för "förbättrade förhörsmetoder" tar sig nu alltmer varierade uttryck. Tortyr är nu inte en taktik lika mycket som det är en mörkt konstnärlig psykologiskt betingad process. Ämnet för denna process har något av vad torteraren vill i sig, det kan vara information eller en påtvingad bekännelse till ett brott som objektet för tortyren inte har begått, men oftast är tortyr någonting annat, någonting för att få något annat än psykologisk efterlevnad.

Målet är att manipulera föremål att tro att underkastelse är den enda möjliga framtiden och att en sådan underkastelse är oundviklig oavsett viljan hos offret. Torterare bygger ofta upp intrycket av sig själv som ett slags förälder för offret. den gode och den onde - för att bli den enda enhet som kan leverera skydd, vatten, mat och komfort. Denne bödel är både uppdragsgivare och förövare, men också vårdgivare i det tvinnade förhållandets dynamik. Stockholmssyndromets geografiska belägenhet är ett dåligt betyg för den svenska folksjälens moraliska resning.

Det är en schizofren balans där objektet längtar efter omvärlden och en återgång till tidigare nöjen och välmåga (vilket gör denne desperat och formbar), men objektet har också delvis godtagit sina egna murar som sitt hem (vilket skapar en falsk tro på att efterlevnaden kommer leda till en säkrare och mer förutsägbar tillvaro i morgon).

Tills denna överensstämmelse uppnås, utsätts objektet för ändlösa och oberäkneligt krishändelser där vederbörandes kropp blir skadad, sinnena berövas känslor, perception och sömn rubbas och livet är öppet hotat.

Objektet kan få korta stunder av vila, men dessa stunder är utformade enbart för att göra nästa tortyrsession ännu mer rå och smärtsam. Om objektet inte förstår hur processen fungerar eller om vederbörande inte har en stark känsla för sin egen identitet, då kommer individen att snabbt förlora sin egen koll på verkligheten. Varje ögonblick blir en vaken mardröm, en skev och ohygglig karneval av intryck och livet blir till inget annat än en absurd och obskyr experimenttillvaro knappt värt att leva för.

Det är min övertygelse baserad på rätt påtagliga bevis, att västvärldens nationer och deras kultur, nu hålls som gisslan och torteras till underkastelse i stor skala med hjälp av ekonomisk terror av det elitistiska etablissemang som dominerar alla stora politiska partier och som framför allt styr der de pengar som kontrollerar poltiken.

Målet? Att driva våra samhällen till att överensstämma helt med begreppen globalisering, byråkratisk detaljstyrning, minskad population och kraftigt minskad levnadsstandard. Vi betingas att acceptera nederlag och misslyckande och som barn, att ropa efter ett föräldraansvar för att rädda oss i vårt tillstånd av hjälplöshet och rädsla, även om myndigheterna själva var orsaken till vår rädsla från den första början.

Återigen, det är det centrala syftet med tortyr att skaffa samtycke. Inte bara frampressade samtycken, utan frivilligt samtycke. Det är inte tillräckligt för att torterare att tvinga fram motivet att lyda, denne vill att föremålet för tortyr skall omfamna sin egen träldom. Att gärna överge allt hopp. Att se sin kidnappare som sin enda räddning. Stockholm 2.013 alltså. Betala dina skulder annars blir du aldrig fri.

De globalistiska tyrannerna vill att vi ska be dem att rädda oss från tortyren som de själva skapar. Om vi aldrig ger dem detta nöje, så kommer de aldrig vinna.