Om nu begreppet skuldtak funktionsmässigt uttrycks innebära att fortsatt upplåning i alla fall kommer att ifrågasättas, så måste väl människor kunna fatta att - om pengar är skulder och pengarna i allt väsentligt måste gå åt till att betala för räntekostnaderna för sedan tidigare skapade pengar - då blir också värdet på obligationer vars löptid - mognad - ligger bortanför - ovanför "taknocken" i vart fall inte helt glasklart!

Man kan ju kanske lite stilla försynt tycka att kanske något fler borde kunna klara av att inse att en skuld som inte betalas, förmodligen inte har det fulla värde som den ger uttryck för. Att ha ett betalningssystem för samhällets arbetsdelning som bygger på den allmänna dumheten, kan väl uttryckas beskriva det mesta.

Inte särskilt otippat så röstade därför inte så många grisar för införandet av en andra julafton, alltså inte ens i USA, så skuldtaket höjdes och budgeten driftsätts och allt återgår till det normala, eller blir det verkligen så?

Makten aktar sig ju numera med närmast klinisk precision för att uttrycka sig i mer specifika termer avseende beloppsmässighet eller realekonomisk utveckling, eller förresten om någonting alls av betydelse för verkligheten?

Varför? Jo, därför att röken blir allt tunnare och speglarna blir allt mer genomskinliga så saker får inte hållas för statiska så att de kan betraktas, beskrivningar och analyser måste vara flytandeoch röriga.. Men det ökande ljuset från verkligheten gör det allt svårare för illusionister som Ben Shalom att upprätthålla vrångbilderna med hjälp av rök och speglar.

Så om då tar vi och tittar lite på denna sörja ur verklighetens eget perspektiv, alltså på lite mer egentlig grund. Vad ser vi då? Jo:

Den 7 februari kommer rimligtvis [grisar andas ju ut efter jul] bara vara en flytande "mjuk" deadline och Treasury skulle då kunna engagera sig i nya "extraordinära åtgärder" för att öppna "andningsutrymme" under skuldtaket när skuldnivåerna av sin rena naturlagsmässighet stigit dithän.

Dessa åtgärder kan möjligen vara värda omkring 200 miljarder dollar i ytterligare skuldkapacitet, detta alltså utöver Yanet Yellens fortlöpande gedigna skuldsättningsinsatser.

Utifrån en grov uppskattning, så kommer då det nya "hårda" skuld-takets deadline, då Treasury hamnar i riskzonen igen för att inte kunna betala alla sina räntekostnader, att rimligtvis ske i mars 2014. Man har nu alltså i detta tagit höjd för tid för förhandlingarna redan nu. Varför och hur ser man då detta? Jo:

En snabb uppskattning baserad på den historiska erfarenheten från det finansiella succeåret 2013, kombinerat med att den obestridligt gällande stagflationen i den organiska ekonomin som måste öka i ett kreditbaserat system efter skuldmättnad. Nämligen:

Från 7 februari 2013, så hade Treasury ett $ 144.000.000.000 kumulativt underskott till den 28 februari 2013 och $ 270.000.000.000 i ackumulerat underskott den 1 april, detta är en utveckling som heter duga det och det blir som bekant alltid värre framåt natten. Så grovt räknat, om kassaflödet för 2014 liknar det för 2013, så skulle detta sätta det "hårda" takets datum enligt den föreslagna planen till mars 2014.

Men nu är ju tillvaron inte alltid så gynnsamt när det kommer till verkligheten eftersom å andra sidan även den inneboende funktionen av den aggregerade räntekostnadstillväxten i det kreditbaserade systemet, dessutom kommer att driva upp underskottet högre och påverka kassaflödet i en betydligt mindre gynnsam riktning, jag menar räntan får ju ändå ses som hyfsat låg redan nu, alltså ganska svårsänkt sett i förhållande till de möjliga affekterna av en sänkning....

Så möjligen så kunde man ju då lite smått naivt kanske tänka sig att man kan väl kunde öka återcirkulationen av ränta för att hålla liv i systemet... Men det är här som verkligheten gör sig påmind. Kina...och förresten, ja detta hade man ju redan börjat med, återcirkulationen av ränta alltså... 

Så vad händer om då inte intäkterna från räntan står under egen kontroll? Alltså under kontroll av Kina, vojne vojne.... men vem vet Kineserna kanske sitter still på händerna för att slippa få ut något av detta, eller inte.

Problem nummer två - som nu också per omgående introduceras på marknaden av detta senaste debacle - är att tills dess att burken slutar att bli sparkad [att pengar slutar att vara skulder - fordringar - som tillgångar i bankernas balanser], vilket naturligtvis inte är politiskt möjligt (eller sparkas oändligt långt bort vilket också nog är ganska svårt...), så har nu politikerna i USA lyckats med konststycket att göra hundratals miljarder dollar i statsskuldväxlar "friserbara" - dvs inte längre motsvarande 100% pengar! Det är ett problem som snällt uttryckt är värt sin benämning alltså ..... vilket naturligtvis i denna teaterfunktion dessutom även funktionsmässigt minskar hastigheten på dessa säkerheters förmåga till att rekollateraliseras [det går ju liksom inte att veta om obligationer - säkerheterna - är värda någonting om de inte betalas] och detta i sig agerar "nog" därför också gissningsvis som en "liten" hämsko på riskbenägenheten.... [tilltro till systemet] även om man för all del kan vara helt säker på att Fed och Yanet Yellen verkligen kommer att göra sitt bästa för att hålla den trasiga "marknaden" flytande. Så nu står alltså systemets hopp om fortlevnad ännu mer beroende av den allmänna dumheten.

Välkommen in finanseuforia 2.013,