Bankerna kontrollerar staten genom sitt ägande av instrumentet för arbetsdelning.

Detta är faktiskt det enda som någon i grunden behöver kunna utantill för att kunna förstå innebörden av de funktionsmässiga konsekvenser som återspeglas i allt från hushåll till geopolitik.

Med avseende på att Fed - systemet är enskilt kontrollerat, så är naturligtvis denna fortsatta kontroll av stor vikt för utvecklingen inom det kreditbaserade system inom BIS och IMF. Att denna kontroll nu kan komma att upphöra efter hundra år efter införandet [ i december 2013 ] är naturligtvis ingenting som röner någon större glädje för de enskilda intressen som nu kontrollerar detta system. Dessa intressen bakom bankkabalen måste nu använda all sin politiska makt och för att anställa så mycket polariseringsskapande konflikter som opinionsbildningskulisser, så att de i skyl av dessa fokusförskjutningar kan förlänga denna fiskala makt som utgör den exekutiva kärnan inom BIS och IMF som kreditbaserat system.

Om alla pengar är kreditpengar alltså skulder, så måste ju definitionsmässigt alla pengar vara någons skuld, alltså även de pengar som människor har sparat i olika former och de har en löpande kostnad från sin tillblivelse som kallas för ränta.

Att då som i Sverige anföra argument, eller driva polemik om pensionssystemets funktion och hållbarhet utan att ta hänsyn till att hela summan i pensionssystemet faktiskt utgör en del av ekonomin, som skapar en aggregerad kostnad av ränta i systemet vars kostnad måste försörjas av nya kreditpengar, torde vara försiktigt uttryckt obetänksamt och dessutom leda till hyfsat galna principiella slutsatser.

Ju mer tidigare generationer har sparat undan desto dyrare blir det alltså för de efterkommande.

”Ve den jorden vars kung är ett barn och vars ledare redan är berusade på morgonen. Lyckligt vare det landet vars kung är ädel i sinnet, och vars ledare arbetar hårt innan de festar och dricker, och då endast för att stärka sig själva för kommande uppgifter ”. (Pred 10: 16-17)

När den vilseledda opinionen utmärker vad som är föraktligt och föraktar det som är hedervärt, straffar dygd och belönar last, uppmuntrar vad som är skadligt och avskräcker det som är nyttigt, applåderar falskhet och döljer sanning bakom likgiltighet eller förolämpning, blir en nation utan framsteg och kan räddas endast genom fruktansvärda lärdomar av katastrofer.

Så kan polariseringskulissen fortsätta och kommer att fortsätta en kort tid till, med festprissar som njuter av sin eufori, men Sverige är i allvarlig fara, som dock är utom synhåll och borta ur det allmänna sinnet och som inte är omedelbart närvarande, men som fortsätter att gro tills dess att utbrottet är i full blom.

Det mänskliga behovet av att få betala ränta till de enskilda bankerna för att få låna sina egna skulder, som betalningsmedel för handel med varor och tjänster i samhället, förefaller vara ett av de mest märkliga utfallen av vilja till självplågeri, som människan har uppvisat.

Det är svårt att föreställa sig ett dummare eller farligare sätt att fatta beslut på, än genom att sätta beslutsrätten om detta i händerna på människor som inte betalar priset för att ha fel i förhållande till sina uppgivna syften.

Många människor kommer snart att tvingas lära sig att inse skillnaden mellan sanningen om verkligheten och verkligheten om sanningen.

Utan att göra en hel avhandling om Stockholmssyndromet, så kan det sammanfattas som ett psykologiskt tillstånd där gisslan kommer att ha känslor av empati och / eller sympati gentemot sina kidnappare - förtryckare, ibland så till den milda grad att gisslan till och med försvarar dem.

Detta är också ett vanligt fenomen i missbrukssituationer också. Varför talar jag nu om detta i fråga om ekonomi? Tja, är det ganska uppenbart att det kreditbaserade valutafinansiella systemet nu har en värdig fulminant till fallet med Stockholmssyndromet, men när det gäller våra egna "kidnappare", varav många vi inte ens känner. Så är deras ansikten är dolda bakom ett hopkok av mediala överdrifter, mediaglitter och ett allter oförfalskat effluvium - naken - skallighet. Vi vet dock inte vad vi ser, men vi är så rädda att göra fel så att vi fortfarande älskar de som plågar oss.

Under större delen av människans historia, så blev faktiskt ledare som var i stånd att utöva makt, ställda till svars för sina handlingar. Om de förde krig eller tvingades att försvara sina territorier från invaderande fientliga krafter, så förlorade de ofta sina liv, territorier, arméer, makt och pengar. Men makt korrumperar eftersom makt per definition är motsatsen till att vara ledare och därför utgör det direkt bristande ledarskapet

Jag förnekar då alltså inte alls att vissa "ledare" varit oansvariga - bristande, men i allmänhet, så var de nog fullt medvetna om att de var ansvariga för sina handlingar och därför har de också agerat ansvarsfullt i förhållande till den egentliga målsättningen som de hade, den målsättningen var dock alltså inte alltid det allmännas bästa eller ens det öppet uppgivna syftet. De som inte ledde mot det allmännas bästa var därför alltså inte ledare, de var
möjligen "chefer". Inget folk är så förslavat som det folk som på oriktiga grunder tror sig äga sin frihet.

Ett problem som vi därför alltmer tycker oss stå inför idag, är att våra politiska företrädare aldrig och (oftast) företagsledare inte hålls ansvariga för sina handlingar. Detta har alltså sina alltmer uppenbara grunder i bristen på det naturliga ledarskapet, vars syfte alltid är upplysning till vidare ledning och upplysning. Detta i en situation där kreditberoendet ökar, tick tack tick tack..