Vad består en katastrofal nödsituation av för någonting? Ett sjunkande fartyg på en isande kall ocean? Ja sannolikt är det så. Men det är också rimligtvis på det viset att en president betraktar en nedstängning av den egna administrationen, vilket kan hota att skapa allt från nationell säkerhet till statskonkurs och ekonomisk kollaps, som en katastrofal olycka och därför kommer att vidta sådana åtgärder som är nödvändiga för att förhindra detta såsom att lyfta skuldtaket, grundat på sin egen auktoritet.

Federal Reserve har också makten att förhindra en sådan nedstängning. Om bankerna är för stora för att haverera, så är formellt dito den federala regeringen.

Om Federal Reserve baserad på sin egen myndighetsutövning kan utfärda mer än $ 16000000000000 i lån till amerikanska och europeiska banker i syfte att förhindra deras haveri, så kan Federal Reserve utfärda ett lån motsvarande lån till den amerikanska regeringen. Jag förväntar mig därför egentligen inte att någon av dessa två möjligheter kommer att träda i funktion ur dessa perspektiv. En nedstängning och ett haveri på amerikanska skuldförbindelser skulle avsluta USA som en supermakt och förkasta dollarn som världens reservvaluta. Varken kongressen eller Baracken Obama önskar ett sådant resultat med avseende på de egna personliga konsekvenserna. Dessutom skulle kongressen inte vilja ha ett presidents-direktiv - dekret som ska genomföras, vilka helt underordnar kongressens framtida position och då eventuellt eliminerar ett fortsatt meningsfullt deltagande i styrningen.

Därför förväntar jag mig en lösning på det nuvarande dödläget före det att den amerikanska statskassan får slut på pengar. Men det finns fler perspektiv på detta nu. Dumma egennyttiga skeppare finns förmodligen inte enbart på Italienska lyxkryssare.

Om demokrati kräver medvetna och upplysta medborgare så är den allmänna medvetandetillväxten genom upplysning, någonting som nödvändigtvis rent definitionsmässigt kommer att göra upplysning till vad som verkar ledande.

Att då med avseende på detta enkla resonemang, som svensk politiker uttrycka att populism är en ledande nödvändighet  somfinns med i bilden, samtidigt som anförandet om att det finns ett demokratiskt betingat patos hos politiker, det är väl så nära det intellektuella självmordets praktiska definition som det överhuvudtaget går att komma. Men sådana intellektuella eller moraliska ledfyrar -styrmän, är alltså våra politiker numera enligt sin egen utsaga.

I det gryende ljuset av verkligheten så vacklar också därför det enskilt kontrollerade kreditbaserade valutafinansiella systemet likt en berusad på väg hem från krogen. Det är inte längre möjligt att med politiska lögner om styrning, dölja det faktum att bankernas pengar - krediter - som funktion är vad som i sig själv skapar vinden till den innevarande krisens uppsegling.

Systemets skeppare slits mellan olika val av kurs - metoder för att gynna sin egen enskilda nyttomaximering - mål - eller snarare att minska sin egna skador. Den bankbaserade skepparföreningen med sin underställda politiska - patetiska - adel som styrmän, vill naturligtvis fortsätta med sin verksamhet utan förändringar avseende det egentliga målet med sin egen alltmer ökande nytta, genom upprätthållandet av detta system. Problemet är dock nu att ljuset från verkligheten skapar en ökande medvetenhet hos allmänheten, en medvetenhet som nu innebär en uppenbar risk för att den nu blir till en gällande sanning hos allmänheten.

Denna ökande allmänna medvetenhet innebär att skepparföreningen därför nu även överväger skademinimering beträffande sitt eget ansvar vid ett haveri, som ett alternativ, men detta eftersom en politiskt skapad ekonomisk kollaps även ger ett närmast perfekt skydd för orsakerna till den ekonomiska kollaps som kommer att uppstå ändå, förutom att i denna version så kan bankeliten också undvika all skuld - all förskyllan, vilket förmodligen är hyfsat önskvärt ur skepparföreningens perspektiv. Problemet för skepparna är dock att detta alternativ redan har kommit i ljuset av verkligheten i det allmänna medvetandet. Människor förstår alltmer att detta enskilt kontrollerade kreditbaserade valutafinansiella skepp är sjunkande och att detta är ovillkorligt. Människor förstår vem som har byggt detta fartyg.

Men med andra ord så skulle ett politiskt arrangerat valutafinansiellt haveri, dessutom kunna skapa möjligheten till att försöka att starta om systemet igen på samma enfaldiga grunder för samhället och till gagn för bankeliten. Skepparföreningen - bankeliten vill ju av lättförståeliga skäl alltså inte gärna själva stå som både uppenbart och verkligt ansvariga, för allt det elände som har anställts av skaparna - de själva - av detta system inom BIS och IMF, vars syfte från dag ett [1] främst har varit den enskilda nyttomaximeringen för enbart sig själva, de som kontrollerar detta system, alltså nyttan hos dem som skapar de pengar som behövs för handel med varor och tjänster i samhället i.e. Det är ju trots allt bättre att kunna skylla på en dålig styrman.

Valet mellan den fortsatta kokningen av grodan - allmänheten - ännu en tid kombinerat med fortsatta försök att förskjuta den allmänna uppmärksamheten, ställer alltså detta alternativ värderat, gentemot alternativet med att låta den "demokratiska" partipolitiska polariseringskulissen - styrmannen - bli en syndabock för ett haveri vilket möjligen alltså även kan skapa en jubelårssituation - skuldamnesti - vilken i sig kan tänkas ge öppningar för en omstart av systemet.

Det senare eftersom människor historiskt och ännu idag främst tänker på sig själva och känner sig rika om de slipper sina skulder. Men detta är ändå bara ett val mellan gradantalet i det helvete som kommer för de människor som har anställt och medverkat till detta systems uppkomst och fortlevnad. Byggnationen av skammens stupstock är nu redan påbörjad i det allmänna medvetandet.

Några alternativ för en långsiktigt hållbar utveckling för detta innevarande systems förtryck av människor och fortsatta seglats på skuldsättningens hav, gives icke i ljuset av verkligheten. Väckarklockan tickar obevekligt på mot den kritiska massan av allmän medvetenhet där verkligheten sprider sig i allt snabbare växande ringar av ljus över det allmänna medvetandet, efter natt följer dag och ljuset kommer att skingra skuggorna av skuld.

Skeppet går dessutom till botten oavsett om man håller sig i styrbords eller babord reling.