Politisk sanlöshet.

2013-10-03

opinionsbildad.

När världens nuvarande bekymmer dök upp för ungefär fem år sedan på den mediala himlen till allmänt beskådande, så kom det  närmast omgående artiklar med ett genomgående tema som ungefär var detta:" Det är överskuldsättning i världen. Skulden i världen överstiger kapaciteten hos världens ekonomier för att underhålla dess räntekostnader och amorteringar. "

För att hantera detta överskott på skulder i världen, så nämndes då därför i huvudsak fyra politiska kurser för åtgärder:

- Skuldbördan skulle kunna minskas genom att betala av skulden, via en politik för ökad beskattning.

- Skuldbördan skulle kunna minskas genom en policy att låta konkurser av banker att ske, vilket skulle skriva av stora delar av skulden.

- Skuldbördan skulle kunna minskas genom en politik av massiv monetär inflation som skulle devalvera alla skulder och göra dem möjliga att betala.

- Alternativt, denna outhärdliga skuldbörda och dess absolut oundvikliga minskning, MED ELLER MOT NÅGONS VILJA, skulle troligen kunna uppnås genom en kombination av alla dessa tre politiska områden.

Inte med ett ord nämndes dock att vi alla inom BIS och IMF befinner oss i ett enskilt kontrollerat, av bankerna, kreditbaserat valutafinansiellt system för handel med varor och tjänster. Naturligtvis nämndes inte heller detaljen med att detta system för länge sedan hade passerat sin egen skuldmättnadspunkt och att systemet därför ovillkorligen befinner sig i en alltmer ökande stagflation, alltså att den reala organiskt produktiva ekonomin krymper som en konsekvens av att den finansiella delen av ekonomin växer av sig själv genom funktionen av att räntan på varje ny enhet valuta till större del går till att betala för sedan tidigare skapad valuta - krediter.

Detta alltså på grund av att den organiskt ekonomiska tillväxten inte lägre förmår att växa lika snabbt som den ackumulerade räntekostnadstillväxten i ekonomin

Under de gångna fem åren så har därför världens stora skuldbörda givetvis inte minskat, tvärtom så har den givetvis ökat, eftersom detta är vad den måste göra med avseende på funktionen av systemets egen inneboende natur. Regeringarna i världen har därför också som en följd av detta uppträtt i en alltmer pinsamt struts-liknande politisk kostym, med begravda huvuden djupt ner i verklighetens ekonomiska kvicksand för att kunna ignorera problemet. Inget kan som bekant skymma vyerna som de politiska skygglapparnas navelskådning, för att skyla över den egna ansvarslösheten både utåt och inåt.

Men istället har man ju precis som alltid skränat likt berusade horor om natten i de vanliga politiska polariserande kulisserna, om att allt är den motsatta partens fel. Det är det enda beteende som våra politiker känner till och det är däför som de är politiker i denna polariseringskuliss. Politikerna har också därför dessutom samfällt, men utifrån olika utgångspunkt i den polariserande kulissen, ägnat sig åt att torgföra behovet av en "utvidga och låtsas" politik där överskuldsättning med fördel tillåter ytterligare ökningar av skuldsättning, i hopp om att det faktiskt är möjligt att skuldsätta sig sin väg ut ur svårigheterna genom att lägga mer skuld till befintliga skulder.

Men det är inte så det fungerar i verkligheten. Man kan varken stimulera sig ur överskuldsättning med mera skulder eller ge mera "bidrag" i form av mer skulder för att minska skulder. Någons pengar är alltid någons skuld i ett kreditbaserat system. Mer är helt enkelt mer, det är inte mindre.

Så vad kan vi då förvänta oss av alla regeringar i världen, idag?

Inte en enda regering kommer i realiteten att höja skatterna för att betala av skulden, eftersom detta skulle minska den uteliggande cirkulerande penningmängden, vilket ovillkorligen skulle minska den ekonomiska aktiviteten. Tillväxt är en växande ekonomi vilket innebär en ökad penningmängd till ett givet penningvärde.

En sådan politik strider alltså inte bara mot den nu rådande sinnessjuka keynesianska religionen, en sådan politisk är alltså dessutom direkt kontraproduktivt verkande mot tillväxten efter skuldmättnad i ett enskilt kontrollerat kreditbaserat betalningssystem. Dessutom är skuldbördan nu i sig själv så gigantisk att blotta tanken på att betala ner någonting alls, i verkligheten redan är fullkomligt utesluten i sinnet på våra politiker. Nu gäller den egna överlevnaden på kort sikt för våra politiker.

Regeringar är nu alltså egentligen inte ens kapabla att höja skatterna för att förhindra ökad skuldsättning, än mindre att betala ner skuldsättningen. Det är enskilda banker som skapar dessa pengar mot skulder till en kostnad av ränta, som alltså utgör medlet ifråga om de kommande stimulanserna som höjningen av statsskulden skall utgöras av. Mer skulder och mer ränta.
En drastisk minskning av världens skuldbörda genom en skuldavskrivning skulle kräva sin tribut på nationell, statlig, kommunal, företags och individnivå.

Skuldavskrivning innebär samtidig en annullering av tillgångarna i bankernas balanser, eftersom varje skuld är någons tillgång. Massiv skuldavskrivning skulle vara så oerhört smärtsamt att det helt skulle omintetgöra hela det kreditbaserade valutafinansiella systemet på ett ögonblick, vilket alltså är det sista som "våra demokratiska" regeringar vill åstadkomma i ett system där bankernas pengar styr den ekonomi som kontrollerar politiken, vilket vore att orsaka denna smärta, man kan ju faktiskt säga att döden nu kommer som en befriare om man vill vara lite torr i sitt uttryck.

Därför kan en process för att minska världens skuld inte under några omständigheter uppstå genom någon politisk plan eller avtal, denna finansiella Ragnarök skulle behöva antändas av att vissa finansiella bränder bryter ut, men regeringar är nu också därför av ren rädsla med avseende egna nackens välbefinnande också hyfsat uppmärksamma på minsta signal om brand eller bara minsta rökstrimma och de kommer därför nu att fortsätta att släcka minsta tendens till uppkomsten av en sådan olycka med alla tillgängliga medel, varav den rena lögnen givetvis utgör det vanligaste verktyget.

Vi kan lika gärna glömma allt vad skuldavskrivning heter som ett politiskt botemedel för den stora skuldbörda som tynger världen, men olyckor händer och svarta svanar lyfter alltid förr eller senare, ty människan är ofullkomlig.

Faktum kvarstår dock: världens överdrivna, funktionsodugliga och obetalbara skulder skall minskas, detta är en oundviklig händelse, faktiskt lika oundviklig som tyngdkraften. Det kreditbaserade systemet inom BIS och IMF är därför ovillkorligt dödsdömt.

kamp

Visa ditt stöd till det informationsarbete Carl genomför

Swish

Scanna QR eller skicka till 076-118 25 68. Mottagare är Caroline Engström.

Patreon

Här kan du visa ditt stöd genom att bli månadsgivare på Patreon.

Swish

Bidra genom att Swisha till 076-118 25 68, mottagare är Caroline Engström.

De Fria

Besök folkrörelsen som jobbar för demokrati genom en medveten och upplyst befolkning!
linkedin facebook pinterest youtube rss twitter instagram facebook-blank rss-blank linkedin-blank pinterest youtube twitter instagram